Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Deulino - Deuntzer, Johan Henrik - Deus dat cui vult - Deusdedit - Deus ex machina - Deus protector noster - Deus Ramos - Deussen, Paul - Deus terminus - Deut. förkortning av Deuteronium - Deut, ty, ett mynt. Se Duit - Deuteragonist - Deuteranop - Deuteromycetes - Deuteronomium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarigenom Ryssland afträdde Smolensk och
Tjernigov jämte några andra städer och områden till
Polen-Litauen.
Deuntzer [döjntser], Johan Henrik, dansk rättslärd
och statsman, f. 20 maj 1845 i Köpenhamn, blef 1862
student, 1867 juris kandidat och 1872 professor
vid universitetet. Han föreläste dels privat-, dels
processrätt och var en af de förste professorer,
som utbytte det förr brukliga dikterandet vid
föreläsningarna mot friare föredrag. För detta
ändamål utgaf han en följd mindre, men utmärkta
läroböcker i nämnda fack för studenterna. D. har
dessutom författat mycket förtjänstfulla handböcker:
Den danske familieret (1882; 4:e uppl. 1899), Den
danske skifteret (1885) och Den danske arveret (1892,
2:a uppl. 1897), samt en framställning af H. Stampes
levned (1891). I "Nordisk retsencyklopedi" (1878)
skref han Den nordiske familie- og arveret. 1878
blef han medlem af styrelsen för de nordiska
juristmötena. 1888 deltog han för Danmark i
underhandlingarna med Sverige om ordnandet
af medborgarrätten och den mellanfolkliga
fattigvårdsskyldigheten och 1900 i liknande
underhandlingar om lifförsäkringslagstiftningen. 1892
blef han ledamot af kommittén för rättsskipningens
ombildning och 1894 hedersdoktor. Dessutom
visade han sig som en duktig affärsman, vardt
1882 medlem och 1896 ordförande i styrelsen för
"Nyt dansk brandforsikringsselskab" samt var 1897
medstiftare af det östasiatiska kompaniet och vardt
en af dess direktörer. Redan 1883 uppträdde han i
den liberala rörelsen mot ministären Estrup, men
höll sig sedermera borta. Det väckte därför någon
förundran, att han i juli 1901 kallades att bilda den
första vänsterministären och att öfvertaga platsen
som konseljpresident och utrikesminister. 1902
valdes han till folketingsman i Sofus Högsbros
krets. Som utrikesminister afslöt han traktaten
med Nord-Amerikas förenta stater om de västindiska
öarnas försäljning och inledde förhandlingar om
flera skiljedomstraktater. Då det i dec. 1904
uppstod en tvist inom ministären, visade han en
mycket vacklande hållning i pur ifver att hålla
ihop det hela och nödgades därför i jan. 1905 draga
sig tillbaka med titel af geheimekonferensråd.
E. Ebg.
Deus dat cui vult, lat., "Gud gifver åt hvem han
vill", konung Erik XIV:s valspråk.
Deusdedit (lat., "den gudaskänkte", egentligen
"Gud gaf"), påfve, som invigdes 19 okt. 615 och
afled 8 nov. 618. Om hans pontifikat är så godt som
ingenting kändt. Till hans tid hafva åtskilliga oäkta
dekretaler hänförts. Han ärades efter sin död såsom
helgon (åminnelsedag 8 nov.).
T. H—r.
Deus ex machina, lat., "en gud från maskinen",
ett till ordspråk öfvergånget uttryck, som betecknar
en omotiveradt uppträdande person eller oväntad
tillfällighet, som författare begagna sig af för
att lösa en invecklad intrig. Uttrycket härrör från
det antika sorgespelet, i hvilket en från molnen,
medelst maskinerier, nedsänkt gud ofta lyckligt löste
en konflikt, hvars lösning öfversteg mänskliga krafter
(Herkules’ uppträdande i "Filoktetes" och Artemis’
i "Ifigeneia i Tauris").
Deus protector noster, lat., "Gud vår beskyddare",
konung Johan III:s valspråk.
Deus Ramos [dēos], João de, portugisisk skald,
f. 1831, d. 1896, utmärkte sig som lyriker genom
folklig enkelhet och synnerligen ren
diktion. Samlingar af hans dikter äro Flores do campo
(1869; 2:a uppl. 1876), Ramo de flores (s. å.) och
Folhas soltas (1876). D., som idkat juridiska studier,
verkade äfven inom journalistiken och (från 1868)
såsom medlem af deputeradekammaren samt nitälskade
för utbredande af folkupplysning.
Deussen [dö’js-], Paul, tysk universitetslärare,
filosof och indolog, f. 1845 i Oberdreis, i
preuss. Rhenprovinsen, promoverades 1869 till
filos. doktor samt blef 1881 privatdocent, 1887
e. o. professor i Berlin och 1889 ord. professor
i filosofi vid Kiels universitet. Han är
anhängare af Schopenhauers filosofi, som han
ger en egendomlig religiös vändning, i det att
han fattar världsförnekelsens princip såsom en
"öfvervärldslig kraft", hvilken han kallar Gud,
ehuru han ej personifierar honom. D:s största
betydelse är den att han förmedlat kännedomen om
den indiska filosofien, och han torde därför hafva
större betydelse inom indologien än den filosofiska
vetenskapen. Arbeten rörande indisk filosofi äro:
System der Vedanta (1883), Sutras d. Vedanta (1887),
Allgemeine geschichte der philosophie mit besonderer
berücksichtigung der religionen (hittills 2 bd,
1894, 1899, behandlande Indiens filosofi, Veda och
Upaniṣad), "Sechzig Upanishads" (öfv. o. kommentar.,
1897), Outlines of indian philosophy (1900), On
the philosophy of the Vedanta in its relations
to occidental metaphysics (1903) och Vedanta
und Platonismus (1905). Af andra filosofiska
arbeten kunna nämnas: Elemente der metaphysik
(1877, 3:e uppl. 1902), Kategorische imperativ (2:a
uppl. 1903) och Erinnerungen an Fr. Nietzsche (1901).
K. F. J. S—e.
Deus terminus, lat., rom. myt., "gränsgud". Se Terminus.
Deut., förkortning af Deuteronomium (se d. o.).
Deut, ty., ett mynt. Se Duit.
Deuteragonist (grek. deuteragonistes, af deuteros,
den andre, och agonistes, eg. täflingskämpe), i det
forngrekiska dramat den skådespelare, som framställde
de karaktärer, hvilka uppehöllo konflikten med
styckets hufvudperson. Jfr Teater.
Deuteranop (af grek. deuteros, annan, och opsis,
synförmåga), grönblind. Se Färgblindhet.
Deuteromycetes, bot., detsamma som fungi
imperfecti. Se Ascomycetes.
Deuteronomium (lat., grek. Deuteronomion, af
deuteros, den andre, och nomos, lag), en från
Septuaginta upptagen benämning på 5 Mose bok. Namnet
beror på ett missförstånd af denna öfversättning vid
återgifvandet af den hebreiska texten i kap. 17: 18,
där det är fråga om en "afskrift" af den ifrågavarande
lagen, icke om en fri återupprepning af lagen
(deuteronomion, en andra lag). D. innehåller tal
och lagar, som läggas i Moses mun (kap. 1—30), samt
berättelser om hans sista förordningar och afsked kort
före sin död (kap. 31—34). Inom kap. 1—30 urskiljas
kap. 12—26 såsom den egentliga lagkodex; det föregående
bildar inledning (kap. 1—11) och det efterföljande
(kap. 27—30) afslutning. Boken har säkert i sin
nuvarande gestalt icke tillkommit på en gång och
härleder sig icke från en hand, utan är troligen
frukten af en hel skola. Beträffande dess ursprungliga
omfattning och de i densamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
