sig undan öfvermakten in i Transvaal; han återvände dock inom kort, men öfverraskades af öfverste Le Gallais vid Bothaville (6 nov.), förlorade sina 6 kanoner och tvangs att hufvudstupa fly söderut. Hans afsikt var nu att företaga ett infall i Kapkolonien. På vägen tvang han en engelsk truppstyrka på 400 man i Dewetsdorp att kapitulera (23 nov.). Försöket att öfver Oranjefloden intränga i Kapkolonien misslyckades emellertid (dec.). Det upprepades på nyåret 1901, D. inträngde 10 febr. i kolonien, men efter 18 dagar måste han med förlust af kanoner, ammunition och transportvagnar genom en brådstörtad flykt rädda sig tillbaka öfver Oranjefloden. D. fortsatte sedan gerillakriget med växlande framgång ännu öfver ett år, var många gånger innesluten af de i antal öfverlägsna engelska trupper, som jagade hans lilla skara, men lyckades alltid med makalös djärfhet slingra sig undan. Hans mest betydande framgångar under krigets sista skede voro öfverrumplingen af ett engelskt läger vid Tweefontein (25 dec. 1901) och eskorteringen af presidenten Steijn från Fristaten till västra Transvaal (mars 1902). D. deltog i maj s. å. i fredsunderhandlingarna i Vereeniging och undertecknade den slutliga överenskommelsen af 31 maj. På hösten företog han i sällskap med generalerna Botha och De la Rey en resa till Europa för att underhandla med myndigheterna i London och insamla penningar åt de genom kriget utblottade. Han återvände sedan till sin hemtrakt, där han i likhet med öfriga boerledare tid efter annan på folkmöten formulerat boerbefolkningens kraf, men i öfrigt under afvaktan på parlamentarisk själfstyrelses beviljande åt Oranjeflodskolonien lefvat som privatman. Jfr De Wets memoarer från kriget, De strijd tuschen boer en brit (1902, öfversatt på flera språk, "Striden mellan boers och engelsmän", 1903), hvilka innehålla en liflig skildring af hvad han själf upplefvat, men i detaljer flerestädes med ledning af hans egna rapporter korrigerats i "The Times' history of the war in South Africa" (1902 ff.). Se äfven Boerkriget. 1 o. 2. ^{O. G—g.} 3. ^{V. S—g.} <img l>

De Wette, Wilhelm Martin Leberecht, tysk protestantisk teolog, f. 12 jan. 1780 i Ulla, vid Weimar, d. 18 juni 1849 i Basel, blef 1807 e. o. och 1809 ord. teol. professor i Heidelberg samt 1810 i Berlin. Därför att han sändt ett tröstebref till A. v. Kotzebues mördares, den svärmiske studenten K. L. Sands, moder, blef han 1819 afskedad från sistnämnda ämbete. 1822 kallades han till teol. professor i Basel, hvars stora råd 1829 utnämnde honom till undervisningsråd. D. påminner i mycket om Schleiermacher och gaf åt det teologiska studiet i Basel en ny fart och ny riktning, i ungefärlig öfverensstämmelse med den s. k. förmedlingsteologien i Tyskland. Hans förnämsta arbeten äro Beiträge zur einleitung in das alte testament (1806—07), Lehrbuch der hebräisch-jüdischen archäologie (1814; 4:e uppl. 1864), Lehrbuch der historisch-kritischen einleitung in die bibel, alten und neuen testaments (1817; flera gånger omtryckt), Christliche sittenlehre (1819—23), Kommentar über die psalmen (1829; 5:e uppl. 1856) och Kurtzgefasstes exegetisches handbuch zum neuen testament (1836—48) samt ett par romanartade berättelser. Den bibelöversättning, som han 1809—14 utgaf tillsammans med Augusti och sedermera själf fullbordade, åtnjöt stort anseende. Om hans bibelkritiska åsikter se vidare Bibelkritik. Litt.: Wiegand, "D. Eine säkularschrift" (1879) och Stähelin, "D. nach seiner theologischen wirksamkeit und bedeutung" (1880). (^{J. P.}) Devex (lat. devexus, af devehere, föra nedåt), sluttande nedåt, stupande. — Devexitet, lutning, brant sluttning nedåt. <img l>

Dewey [djō'i], George, amerikansk amiral, f. 26 dec. 1837 i Montpelier (Vermont), erhöll sin yrkesutbildning från 1854 i marinakademien i Annapolis, tjänade under nordamerikanska inbördeskriget såsom löjtnant å "västgolfeskadern", då denna under Farragut tilltvang sig tillträde till nedre Mississippi, och deltog såsom "commander" i striderna om Fort Fisher. Commodore sedan 1870, erhöll D. i jan. 1898 befäl öfver Förenta staternas asiatiska eskader och tillintetgjorde efter utbrottet af kriget med Spanien 1 maj s. å. vid Cavite utanför Manila den därvarande af gamla fartyg bestående spanska eskadern under Montojos samt besatte därpå Manila. D. befordrades därefter till konteramiral och 1899 till vice-amiral. Demokrater såväl som republikaner erbjödo honom kandidatur till presidentvärdigheten, hvilket anbud han dock afböjde. Biografier af J. Barrett, A. M. Dewey och Handford (1899) samt Halstead (1902). ^{H. W—l.} Deviation (af lat. de, från, och via väg), afvikelse från rätta vägen (särskildt beträffande fartyg) eller från rätta ställningen (särskildt om magnetnålens ställning till jordaxeln). 1. Opt. Deviation betecknar den vinkel, som en i ett prisma infallande ljusstråle bildar med den utgående. Jfr Ljusbrytning. 2. Sjöv. Kompassnålens af magnetismen hos järnmassor ombord på ett fartyg orsakade afvikning från magnetiska meridianen eller den horisontala vinkeln mellan magnetiska meridianen och kompassens nord-sydlinje. En sådan afvikning iakttogs å träfartyg redan i början af 1800-talet, men den var i allmänhet mycket obetydlig; å järn- och stålfartyg kan den däremot uppnå sådana värden, att det är af största vikt att såvidt möjligt upphäfva densamma och att städse hålla noggrann räkning på återstående deviation. Deviationen är olika stor icke allenast å olika fartyg, utan också på olika ställen inom samma fartyg. Den är vidare olika för skilda kurser samt undergår