utmärkta gödboskapsraser. Den förekommer hufvudsakligen i grefskapen Devon, Somerset, Cornwall och Dorset. Rasen är berömd för sina eleganta och harmoniska kroppsformer samt för sitt förträffliga kött, hvilket på Londonmarknaden noteras till samma höga pris som den världsbekanta Aberdeen-Angus-rasens. I storlek och tyngd däremot öfverträffas Devon-rasen af andra gödraser, t. ex. Korthorn och Hereford. Färgen är rödbrun, med mörka, stjärnformiga fläckar på bröst- och bukväggarna samt med små hvita fläckar i nafveltrakten. De i spetsarna mörka, men för öfrigt vaxgula hornen äro hos korna tämligen fina och gå i en ytterst graciös böjning uppåt, men hos tjurarna gröfre och riktade mera horisontellt. År 1884 sammanslöto sig de förnämste uppfödarna af rasen till en förening, benämnd "Devoncattle-breeders' society". Öfver rasen finnas två stamböcker, "Davy's Devon herd book" (sedan 1851) och "The south Devon herd book" (sedan 1891). För Sverige har rasen icke haft någon betydelse. H. F. Devonshire [de'vnʃi͡ə]. 1. Grefskap i England. Se Devon. — 2. Earl- och hertigtitel inom den engelska släkten Cavendish (se d. o.). Se äfven Blount 1. Devonsystemet [eng. uttal: de'vn-], uppkalladt efter engelska grefsk. Devon (se d. o.), geol., ett af de paleozoiska systemen, liggande mellan silur- och stenkolssystemet. På flera ställen i Storbritannien, företrädesvis i Wales och Skottland, träffas under stenkolsformationen en minst 3,000 m. mäktig lagerserie, hvilken hufvudsakligen utgöres af röda sandstenar och — till skillnad från en annan, liknande sandstensbildning, som ligger ofvan stenkolssystemet — länge betecknats med namnet "old red sandstone" (gammal röd sandsten). Den "gamla röda sandstenen" är liksom röda sandstenar i allmänhet fattig på försteningar: man finner nästan endast lämningar af egendomliga fiskar och kräftdjur samt landväxter. Af bergarternas och försteningarnas beskaffenhet har man dragit den slutsatsen, att den gamla röda sandstenen är en strandbildning, afsatt antingen i sötvattenssjöar eller inhaf. — I Devonshire och tillgränsande delar af sydvästra England ligga under stenkolssystemet mäktiga lager, som hafva ett helt annat utseende och helt andra försteningar. De utgöras till större delen af gråa sandstenar, skiffrar och kalkstenar samt innehålla i mängd lämningar af koraller, brachiopoder och andra djur, som lefva endast i hafvet. Oaktadt dessa olikheter ansågo Murchison och Sedgwick (de geologer, som lade grunden till den närmare kännedomen om Englands paleozoiska formationer) de nämnda bildningarna samtidiga med den gamla röda sandstenen och föreslogo 1839 för bådadera den gemensamma benämningen devonsystemet, ett förfarande, hvars riktighet kan anses fullt ådagalagd. Sedan har man också i de marina lagren vid Devonshire funnit en och annan af de för "den gamla röda sandstenen" karakteristiska fiskarna. Mest i ögonen fallande bland de djurformer, som utmärka devonsystemet, äro fiskarna, de enda ryggradsdjur, som uppträdde på den tiden. Synnerligen egendomliga äro de i mängd förekommande pansarklädda fiskarna: Cephalaspis, Pterichthys och Coccosteus m. fl. Jämte dem finnes en mängd ganoider äfvensom lungfiskar och hajartade fiskar. Benfiskar saknas däremot ännu helt och hållet. Molluskernas alla klasser äro mer eller mindre talrikt representerade. Ymnigt förekomma, liksom i allmänhet i de äldre systemen, cefalopoder (särskildt släktena Clymenia och Goniatites) samt brachiopoder (Spirifer, Atrypa, Stringocephalus m. fl.). Bland krustaceerna aftaga trilobiterna i antal, men jättestora arter af Pterygotus och närstående släkten äro jämförelsevis många. Ymnigt förekomma äfven, i vissa lager, små ostrakoder, t. ex. Cypridina. Bland korallerna kunna såsom särskildt utmärkande för denna formation nämnas släktena Calceola och stenkärnor af Favosites (= Pleurodictyum); men därjämte återfinnas många släkten, som uppträda redan i siluriska formationen, t. ex. Cyathophyllum och Cystiphyllum. De egentliga graptoliterna och cystideerna äro utdöda; bland krinoideerna, som ej äro synnerligen många, märkes släktet Cupressocrinus. Af landdjur äro inom devonsystemet funna några insekter och tusenfotingar. Vida ymnigare lämningar hafva träffats af den devoniska tidens landvegetation. Då man i silursystemet funnit ytterst få, mest tvifvelaktiga, lämningar af landväxter, känner man däremot från devonsystemet en mängd sådana lämningar. Dessa visa, att den devoniska tidens flora i det stora hela liknade stenkolstidens. Så har man i devoniska lager funnit barrträdsliknande cordaiter, equisetaceer, lycopodiaceer och ormbunkar. Mera egendomligt för devonsystemet är det afvikande släktet Psilophyton, som tyckes stå närmast lummergräsen, äfven om den närmare släktskapen ej ännu är bevisad. Det har dock äfven träffats i de yngsta siluriska lagren. Den gamla röda sandstenen måste, såsom en strand- eller sötvattensbildning, hafva en jämförelsevis ringa utbredning. Däremot förekomma på många ställen, i vidt skilda trakter, rent marina devoniska lager, t. ex. i Rhentrakterna, där de äro väl utvecklade samt rika på organiska lämningar, af hvilka många äro identiska med dem, som finnas i Devonshire. I Tyskland har man fördelat de devoniska lagren i flera afdelningar, af hvilka de viktigaste äro Spirifersandsten (underdevonisk), Calceolaskiffer och Stringocephaluskalk (medeldevoniska) samt Cypridinaskiffer och Clymeniakalk (öfverdevoniska). Vidare uppträda nämnda lager i Belgien, Frankrike, Ryssland, Turkiet, Nord-Amerika o. s. v. De devoniska lagren i Ryssland och Nord-Amerika likna till en del den gamla röda sandstenen, till en del de marina lagren i Devonshire och visa en öfvergång mellan båda. I Sverige känner man inga devoniska lager. Vissa röda sandstenar, t. ex. i Mälartrakten och Dalarna, hafva stundom betecknats såsom devoniska, men några verkliga skäl därtill finnas icke. Efter all sannolikhet äro dessa sandstenar kambriska eller möjligen till en del siluriska. Däremot är det högst sannolikt, att en mäktig sandstensbildning, som täcker de öfversiluriska lagren på åtskilliga ställen i södra Norge, tillhör den devoniska formationen. Dock hafva i denna sandstensbildning inga försteningar träffats, och dess ålder är därför ej fullt bevisad. G. L.* Devot (fr. dévot, af lat. devovere, lofva, inviga till offer, hängifva), gudaktig, from, andäktig; skenhelig, fromlande; oinskränkt hängifven.