och själf däri spelade Mefistofeles' roll. 1877—79 var han intendent vid stadsteatern i Frankfurt a. M., 1884—89 föreståndare för hofteatern i Oldenburg och 1889—90 direktör för k. Schauspielhaus i Berlin. Han författade bl. a. sorgespelet Tiberius Gracchus (1871) och folkskådespelet Kaiser Rothbart (s. å.). Dessutom skref han 400-årsjubileumsfestspelet Luther (1883; 31:a uppl. 1902), som uppfördes i Jena med honom själf i titelrollen och hade den påföljd, att han kallades till hedersdoktor vid Jenas universitet och hedersborgare i staden samt att ett sällskap bildades för festspelets årliga uppförande. Likaså har med stor framgång och upprepade gånger hans festspel Gustav Adolf (1891; 23:e uppl. 1903) gifvits i flera nordtyska städer. Tillsammans med fadern utgaf D. 1873—76 "Deutscher bühnen- und familien-Shakespeare" (i 6 bd). E. F—t. De Vries [defrīs], holländska konstnärer och vetenskapsmän. Se Vries, de. De Vries' sund [defrīs], sundet mellan öarna Yetorup och Urup bland Kurilerna. Sundet kallas också Yetorupsundet. De Vries' öar [defrīs] kallades förr och ännu någon gång på kartorna de mellersta Kurilerna efter upptäckaren (1643), holländske sjömannen Martin De Vries. Dewsbury [djō'ṡbəri], stad i West Riding af engelska grefsk. York, vid floden Calder. 28,060 inv. (1901). D. är hufvudsäte för konstullindustrien i England. I det närmaste sammanbyggda med D. äro Batley (30,321 inv.), Soothill (11,656 inv.) och Liversedge (13,980 inv.). Dewsons hårfärgningsmedel [djō'sənṡ]. Se Hemliga medel. Dexippos (grek. Δέξιππος, lat. Dexippus). 1. Poplon Herennios Hermeios D. (lat. Publius Herennius Dexippus), forngrekisk häfdatecknare och talare i 3:e årh. e. Kr., innehade höga ämbeten i Aten, där han blef förste arkont, präst och anordnare af panateneerna, samt åtnjöt stort anseende som historieskrifvare. Af hans arbeten (Macedoniens historia efter Alexander, Historisk öfversikt från äldsta tider till Claudius II, Kriget mot goterna) finnas brottstycken bevarade och utgifna i "Byzantine" (Paris, 1648), af Angelo Mai i "Scriptorum veterum nova collectio" (1825—38), i Didots "Fragmenta hist. græc." (1849) m. m. Af en öfver D. rest staty i Aten finnes i Louvre bevarad piedestalen med inskrift. För eftervärlden är D:s namn mera kändt genom den sägen, enligt hvilken han vid goternas (herulernas) framryckande mot Aten omkr. 267 upplifvade den vapenföra atenska ungdomens mod, satte sig i spetsen för den och lyckades fördrifva fienden. På denna tradition har Viktor Rydberg fotat sitt berömda skaldestycke "Dexippos". Sedermera har dock J. Bergman i en latinsk afhandling om ämnet (införd i Norrköpings läroverks årsredogörelse 1898, jämte latinsk öfv. af Rydbergs dikt) sökt påvisa, att denna bragd i stället utförts af atenaren Kleodemos samt att D. endast återställt och invigt gudinnan Athenas renade bild och festtågsskeppet, sedan röfvaranfallet tillbakaslagits. — 2. En filosof i 4:e årh. e. Kr. Han var lärjunge af Iamblichos och författade i dialogisk form en ännu bibehållen kommentar till de aristoteliska kategorierna. 2. A. M. A. Dexter-kengrasen. Se Kengrasen. Dextrin (af lat. Dexter, höger, så kalladt med afseende på ämnets egenskap att vrida polarisationsplanet åt höger), kem., upptäcktes 1833 af Biot. Enligt nyare undersökningar är dextrin en kollektivbenämning för ett antal gummiliknande, i vatten lösliga, men i alkohol olösliga kolhydrat, hvilka bildas ur stärkelse. Den kemiska sammansättningen angifves genom formeln (C₆ H₁₀ O₅)n, där n för olika dextriner (se nedan) betyder olika, delvis mycket höga tal. Genom upphettning för sig till 210° eller med utspädda syror eller genom inverkan af ett i maltinfusion befintligt enzym kalladt diastas (amylas) spjälkas stärkelse under vattenupptagande i 3 kemiskt skilda dextriner, nämligen 1) amylodextrin (se d. o.), ett hvitt pulver, färgas röd af jod, reducerar och spjälkas vidare genom diastas; 2) erytrodextrin (se d. o.), en amorf massa, som af jod färgas rödviolett; 3) akroodextrin, som ej färgas af jod. Genom partiella fällningar med bariumhydrat kunna dessa 3 ämnen åtskiljas. Fortsatt inverkan af malt eller utspädda syror spjälkar dextrinerna till maltos eller maltsocker. Det vanliga dextrinet finner användning såsom appreteringsmedel för tyger och som surrogat för arabiskt gummi; det framställes tekniskt genom upphettning af stärkelse med utspädd salpetersyra och är ett gulaktigt ämne, som hufvudsakligen består af erytrodextrin. Emedan dextrin bildas genom inverkan af maltinfusion på stärkelse, förekommer det i odestillerade maltdrycker (öl). Dessutom bildas dextrin som nämndt vid upphettning af stärkelse till 210°. Till följd häraf uppstår det vid gräddning af bröd och utgör en huvudbeståndsdel af brödets skorpa. P. T. C. (H. E.) Dextrokardi (af lat. Dexter, höger, och grek. kardia, hjärta), patol., en sällsynt anomali, bestående däri, att hjärtat ligger i högra brösthalfvan, med spetsen vänd åt höger. Vanligen är i dylika fall äfven läget af öfriga inälfvor, mage, lefver, mjälte, omkastadt (Situs inversus). J. E. J—n. Dextros (af lat. Dexter, jfr Dextrin), kem. Se Drufsocker. Dey. Se Dej. Dezaides [deṡǟd]. Se Dézède. Dézède [deṡǟd] l. Dezaides, fransk operakompositör, f. omkr. 1740, d. 1792, var en tekniskt väl utbildad tonsättare och skref från 1773 mycket omtyckta pastoraler och andra skådespel i en till tre akter, hvilkas naivt behagfulla melodier förskaffade honom vedernamnet "landsbygdens Orfeus". Bland dem märkas Blaise et Babet (1783) samt det 74 ggr på k. teatrarna i Stockholm gifna Auguste et Théodore, ou les deux pages (1789; "De begge kammarpagerne", 1794). Biogr. af Pougin (1862). E. F—t. Dezman [de'ʃ-], Ivan, kroatisk läkare och författare, f. 1841, d. 1873. Förutom några berättelser, ett epos (Grefve Josip Rabatas död) och dramat Varadinka Mara, som behandla episoder från turkarnas krig på 1700-talet, skref han en diktcykel Zrinski om den kroatiske nationalhjälten Nikola Zrinski (= ungrarnas Zrinyi) och en ordbok öfver medicinsk terminologi (1868). Mest bekant är hans romantiska epos Smiljan i Koviljka (Kattfot och fjädergräs, 1865), en originell sammanställning af erotik i Ariostos stil med slavisk folklyrik af stort språkligt intresse. A—d J. Dezobry [dəṡåbrī], Charles Louis, fransk