skriftställare, f. 1798, d. 1871, grundlade 1839 en bokförlagsaffär samt utgaf en mängd grekiska, romerska och franska klassiker. Bland hans egna skrifter märkas särskildt Rome au siècle d'Auguste (1835, 5:e uppl. 1886), och Histoire romaine en peinture (1848) samt flera biografiska och lexikaliska handböcker. D. G., förkortning af lat. Dei gratia (se d. o.). dg., officiell svensk förkortning för decigram. Dhafar (Dhofar). Se Safar. Dhaka. Se Dacca. Dhak-träd, bot. Se Butea. Dhamar (Dimar), stad i arabiska landskapet Jemen, 100 km. s. om Sana. 10—12,000 inv. D. har en högskola och berömd hästafvel. Det förstördes af turkarna 1879. Dhammapada, versifierad lärodikt, utgörande en samling tänkespråk tillhörande de sydliga buddisternas kanon, afdelningen Sutta-piṭaka. Den är utg. af Fausböll (med lat. öfv. och utdrag af Buddhaghoṣa's kommentar, 1855; ny uppl. 1903), öfv. till tyska af A. Weber (i "Indische streifen", I, 1868), v. Schröder, "Worte der wahrheit" (1892) och K. E. Neumann, "Der wahrheitspfad" (1893), samt till engelska af M. Müller ("Sacred books of the east", X, 1881; härifrån är öfversatt "Dhammapada, metrisch ins deutsche übertragen. Mit erläuterungen", 1885). K. F. J. Dhar (Dar). 1. Tributstat i brittiska Indien, Central-Indien, agentskapet Bhopawar. 4,506 kvkm. 169,474 inv. (1891). Jorden är fruktbar samt frambringar hvete, opium, sockerrör, majs och bomull. När fursten, en rajput, 1857 gjorde uppror, indrogs landet och gafs dels åt begum af Bhopal, dels åt den förre furstens unge son. — 2. Hufvudstad i nämnda stat, 17,792 inv. (1901), 55 km. n. om Narbada, har vackra moskéer, ett fort med 26 torn och det furstliga palatset. Dharma, sanskr., betecknar lagen, ordningen i tillvaron, vidare religionen med dess bud och läror. I buddismen är dharma (pali: dhamma) dels en af buddismens tre klenoder, Buddha, dhamma och sangha = Buddha, frälsningsanvisningen (läran) och munkorden (församlingen), dels en beteckning för buddismen själf. N. S. Dharmaçastra. Se Indiens språk och litteratur. Dharmapatan. Se Bhatgaon. Dharmaputra. Se Bhatgaon. Dharmasutra, sanskr. Se Manu. Dharmsala [dāmsā'lā], hufvudort och sundhetsstation (sanatorium) i brittisk-indiska distriktet Kangra, prov. Punjab, i Himalayas förberg, 153 km. n. v. om Simla. 6,971 inv. (1901). D. har två stora kaserner för sjuka soldater, sjukhus och fängelse. I april 1905 hemsöktes staden af en jordbäfning, hvarvid kasernerna sammanstörtade och dödade omkr. 400 ghurkaer med kvinnor och barn, hvarjämte 20—30 proc. af befolkningen i kringliggande byar omkommo. Dhartasamagama (ett lustspel). Se Indiens språk och litteratur. Dharvar (Darwar). 1. Distrikt i brittisk-indiska presidentskapet Bombay. 11,922 kvkm. 1,113,298 inv. (1901). D., som i v. är bergigt och i ö. fruktbart, är bekant för sin stora bomullsproduktion. — 2. Hufvudstad i nämnda distrikt, 117 km. ö. om Goa, genom järnväg förbunden med Goa och Bangalore. 31,279 inv. (1901). D. har ett förfallet fort samt en kyrka och högre läroanstalt, tillhöriga Baselmissionen. Bomullsindustri och export af bomull och ris. Dhaulagiri l. Dhawalagiri [då͡ulāgī'rī], "hvita berget", en af Himalayas högsta toppar 8,176 m., belägen inom riket Nepal under 28° 41' n. br. och 83° 28' ö. l. Fordom ansågs D. vara jordens högsta berg, men det öfverträffas af Mount Everest, Godwin Austen och Kanchanjanga. Dhaun, tysk adlig släkt. Se Daun. Dhawalagiri. Se Dhaulagiri. Dholera [då͡ulərə], stad i brittisk-indiska distriktet Ahmadabad, presidentskapet Bombay, förr omedelbart vid Cambay-viken, nu skild därifrån genom ett 19 km. bredt träsk. 7,356 inv. (1901). Bomullsindustri och bomullshandel. D. har gifvit namn åt en på den europeiska marknaden välbekant bomullssort. Dholka [då͡u'lkā], stad i brittisk-indiska distriktet Ahmadabad, presidentskapet Bombay, 45 km. n. om Cambay. 14,971 inv. (1901). Ruiner af palats, moskéer och mausoleer från Achmed schahs tid (1700-talet). Dholpur [dålpo'ə] l. Davalpur, brittisk skyddsstat i Rajputana. 2,994 kvkm. 271,496 inv. (1901). Fursten och större delen af befolkningen äro jater. Hufvudstaden D. ligger vid floden Chambal. 19,310 inv. (1901). Dhona [d<over>å</over>na], burggreflig släkt. Se Dohna. Dhoompalm [dōm-]. Se Palmer, bot. Dhurtasamagama (ett lustspel). Se Indiens språk och litteratur. Di (Dii) consentes (lat.), rom. myt., "de sammanvarande", "de förenade gudarna", officiell benämning på en från 217 f. Kr. (se Liv. XXII: 10, 9) förekommande krets af 12 romerska gudomligheter, parvis anordnade (Jupiter och Juno, Neptunus och Minerva, Mars och Venus, Apollo och Diana, Volcanus och Vesta, Mercurius och Ceres), efter förebild af grekernas till ett råd förenade 12 högsta gudomligheter. Förgyllda statyer af dem stodo uppställda vid forum. Med upptagande af denna gudakrets, sammanställd utan hänsyn till resp. kulters ålder och härkomst, upphäfdes den gamla skillnaden mellan di indigetes (af indiges, infödd) och di novensides (af novus, ny). Det förra uttrycket betecknar de i det romerska samhället "inhemska", af ålder dyrkade gudomligheterna, vid konungatidens slut (omkr. 509 f. Kr.) bildande en sluten grupp; hit hörde bl. a. Janus (hvars präst allt framgent kallades rex sacrorum), Jupiter, Mars och Quirinus (präster: flamines), Vesta m. fl. Med di novensides menas de efter nämnda tidpunkt i den romerska statsreligionen upptagna "nya" gudomligheterna, t. ex. Diana, införd från det närbelägna Aricia. Samtidigt uppstodo ock nya kultförbindelser, t. ex. samfälld dyrkan af triaden Jupiter, Juno och Minerva på Kapitolium. H. Sgn. Di (förkortning af dis, dubbelt), grek., prefix med betydelsen dubbel, dubbelt, t. ex. di-ftong, dubbelljud. Dia, grek., genom; ingår i många sammansättningar och betyder där genom, i grund, åtskils sinsemellan m. m., t. ex. diagonal. Dia (grek. Δῖα), grek. myt. Se Hebe.