Dia (Standia), ö vid Kretas norra kust, midtemot hamnstaden Megalokastron (Candia), 265 m. hög. Goda hamnar på södra kusten. Marmorbrott. Diabas (af grek. diabainein, genomgå, genomtränga), petrogr., en i allmänhet ganska hård och tung, grönsvart eller nästan svart eruptiv bergart, hörande till grönstensfamiljen och bestående af mineralen plagioklas (oligoklas eller labrador), augit, magnetit eller titanjärn samt apatit, hvarjämte såsom tillfälliga beståndsdelar kunna tillkomma olivin, hornblände, glimmer, kvarts och ortoklas. Plagioklasen är stundom brunfärgad af ett i dess massa fint fördeladt brunt stoft; alltid är den utbildad i tunna tafvelformiga individer. Augiten är i regeln brun, men ej sällan delvis omvandlad till klorit. Alltefter mineralsammansättningen kan man särskilja flera diabasvarieteter, af hvilka de viktigaste äro normal diabas, olivindiabas och kvartsdiabas. Till texturen äro diabaserna vanligen finkorniga eller småkorniga, men den kan växla ända från tät till grofkornig. Tät diabas benämnes stundom trapp, äfven ajanit. Diabas är en i såväl utlandet som Sverige ganska allmän bergart; den förekommer dels såsom gångar, dels såsom horisontella bäddar uti eller täcken på skiktade berglager. De öfversta platåerna af Kinnekulle, Billingen, Mösseberg samt Halle- och Hunneberg m. fl. i Västergötland bestå af diabas, som öfvertäcker de underliggande kalk- och skifferlagren (se art. Berg, där å sp. 1419 meddelas en bild af diabasens förekomst), bäddformigt uppträder den inom Väster-Dalarnas stora sandstensbildning. Inom Sveriges urbergsområden förekommer diabasen vanligtvis gångformigt; gångarnas bredd eller mäktighet växlar från några millimeter till 1 km. Den största diabasgången i Sverige är den delvis mera än 1 km. breda s. k. Hälleforsgången, hvilken från södra delen af Hjälmaren sträcker sig i östlig riktning till inemot Malmköping, en längd af omkr. 40 km. — Diabaserna bildades under de äldre geologiska perioderna, egentligen under de paleozoiska; Skånes silurlager genomsättas t. ex. flerstädes af diabasgångar. Motsvarande yngre bergarter äro dels melafyrer (mesozoiska), dels basalter (tertiära och nutida). — Inom stenindustrien är mörk, finkornig diabas en mycket eftersökt bergart och brytes numera flerstädes i stor skala för att under den oegentliga benämningen "svart granit" användas till grafmonument m. m. Så t. ex. i nordöstra Skåne. Vid Älfdalens porfyrverk bearbetades förr en ovanligt grofkornig, gråspräcklig olivindiabas till bordskifvor, urnor m. m. — Se A. E. Törnebohm, "Sveriges vigtigare diabas- och gabbroarter" (i Vet. akad:s handl., bd 14, 1877), och F. Eichstädt, "Pyroxen- och amfibolförande bergarter från mellersta och östra Småland" (Bihang till Vet. akad:s handl., 1885), E. E. Diabas-kvartsit-konglomerat l. Kvartsit-diabas-konglomerat, petrogr., en egendomlig, gångformigt uppträdande bergart bestående af mer eller mindre rundnötta kvartsitbollar i en grundmassa af diabas. En ganska bred sådan gång framstryker i nordöst—sydvästlig riktning öfver sjön Nömmen i Jönköpings län, och den har kunnat följas omkr. 20 km. En mindre dylik förekommer s. om sjön Immeln i nordöstra Skåne. Se F. Eichstädt, "Om qvartsit-diabaskonglomeratet i Småland och Skåne" (i "Sv:s geol. undersökning", ser. C, n:r 74, 1885). E. E. Diabasmandelsten, petrogr., diabas, som är mandelstensartad, d. v. s. innehåller mandlar (fyllda blåsrum) af klorit, kalkspat eller kalcedon. Förekommer vid Gäfle, i Väster-Dalarnas undre diabasbädd och på Granholmen i Mälaren. E. E. Diabasporfyr l. Diabasporfyrit, petrogr., diabas, hos hvilken fältspaten, stundom äfven augiten, är utbildad såsom större kristaller, inströdda i den för öfrigt finkorniga bergartsmassan. En ovanligt vackert utbildad diabasporfyr, med ända till 7 cm. stora fältspatskristaller, förekommer n. ö. om Skruf i Nottebäcks socken, Småland. E. E. Diabasporfyrit. Se Diabasporfyr. Diabelli, Antonio, österrikisk musiker, f. 1781 nära Salzburg, d. 1858 i Wien, där han var musikhandlare, utbildade sig under Michael Haydn, vann först anseende som lärare i klaver- och gitarrspel, men gjorde sig företrädesvis bekant genom sina instruktiva pianokompositioner (sonatiner, sonater för fyra händer m. m.), hvilka ännu begagnas. A. L.* Diabetes (af grek. diabainein, gå igenom), med. D. melitus. Se Sockersjuka. D. insipidus. Se Polyuri. D. phosphaticus. Se Fosfaturi. Diablerets, Les [-blərǟ], "djäfvulsbergen", branta kalkstensberg i västra delen af Bern-alperna, på gränsen mellan kantonerna Valais, Fribourg och Vaud. En vacker topp bland dem är Oldenhorn (3,126 m.). Centraltoppen Diableret når 3,213 m. Diablerie [-ərī], fr. (af Diable, grek. diabolos, djäfvul), djäfvulskap, häxeri, trolleri; ett slags till de medeltida "moraliteterna" hörande skådespel, i hvilket djäfvulen spelade hufvudrollen. Diabolisk (af grek. diabolos, djäfvul), djäfvulsk, afgrundslik, infernalisk. Diacetylmorfin, farm. Se Heroin. Diachylon (grek., af dia, genom, och chylos, saft, lat. diachylum), med farm., har sedan äldre tider nyttjats som namn på vissa slags plåster, hvilka fordom bereddes med växtsafter. Ursprungligen bereddes diachylon l. emplastrum diachyli simplex medelst 10 delar dekokt på "radix (bulbotuber) Gladioli", 10 delar olja och 5 delar blyglete. Namnet diachylon simplex skulle numera motsvara, hvad man i svenska farmokopén kallar emplastrum plumbicum, blyplåster — dock egentligen med orätt, då ingen växtsaft ingår däri. Se Blyplåster. Gummiplåster (emplastrum gummiresinosum) motsvarar hvad som i en del utländska farmakopéer kallas emplastrum diachyli compositum. Jfr Gummiplåster. O. T. S. (C. G. S.) Diachylonsalfva, unguentum diachylon, äfven kallad Blyplåstersalfva l. Hebras blysalfa, med. farm., beredes enl. svenska farmakopén af 65 dlr blyplåster och 35 dlr flytande paraffin samt har rätt stor användning vid diverse hudsjukdomar såsom ett skyddande och torkande medel. S. J—n. Diachym, bot. Se Mesofyll. Diaconus, lat., diakon (se d. o.). Diadelfisk. Se Diadelphia. Diadelfist. Se Diadelphia. Diadelphia (af grek. dis, två gånger, och adelfos, broder), bot., sjuttonde klassen i Linnés sexualsystem. Den innefattar de växter med tvåkönade