2. Namn på åtskilliga väfnader dels af ull (tämligen tjocka, med branta kypertlinjer försedda tyger), dels af bomull (tämligen tunna och mjuka väfnader med kypertlinjer i 45° lutning). G. A. W. 3. En sådan stång i en fackverksbalk, som sammanbinder två motsatta hörn af ett fack. Diagonalerna kunna vara styfva eller mjuka; i senare fallet användas de parvis i hvarje fack och bilda kryss, diagonalkryss, i vissa fall benämnas de vinddiagonaler, vindkryss. Fr. E. 4. Skpsb. Diagonaler kallas å konstruktionsritningen till ett fartyg uppdragna konstruktionslinjer, som utgöra skärningen mellan fartygskroppen och plan, som äro vinkelräta mot spantplanen. Dessa linjer böra gå så nära som möjligt vinkelrätt mot spanten. H. W—l. Diagonalbyggnad, skpsb. Se Båtbyggnad. Diagonalförbindning, skpsb., en af järnskenor (eller af trä) bestående förbindning, som tjänar att hindra fartygs ryggbrytning och som användes dels å sådana fartyg, som äro byggda helt och hållet af trä, dels å fartyg med träbordläggning på järnspant, s. k. "kompositefartyg". På alla fartyg af sistnämnda slag äfvensom på handelsfartyg, som äro byggda endast af trä, består diagonalförbindningen af järnskenor, lagda på spantens yttersida. På de i Sverige fordom byggda örlogsfartyg, i hvilka både förtimring och bordläggning voro af trä, var diagonalförbindningen antingen af järn eller af trä samt placerades i sistnämnda fall inuti fartyget, på förtimringens innersida. Då skenorna läggas i dubbla lag, iakttages alltid, att det ena lagets skenor komma att korsa det andras i ungefär räta vinklar, och att således alla skenor få en lutning af ungefär 45° mot fartygets däckslinje. Stundom användas i förening med de egentliga diagonalskenorna andra diagonalförbindningar, nämligen korta s. k. spännare eller diagonalstinnare samt kontraspännare i 45° lutning mot vattenlinjen. J. G. B.* Diagonalharf (romboidalharf), landtbr. Se Harf. Diagonalkraft, mek., resultanten till två krafter. Se Krafternas parallellogram. Diagonalkryss. Se Diagonal 3. Diagonalstinnare, skpsb. Se Diagonalförbindning. Diagŏras (grek. Διαγόϱας) från Melos, med tillnamnet Ateisten, grekisk skald och filosof i senare hälften af 5:e årh. f. Kr., förjagades från Aten på grund af sitt hån öfver de eleusinska mysterierna och sitt förnekande af gudarnas tillvaro. G. E.* Diagŏras (grek. Διαγόϱας) från Rhodos, en berömd segrare i grekiska gymnastiska täflingslekar, särskildt knytnäfskamp, och samtida med Pindaros (5:e årh. f. Kr.), som egnade honom en ännu i behåll varande segersång. Äfven hans söner egnade sig åt atletiken, och det berättas, att två af dessa, då de samtidigt vunnit segerpriset i Olympia, satte sina segerkransar på sin faders hjässa och i triumf buro honom omkring bland den jublande mängden af åskådare. En bland dessa skall då hafva utropat: "Dö, Diagoras! Du skall dock icke kunna uppstiga till himlen". A. M. A. Diagraf (af grek. diagrafein, afteckna), ett instrument för mekanisk afteckning af föremål efter naturen, med användning af principen för camera lucida (se Camera). Diagrafi (af grek. diagrafein, afteckna). 1. Förfaringssättet att med litografiskt bläck och penna kalkera en komplicerad teckning på gummerad taft för att sedan göra ett öfvertryck däraf på stenen. — 2. Radiogram (se Röntgenstrålar). Diagram (af grek. diagrafein, afteckna), teckning, utkast. — 1. Geom., i allmänhet hvarje figur, som nyttjas för att bevisa eller förtydliga en sats. Ordet förekommer dock numera sällan och vanligen endast såsom namn på en geometrisk figur, hvilken tjänar att åskådliggöra någon algebraisk sats. Så är t. ex. vidstående figur ett diagram, som åskådliggör satsen (a+b)² = a²+2ab + b². - Med Hipparchos' diagram menar man en figur, som astronomen Hipparchos använde för att visa, huru man af en observerad månförmörkelse kan beräkna solens parallax, afstånd och storlek. G. E.

2. Mek., en grafisk framställning af sambandet mellan vissa mekaniska storheter. Af särskild vikt äro de medelst indikatorn (se d. o.) tagna arbetsdiagrammen; de medgifva nämligen en noggrann bestämning af det arbete, som det i en ångmaskin, gasmaskin, fotogenmotor e. d. verkande motoriska mediet, ångan, gasen etc., öfverför å maskinens arbetskolf. Noggrannheten kan blifva stor, emedan indikatorn är så inrättad, att själfva drifmediet blir i tillfälle att medelst ett stift upprita diagrammet å ett på instrumentet uppfäst papper. Diagrammet angifver storleken af det arbete, som blifvit öfverfördt på arbetskolfven, men det användes oftast endast för bestämning af medelvärdet

Fig. 1. Arbetsdiagram från en dieselmotor.

Fig. 2. Dieselmotordiagram, utvisande arbetets variationer vid växlande bränsleförbrukning i arbetscylindern.