uteslutande af en enda diatomaceart. Äfven i Sverige finnas diatomacelager (s. k. "bergmjöl"), bl. a. i Lillhagsjön, vid Umeå, och vid Degerfors, i Västerbottens län, på hvilka ställen de under hungersnöd lära hafva nyttjats till beredning af bröd och soppor. Dylika lösare lager är det äfven, som nyttjas som inpackningsmaterial, till skurmedel och vid framställning af dynamit. De vanliga badgyttjorna innehålla diatomaceskal i riklig mängd. De äldsta fossila diatomaceer man känner äro funna i kritformationen. — Kännedomen om diatomaceerna är af stor betydelse för utforskandet af vattenmassornas rörelser i hafvet och för geologien. Jfr Plankton. Ldt. (G. L—m.) Diatomacegyttja. Se Haf. Diatomacejord, geol. Se Bergmjöl. Diatomeer, bot. Se Diatomaceæ. Diatomin, bot. Se Diatomaceæ. Diatonisk skala (af grek. dia, genom, och tonos, ton), mus., hos forntidens greker benämning på hvarje tetrakord, som bestod af en half och två hela toner (h c d e eller e f g a); i den nyare musiken benämning på hvarje tonföljd, som innehåller endast skalegna toner (t. ex. inom c dur: c d e f o. s. v.; inom e dur: ciss diss e fiss o. s. v.), i motsats till kromatisk och enharmonisk tonföljd. A. L.* Diatrib (af grek. diatribe, eg. söndernötning, förnötande af tiden), vidlyftig utläggning, kritisk stridsskrift, bitter granskning. Diatropism, bot. Se Rörelsefenomen (hos växterna). Diattosystem, elektrot., ett efter den italienske ingenjören Diatto uppkalladt strömtilledningssystem för elektriska spårvägar, hvarvid tilledningen är uppdelad i en mångfald sektioner, af hvilka hvar och en blir strömförande, endast då vagnen kommer in på densamma. Vagnen inkopplar nämligen strömmen automatiskt genom att påverka sinnrikt konstruerade reläer med kvicksilfverkontakter (se Elektriska spårvägar). A. E—m. Diaulos, grek., dubbelt kapplopp (två gånger banans längd, = 2 × 600 fot). Jfr Olympiska spelen. Diaz l. Dias, Bartholomeu, portugisisk sjöfarande, född i midten af 1400-talet, tillhörde kung Johan II:s hof, men studerade navigation och andra vetenskaper samt fick 1486 af konungen i uppdrag att med två små fartyg fullfölja äldre portugisiska sjöfarandes upptäckter längs Afrikas västkust. D. seglade utefter nämnda kust och, utan att ana det, omkring Afrikas sydspets. Först när han kastade ankar i det nuvarande Port Elizabeth, insåg han, att Afrikas sydspets var passerad, och han framträngde längs östkusten ända till nuv. Great Fish river. Besättningen, som led brist på lifsmedel och vatten, och som decimerats i strider med negrerna, tvang honom att återvända. På återvägen lyckades D. blott med stor svårighet mot ogynnsamma vindar kämpa sig förbi den udde, som han kallade Cabo de todos los tormientos, d. v. s. "alla stormars udde", hvilket namn konung Johan ändrade till Cabo de buena esperanza, d. v. s. Godahoppsudden. I dec. 1487 återkom D. till Lissabon. Egendomligt nog synes hvarken Johan eller efterträdaren Emmanuel genast ha fäst någon vikt vid upptäckten eller belönat D., som snart måste träda i skuggan för Vasco da Gama. Denne fick 1497 ledningen af den flottilj, som 1498 upptäckte sjövägen till Indien, och D. ställdes under hans befäl som befälhafvare på ett litet fartyg, med hvilket han dock snart vände om till Portugal. D. slöt sig 1500 till Cabrals expedition, som skulle upptäcka Brasilien, och förgicks under vägen i en storm, 29 maj 1500. — En broder, Diego D., åtföljde Gama till Indien och gjorde honom stora tjänster. Diaz, Miguel, portugisisk sjöfarande, f. i Aragonien i midten af 1400-talet, d. 1514, åtföljde Columbus på dennes andra upptäcktsresa till Antillerna och slog sig ned på Haïti. När han 1495, å regeringens vägnar, undersökte guldgrufvorna på Hispaniola (Haïti), blef han af vildarna underrättad om tillvaron af de rika guldgrufvorna vid floden Hayna. D. inrapporterade denna upptäckt till regeringen och gaf sålunda anledning till anläggandet af staden och fästningen San Domingo, hvars förste kommendant han blef. År 1500 afskedades han från denna post, emedan han vägrat öfverlämna fästningen åt guvernören Bobadilla. Liksom Columbus' andra anhängare föll han i onåd, men kallades 1509 af Diego Columbus till underguvernör på Portorico, men redan 1510 sändes han som fånge till Spanien. Han återfick emellertid ånyo sina värdigheter. Diaz, Nicodemus Pastor, spansk skriftställare och politiker, f. 1811, d. 1863, inträdde efter slutade universitetsstudier tidigt i det politiska lifvet, uppsatte tidningen "El Siglo" och var en betydande kraft i många andra inflytelserika tidningar. Från rektorsplatsen vid Madrids universitet gick han till inrikesministerposten, blef senator på lifstid och 1856 statsminister. I Spanska akad. invaldes D. 1849. Han utvecklade en högeligen aktningsvärd litterär verksamhet på olika områden. Af hans arbeten förtjäna omnämnas: Los problemas del socialismo (föreläsningar i Ateneo), Memorias denna campaña periodistica (politik), Diez años de controversia parlamentaria (Spaniens politiska historia 1840—50), romanerna De Villahermósa á la China och La cita, Album literario (kritik, filosofi och konst), Poesias, Italia y Roma, Roma sin Papa och de litterära biografierna Javier de Burgos och Duque de Rivas. Ad. H—n. <img l>

Diaz, Porfirio, mexikansk president, f. 15 sept. 1830 i Oaxaca, uppfostrades först i ett prästseminarium, men slog 1846 alla tankar på den prästerliga banan ur hågen för att i stället anmäla sig som frivillig vid utbrottet af kriget med Förenta staterna. Sedan studerade han juridik, fick till beskyddare och vän sin hemstats guvernör, den ryktbare liberale partiledaren Benito Juarez, och blef praktiserande advokat i Oaxaca. Då den reaktionäre general Santa Anna 1853 lät utropa sig till diktator, vägrade D. deltaga i den omröstning, som skulle sanktionera statskuppen, dömdes då till