de med oerhörda summor. Så t. ex. erhöll han för sin resa i Amerika 1867 och 1868 20,000 pd st., men denna knäckte honom också; äfven efter hemkomsten fortsatte han med detta oerhörda arbete. Han dog på Gadshill place, nära Rochester, 9 juni 1870, sysselsatt med författandet af The mystery of Edwin Drood (aldrig fullbordad). D. ligger begrafven i Westminster abbey. Många af D:s romaner äro dramatiserade och hafva spelats öfverallt i Europa med stor framgång. Han skref äfven själf för teatern (t. ex. farsen The strange gentleman och The village coquettes, 1837), men denna hans verksamhet är af mindre betydelse. Utmärkande för D:s maner är blandningen af komiska och patetiska element. Något visst feberaktigt utmärker ofta hans framställning, som därigenom än får något öfverdrifvet farsartadt, än för starkt melodramatiskt öfver sig. Hans sentimentalitet verkar stundom tröttande, liksom hans beskrifningar stundom blifva för långa och kompositionen för lös; bristen på djupare bildning gör sig äfven märkbar. Men det finnes ett sådant lif, en sådan ädel känsla för de fattiga och lidande i hans arbeten, att vi ovillkorligen ryckas med af hans framställning. Många af hans arbeten äro tendensromaner, hvilka mäktigt ingripit i tidens lif och bidragit till afskaffandet af mångahanda missförhållanden. Hans egentliga område är de lägre klassernas och medelklassens lif; hans karaktärsteckning är icke djup, men han har en stor förmåga att åskådligt framställa yttre egendomligheter. Såsom skildrare af Londonlifvet är han i mångt och mycket oöfverträffad. D. utgaf själf den första samlade upplagan af sina arbeten (19 bd, 1847—67); de följande uppl. äro nästan oräkneliga (Tauchnitz är mycket användbar). D:s bref äro utgifna af hans svägerska, C. Hogarth, och hans dotter, Mary D. (3 bd, 1880—82 och senare). Hans bref till Wilkie Collins utkommo 1892. Litteraturen om D. är mycket rik; här anföras endast de viktigaste arbetena. Forster, "The life of C. D." (3 bd, 1872—74, och senare), Marzials, "Life of C. D." (med bibliografi af J. Andersson, i serien "Great writers", 1887), Pierce, "The D. dictionary" (1872, 1878), Shepherd, "Bibliography of D." (1880), Ward, i serien "English men of letters" (1882, 1889, 1895), Langton, "Childhood and youth of D." (1883; ny uppl. 1891) och F. G. Kitton, "C. D.: his life, writings and personality" (1902). — En skiss öfver D. finnes i H. Lindgren, "Vittra stormän" (1894). J. M. Dickinson [-sən], Anna Elizabeth, nordamerikansk talarinna, f. 1842, uppträdde redan vid aderton års ålder med ett föredrag om kvinnans rättigheter och fick 1861 en befattning i Förenta staternas myntverk, men afskedades s. å. till följd af ett skarpt politiskt tal och reste sedan omkring i Amerika, där hon öfverallt väckte stort uppseende genom sina tal om kvinnoemancipationen, de republikanska idéerna, negrernas rösträtt o. s. v. Hon har äfven uppträdt som författarinna och (under några år) som skådespelerska, men är i dessa egenskaper mindre betydande. Dickkopp, zool. Se Id. Dickson, Kap, udde å en n. om Spetsbergens nordöstland belägen ö, under 80° 28′ n. br. och 24° 20′ ö. lgd. Jfr Dickson 5. Dickson, en från Skottland till Sverige i början af 1800-talet inflyttad släkt, bland hvars medlemmar flera i det nya hemlandet gjort sig bemärkta som framstående köpmän, filantroper och mecenater. Släktens äldste kände stamfader var silfversmeden James D. i Kelso. Hans son James D. (f. 1748, d. 1820) var järnhandlare i Montrose på Skottlands östkust. Dennes söner Robert och James (se nedan) inflyttade till Göteborg och ingingo giften med ättlingar af den gamla bohuslänska Bagge-släkten. En gren af släkten D. blef 1880 adlad i Sverige och upphöjdes 1885 därstädes i friherrligt stånd (se D. 5). 1. Robert D., köpman och mecenat, f. 19 juni 1782 i Montrose i Skottland, nedsatte sig 1802 som köpman i Göteborg. Hufvudsakligen till följd af kontinentalsystemets upphörande (1814) led han förluster och måste för den skull upphöra med sin affär. Sedan associerade han sig med sin broder James (se D. 2) och förvärfvade småningom en betydande förmögenhet. En stor del af denna använde han för välgörande ändamål. Bl. a. donerade han 330,000 rdr till uppförande af arbetarbostäder i Göteborg ("Robert Dicksons stiftelse"; se Arbetarbostäder, sp. 1319; fonden uppgick 1905 till 924,000 kr.) samt 40,000 rdr till stipendier vid rikets båda universitet. Död 9 dec. 1858 i Göteborg. 2. James D. d. ä., den föregåendes broder, köpman, donator, f. 3 febr. 1784 i Montrose i Skottland, bosatte sig 1809 i Göteborg, där han grundade handelsfirman James Dickson & k:i, som hufvudsakligen gjort affärer i trävaror och järn. Genom klokhet och redbarhet i sina affärsförhållanden lyckades det honom att samla en högst betydlig förmögenhet. Han fick 1837 titeln kommerseråd. I sitt testamente skänkte han bl. a. 100,000 rdr till fond för uppbyggande af arbetarbostäder i Göteborg. Död 17 nov. 1855 i Göteborg. <img l>

3. Charles D., son till D. 1., läkare, kommunal- och riksdagsman, f. 28 jan. 1814 i Göteborg, d. 1 april 1902 i Stockholm, genomgick först handelsinstitutet i Göteborg, men öfvergaf snart affärslifvet och tog 1830 studentexamen i Uppsala samt blef 1837 med. doktor. 1837—40 besökte han de förnämsta medicinska läroanstalterna i Tyskland, Schweiz, Frankrike och England. 1840 förordnades han till bataljonsläkare vid Göta artilleriregemente, men fick på begäran afsked 1845 och upphörde 1858 äfven med sin enskilda praktik. I Göteborg var D. mycket använd i kommunens allmänna angelägenheter. Sålunda var han 1848—64 ledamot af fattigvårdsstyrelsen (1851—62 dess ordförande), 1867—72 ordförande i folkskolestyrelsen och från den nya kommunallagens tillämpning (1863) till 1882 stadsfullmäktig. 1867—72 var han ledamot af Första kammaren, för Göteborgs och Bohus län, från 1873 hade han, såsom ombud för Göteborgs stad, plats i Andra kammaren till 1886 och därefter till 1895 som representant för samma stad i Första