kammaren. Under sin första period därstädes tillhörde han vid alla riksdagarna konstitutionsutskottet. I Andra kammaren hörde han till de mest oförsonlige motståndarna till landtmannapartiets försvars- och skattepolitik och gjorde sig ett nöje af att så tydligt som möjligt uttala det. Motståndarna hämnades genom att hålla honom utom utskottsarbetet. Vid januaririksdagen 1887 insattes D. af Första kammaren ånyo i konstitutionsutskottet, men då han, såsom afgjord frihandlare, ej var att räkna på för en politisk aktion emot ministären Themptander, fann vid majriksdagen s. å. den protektionistiska majoriteten icke för sina planer tjänligt att behålla honom i utskottet. Under sin återstående riksdagsmannabana var han endast en gång ledamot af utskott: ett särskildt utskott 1890. I olikhet med åtskilliga andra af de s. k. högerfrihandlarna, föranleddes ej D. att af med tullstriden sammanhängande tilldragelser modifiera sina konservativa politiska åsikter utan var städse att finna långt åt högra flygeln. — Lifligt intresserad af filantropiska syften, var han 1856 medlem af en välgörenhetkongress i Bruxelles, och 1857 anordnade han efter dess mönster en dylik i Stockholm. 1862 fick han af regeringen uppdrag att deltaga i den i London församlade kongressen "för de sociala vetenskapernas utveckling". 1867 deltog han uti den i Paris hållna konferensen för förbättrande af arbetsklassens ställning och afgaf därvid, under titeln Rapport sur l'etat actuel des classes ouvrières en Danemarck, en Norvège et en Suède sous le point de vue intellectuel, moral et économique (1867; utgifven på svenska s. å.), en berättelse om den arbetande klassens ställning i de tre nordiska rikena. S. å. förordnades han till medlem i den af regeringen tillsatta kommittén för utarbetande af en ny fattigvårdslag. D. blef 1848 led., var 1859—68 sekreterare och sedan 1878 hedersled. i Vet.- och vitt.-samhället, för hvars handlingar han författade flera uppsatser, bl. a. Om allmänna helsotillståndet i Göteborg och om möjligheten af dess förbättring genom införande af sanitära reformer (1858), hvilken lär hafva gifvit anledning till de i senare tider gjorda förbättringarna i nämnda stads hälsovård. (V. M.) <img l>

4. James Jamesson D., son till D. 2, köpman, mecenat och donator, f. 17 sept. 1815 i Göteborg, genomgick Göteborgs handelsinstitut, blef 1831 student i Uppsala, tog 1833 anställning på faderns kontor i Göteborg och flyttade 1837 till London. 1840 blef han bolagsman i firman James Dickson & k:i, men fortfor att vistas i London till 1847 och öfvertog efter sin farbroders död (1858) chefskapet för firman. Han var medlem af svensk-norska konsulatkommittén 1855—56. Död 14 nov. 1885. — D., som förvärfvade en mycket ansenlig förmögenhet, bidrog kraftigt till Göteborgs kommersiella och kommunala framsteg samt utöfvade en omfattande välgörenhet. Göteborgs sjukhem, stadens småbarnsskolor, praktiska hushållsskolan, elementarläroverket för flickor, Göteborgs museibibliotek m. fl. inrättningar erhöllo af honom stora summor. Också öfverhopade Göteborgs samhälle honom med kommunala förtroendeuppdrag. Yngre vetenskapsmäns, konstnärers, studerandes och yrkesmäns fortkomst främjade han med frikostig hand samt utöfvade för öfrigt i tysthet en stor välgörenhet. I sitt testamente donerade han 630,000 kr. till välgörande och allmänna inrättningar, bl. a. till Praktiska hushållsskolan i Göteborg, sjukhemmet för obotliga därsammastädes, ett fattighus i Örgryte, Chalmers tekniska läroanstalt och Göteborgs Vet. o. vitt.-samhälle. Denna storartade donationsverksamhet fortsattes i synnerhet af D:s sonhustru Blanche D., f. 1858 d. 1906, gift med James Frederick D., f. 1844, d. 1898. Bl. a. testamenterade fru D. 1 mill. kr. att utgöra en "James Frederick D:s minnesfond", hvaraf räntorna skulle användas till underhåll af ett konvalescenthem för obemedlade, samt en summa af 750,000 kr. till underhåll af Tjolöholm (se d. o.). <img l>

5. Oskar D., den föregåendes broder, affärsman, mecenat, f. 2 dec. 1823 i Göteborg, fick sin uppfostran dels vid Göteborgs handelsinstitut, dels vid handelsskola i Lybeck. 1841 tog han anställning på James Dickson & k:is kontor i Göteborg och 1846 på Dickson brothers & c:is kontor i London. Redan 1847 blef han disponent för de Dicksonska skogsegendomarna och sågverken i Norrland. 1850 ingick han som bolagsman i firman och återvände 1855 till Göteborg, där han sedan var bosatt och där han erhöll en stor mängd viktiga kommunala uppdrag. 1866 var han ledamot af kommittén för skandinaviska utställningen i Stockholm och 1867 ledamot af kommittén för världsutställningen i Paris samt 1877 af den skandinaviska växelkommittén. 1875 utsågs han till hedersjuryman vid geografiska kongressen i Paris, och s. å. kallades han till ledamot af k. geografiska sällskapet i London. 1875 blef han hedersledamot af Fysiogr. sällsk. i Lund, 1876 af Vet. soc. i Uppsala, 1877 af Vet. o. Vitt. samhället i Göteborg (ledamot 1872), 1878 af Svenska sällskapet för antropologi och geografi samt 1880 af Örlogsmannasällskapet. 1878 blef han ledamot af Vet. akad. och 1897 af Landtbruksakad. Vid Uppsala universitets jubelfest 1877 kallades han till filos. hedersdoktor. Han adlades 1880 och upphöjdes 1885 i friherrligt stånd. Död 6 juni 1897 på Almnäs vid Hjo. — D. främjade med sällspord frikostighet en mängd vetenskapliga och konstnärliga sträfvanden i Sverige. Så bekostade han till största delen de Nordenskiöldska arktiska expeditionerna 1868, 1870, 1872, 1875 och 1876, var en af de hufvudsaklige utrustarna (jämte konung Oskar II och Sibiriakov) af den stora Nordenskiöldska Vegafärden (1878—80), som ledde till nordostpassagens upptäckande och Asiens kringsegling, samt