krets ordnade kärlknippor. Hos de fleråriga arterna utvecklas årsringar. Stammens förgrening är i allmänhet mycket rik. Örtbladen äro nästan alltid grenigt nerviga och hafva oftast mer eller mindre inskuren bladkant (äro greniga). Blommorna ega i de flesta fall två slags hylleblad, nämligen foder- och kronblad samt två förblad. Antalet foder-, kron- och ståndarblad är oftast 5 eller en mångfald af 5, mera sällan 4. Pistillbladens antal är däremot oftast ett annat. — Dikotyledonerna, till hvilka de högsta växtformerna höra, omfatta i det hela ungefär 5/6 af angiospermerna. I Skandinavien och andra nordliga länder är dock deras relativa antal betydligt mindre. Antalet dikotyledona arter i Sverige är nämligen något öfver 1,100, hvaremot antalet monokotyledona uppgår till omkr. 400. Dikotyledonerna hafva af olika systematiker indelats på olika sätt. A. L. de Jussieu indelade dem (1789) i fyra grupper:<br> <tab>Apetalæ, utan krona;<br> <tab>Monopetalæ, med sambladig krona;<br> <tab>Polypelalæ, med fribladig krona;<br> <tab>Diclines irregulares, enkönade, vanligen utan trona. I E. Fries' system (1835) indelades dikotyledonerna i fyra serier:<br> <tab>Corollifloræ, blomkrona sambladig och med ståndarna fästa på dess insida.<br> <tab>Thalamifloræ, blomkrona fribladig jämte ståndarna fäst på ett eget fäste.<br> <tab>Calycifloræ, blomkrona fribladig jämte de äfven fria ståndarna fäst på den blomfodret vidväxta torus.<br> <tab>Incompletæ, blommor ofullständiga, endast med enkel kalk af fjäll o. s. v. A. Brongniart's indelning (1843) var:<br> <tab>Angiospermæ, med slutet fruktämne.<br> <tab><tab>1. Gamopetalæ, kronblad sammanvuxna;<br> <tab><tab>2. Dialypetalæ, kronblad fria eller felande;<br> <tab>Gymnospermæ, med öppet fruktämne. Af A. Braun delades dikotyledonerna (1864) i:<br> <tab>Apetalæ, utan krona;<br> <tab>Sympetalæ, med sambladig krona;<br> <tab>Eleutheropetalæ, med fribladig krona. I A. P. De Candolles system motsvaras dikotyledonerna af gruppen Exogenæ. För närvarande följes A. W. Eichlers (1883) indelning:<br> <tab>Choripetalæ (Archichlamydeæ), blomhylle vanl. fribladigt eller felande.<br> <tab>Sympetalæ (Metachlamydeæ), blomhylle sambladigt. V. W. (G. L—m.) Dicotyledones. Se Dicotyledoneæ. Dicotyles, zool. Se Nafvelsvin. Dicotylidae, zool. Se Nafvelsvin. Dicranoceras, zool. Se Gaffelantilopen. Dicranograptus Hall, paleont. Se Graptoliter. Dicta, lat., yttranden. Se Dictum. Dictamnus L., bot., farm., växtsläkte af fam. Rutaceæ. Dit hör blott en enda art, D. albus L., diptam l. nattfackla, en vacker, ända till 1 m. hög ört, hvilken ofta odlas som prydnadsväxt i trädgårdar; vild finnes den i södra och mellersta Europa samt i Asien. Bladen äro parbladiga, blommorna hvita eller röda, tämligen stora och sittande i stjälkens spets, där de bilda vackra, långa, uppräta klasar. I körtlar, hvilka till stor mängd förekomma på stam och blad samt i blomställningen, innehåller växten en eterisk olja, som gifver den en starkt aromatisk lukt. Under varma och ljusa sommarkvällar afdunstar denna olja i sådan mängd, att man stundom kan antända den utströmmande gasen. Roten, radix Dictamni albi l. Fraxinellæ, förekommer i cylindriska, olikstora, fingertjocka stycken, med smutsigt hvit eller svagt gulaktig bark, som lätt aflossas från den fasta, hvitaktiga veden. Den friska roten har en stark, vidrig lukt och skarp, aromatisk smak; den torra däremot föga lukt och en slemmigt bitter smak. Under medeltiden var denna rot ett högeligen berömdt läkemedel, hvilket i synnerhet prisades som verksamt mot förgiftningar. I Sverige var den förr officinell, och i andra länder nyttjas den stundom ännu mot hvarjehanda sjukdomar, mest mot epilepsi (fallandesot). Det af Sloet van Oldbruitenburg utbasunade hemliga medlet mot nämnda sjukdom bestod af ifrågavarande rot. De späda bladen användas i Sibirien såsom te-surrogat. Ldt.* O. T. S.*

Diclytra spectabilis. (Se sp. 338.)

Dictator. Se Diktator. Dictionnaire [diksiånǟr], fr. (af lat. dictio, talande, framställningssätt), ordbok, lexikon. Jfr Diktionär. Dicto die, lat. Se d. d. Dictum, plur. dicta, lat. (af dicere, säga), utsago, yttrande, skriftställe. — Dictum classicum (plur. dicta classica), märkligt yttrande (af en klassisk författare). — Dictum probans (plur. dicta probantia), bevisställe (i en skrift). — Dictum de omni et nullo ("sagdt om allt och intet"), log., den logiska regel, som säger, att hvad som gäller om släktet måste ock gälla om arten eller det enskilda