talang interiörer med bönder, men förföll tidigt till dryckenskap och råkade i elände. Taflor af honom finnas i museerna i Amsterdam, Berlin, Mannheim, Schwerin o. s. v. I Stuartska samlingen i Stockholm Interiör med drickande och rökande bönder. O. G—g. Dierauer [dīr-], Johannes, schweizisk historiker, f. 1842, sedan 1868 lärare i historia vid kantonskolan i S:t Gallen och sedan 1874 därjämte bibliotekarie vid stadsbiblioteket (Vadiana), har skrifvit bl. a. en förträfflig Geschichte der schweizerischen eidgenossenschaft (2 bd, 1887—91). Diervilla Juss. bot., växtsläkte af fam. Caprifoliaceæ. Det skiljes från de närstående släktena (Lonicera m. fl.) därigenom, att frukten är en kapsel. Arterna, hvilka utgöra ett fåtal, äro buskar. De härstamma från Nord-Amerika och Öst-Asien. Flera odlas allmänt som prydnadsväxter i trädgårdar och parkanläggningar, bl. a. D. coræensis DC (Weigelia amabilis hort.) och D. florida S. et Z. (Weigelia rosea), två särdeles praktfulla buskar, hvilka härstamma från Öst-Asien och utmärkas af vackra röda blommor. Under namn af D. hybrida odlas talrika synnerligen vackra trädgårdsformer, hvilkas härstamning är osäker. Ldt. (G. L—m.) Dierx [diä'rks], Léon, fransk skald, f. 1838 på ön Réunion, slöt sig till "les parnassiens" och skref i "Le parnasse contemporain". Hans sparsamma, formstränga och tungsinta diktning föreligger i diktsamlingarna Aspirations poétiques (1858), Poèmes et poésies (1864), Lèvres closes (1867), Les paroles d'un vaincu (1871) och Les amants (1879) och den dramatiska scenen La rencontre (1875), med undantag af det första arbetet samlade i Poésies complètes (2 bd, 1889—90; ny uppl. under titeln "Œuvres complètes" 1894—96). Efter Mallarmés död 1898 korades D. af de unga till fransk skaldefurste. R—n B. Dies, lat., dag; tidpunkt, termin. — Dies absolutionis ("aflösningsdagen"), skärtorsdagen, på hvilken dag aflösning från de kyrkliga straffen eger rum i katolska kyrkan. — Dies academicus, dag, på hvilken det icke föreläses vid ett universitet. — Dies adoratus ("den tillbedda dagen"), långfredagen, på hvilken tillbedjan plägade egnas korset. — Dies a quo ("dag från hvilken"), jur., den bestämda dag, fr. o. m. hvilken en öfverenskommelse, ett kontrakt får gällande kraft, i motsats till dies ad quem ("dag till hvilken"), dagen för dess utlöpande. — Dies ater ("svart dag") l. dies religiosus l. dies nefastus ("olycksam dag"), hos antikens romare en dag, på hvilken hären lidit något svårt nederlag, t. ex. årsdagen af slaget vid Allia (18 juli). — Dies caniculares, "hunddagarna", rötmånaden. — Dies cineris (af cinis, aska), askonsdagen. — Dies competentium ("de sökandes dag"), skärtorsdagen, så kallad i den fornkristna kyrkan, därför att på den dagen de katekumener, som skulle undfå dopet i påsken, egde att framsäga trosbekännelsen. — Dies consecrati ("helgade dagar"), juldagarna. — Dies criticus, med., kritisk dag (i afseende på vändningen i ett sjukdomsfall). Se Krislära. — Dies depositionis ("nedläggningsdag"), en "confessors" dödsdag; ett helgons begrafningsdag. — Dies dominica. Se Dominica. — Dies fastus ("loflig dag"), dag, då rättegång fick hållas hos de gamle romarna. — Dies fausti, lyckosamma dagar. — Dies feriati l. festi, hvilodagar, festdagar, på hvilka forntidens romare offrade åt någon gud eller höllo offentliga täflingsspel, medan alla rätts- och statsangelägenheter lågo nere. — Dies fixa, liturg., den en gång för alla bestämda dag, på hvilken en kyrklig fest är förlagd, då den till följd af sammanträffande med en högre fest ej kan hållas på sitt egentliga datum (dies propria). — Dies florum ("blomstrens dag"), palmsöndagen. — Dies incarnationis ("människoblifvandets dag"), Marie bebådelsedag. — Dies indulgentiæ ("öfverseendets dag"), skärtorsdagen. — Dies intercalaris ("inskjutningsdag"), skottdag. — Dies interpellat pro homine, "dagen anmanar i stället för människan", d. v. s. en gäldenar eger att på kontraktsenligt utsatt dag för en likvid fullgöra denna äfven utan anmaning af fordringsegaren. — Dies iræ, se d. o. — Dies Jovis ("Jupiters dag"), torsdag. — Dies lunæ, måndag. — Dies Martis ("guden Mars' dag"), tisdag. — Dies Mercurii ("guden Mercurius' dag"), onsdag. — Dies natalis ("födelsedag"). Se Natalis. — Dies nefastus ("oloflig dag"). 1. Dag, då icke rättegång fick hållas i det forna Rom (jfr ofvan Dies fastus). — 2. Se ofvan Dies ater. — Dies non (näml. juridici; "icke-rättsdagar"), de dagar, på hvilka de engelska domstolarna under sina sessionstider hållas stängda. — Dies novissimus, yttersta dagen. — Dies omnium sanctorum, Alla helgons dag (se d. o.). — Dies palmarum, palmsöndag. — Dies profestus, söckendag, hvardag (jfr ofvan Dies feriati). — Dies ramorum ("grenarnas dag"), palmsöndagen. — Dies reconciliationis ("försoningsdagen"), skärtorsdagen. — Dies rogationum l. supplicationum, böndag. — Dies salutaris ("den frälsande dagen"), långfredagen. — Dies sancti ("heliga dagarna"), vanl. påskveckan. — Dies Saturni ("guden Saturnus' dag"), lördag. — Dies solis ("solens dag"), söndag. — Dies spiritus, Helige andes dag (15 maj); äfven pingstdagen. — Dies stationum l. stationarii ("vaktdagar"), de i den fornkristna kyrkan bestämda fastedagarna. — Dies strenarum ("nyårsgåfvornas dag"), nyårsdagen. — Dies suprema, yttersta dagen. — Dies Veneris ("Venus' dag"), fredag. — Dies viridium. Se Skärtorsdag. Dièse [diǟs], fr. (af grek. diesis, liten intervall, kvartston), mus., fransk benämning på det kromatiska höjningstecknet, "kors" (♯): ut dièse, ciss, fa dièse, fiss o. s. v. A. L.* Diesel [dīsel], Rudolf, tysk ingenjör, f. 1858 i Paris af tyska föräldrar, genomgick industriskolan i Augsburg och tekniska högskolan i München, där han särskildt studerade termodynamik under v. Lindes ledning. 1879 blef D. assistent hos denne vid utarbetandet af den bekanta Lindes kylmaskin, arbetade därefter i Paris som konsulterande ingenjör för kylmaskiner och bryggerianläggningar till 1890, då han återvände till Tyskland. Alltsedan studieåren hade D. arbetat på att konstruera en mera bränsleekonomisk kraftmaskin än ångmaskinen och