födoämnen (mjölk, bröd, potatis, kött etc.). En mångfald variationer låter alltså tänka sig och finnes också. Ett stort antal har f. n. mest historiskt intresse. I mån som läkarna och allmänheten tillegnat sig näringslärans lagar och kännedom om födoämnenas sammansättning, hafva gamla schablonmässiga dietetiska kurer och dietformer fått vika för en för hvarje särskild patient afpassad dietetisk behandling. Här nedan anföras några af de brukligaste dietformerna, utan att i allmänhet viktmängderna angifvas, emedan dessa äro beroende af individens kroppstyngd, arbete o. s. v. Ägghvite-fettdiet l. absolut diet är en näring, i hvilken kolhydraterna reducerats till minsta möjliga mängd. Då dessa finnas hufvudsakligen i de vegetabiliska födoämnena, är ägghvite-fettdiet liktydig med en kost så godt som uteslutande sammansatt af födoämnen från djurriket (kött, ägg, ost, fett). För att göra kosten i längden njutbar tillstädjas några hundra gr. grönsaker (spenat och sallad), med ytterst ringa innehåll af fasta ämnen. Denna diet brukas endast under kontroll vid vissa former af sockersjuka, för att minska urinsockrets mängd samt höja omsättningsförmågan för kolhydrater. — En rak motsats härtill finnes i den vegetariska dietformen, i hvilken hufvudmassan af näringen tages från växtriket och som utmärkes af ringa ägghvite-, men stor kolhydratrikedom, som användes där en minskad urinämnes- och urinsyreproduktion är önskvärd. (I kött, lefver, blod, hjärna, bräss, fisk finnes nämligen betydligt mycket mera urinsyrebildande ägghvitekroppar än i vegetabilisk ägghvita; i mjölk och ost finnas endast spår af sådan ägghvita.) Denna diet kan således vara lämplig vid vissa former af njurlidanden och gikt. Vidare verkar en sådan näring genom sin stora volym fort mättnad, och genom sin rikliga halt af osmältbar cellulosa retar den till tarmperistaltik. En lämpligt afvägd vegetarisk diet kan således med fördel användas som kur mot korpulens i förening med förstoppning. Ökning af kostens fetthalt kännetecknar de numera flitigt använda gräddkurerna till höjande af kroppsvikten. God grädde håller nämligen 20—30 proc. fett; 250 kbcm., som oftast fördrages, representera således ett fettillskott om 50—75 gr. Undernäringskurer (afmagrings- och reduktionskurer) ha till ändamål att befria kroppen från ett betungande fettlager, utan att kroppens muskelbestånd därvid lider något afbräck. Mycket bekanta schablonmässiga kurer äro de, som föreslagits af Harvey (den s. k. Bantingskuren, se d. o.), Ebstein, Oertel, Schweninger, v. Noorden m. fl. I Bantingskuren utspisas 172 gr. ägghvita, 8 gr. fett samt 81 gr. kolhydrater, summa 1,100 kalorier per dygn. För en individ om 100 kg. blir detta således ej mer än 11 kalorier per kg. eller ej fullt 1/3 af hvad han faktiskt förbrukar. Det torde vara mycket tvifvelaktigt, huruvida en afmagring utan samtidig förlust af muskulatur öfver hufvud taget låter genomföra sig med en så sträng diet; däremot är det säkert, att många tagit skada af en så hastig afmagring. — Ebsteinkuren med mindre ägghvita samt endast 47 gr. kolhydrater och 85 gr. fett, summa 1,300 kalorier, är ingen förbättring af Bantingsdieten; Oertel ger till ungefär samma mängd ägghvita omkr. 100 gr. kolhydrater och 40 gr. fett, summa 1,400 kalorier, en diet, som också för vissa fall accepterats af v. Noorden. Utom de rena dietföreskrifterna ingå i Oertelkuren som viktiga moment lämpligt afvägd motion samt för vissa fall en inskränkning i vattentillförseln. Schweninger tillåter vatten mellan måltiderna, men endast i små kvantiteter under desamma. — Det har aldrig kunnat visas, att vatten minskar fettomsättningen; denna urgamla föreställning är också numera bortlagd af auktorerna i denna fråga. — Motionens betydelse för en liflig fettförbränning är däremot större, än man i allmänhet föreställer sig. Under en rask promenad kan fettförbränningen med lätthet drifvas upp till dubbelt mot vid hvila. Däraf följer, att en dietsedel, som ger önskad viktreduktion, t. ex. hos en i lugn och ro lefvande dam, skall taga alldeles för hårdt på en person med ett rörligt, verksamt lif och tvärtom. Schabloner duga ej; afmagringsdieten, som alltid måste för individen i fråga bli en lindrig, maskerad svält, måste i hvarje fall individualiseras och viktförlusten kontrolleras. Öfvernäringskurer (gödnings-, köttanrikningskurer). Genom en i förhållande till behofvet alltför riklig näring — det må nu vara ägghvita, fett eller kolhydrater eller hvilka näringsämnen som helst, som tillföras i öfverflödig mängd — afsättes först och främst fett i kroppen. Genom ensidig ökning af ägghvitetillförseln åvägabringas dock detta mindre lätt än med de båda kväfvefria näringsämnena. En köttansättning, ökning af muskelmassan, kan genom t. o. m. ganska knapp näring med lätthet åvägabringas i två fall: hos växande individer samt hos konvalescenter. Men äfven i andra fall är det visadt, att det kan lyckas att med en riklig näring, innehållande ej öfverdrifvet stora ägghvitekvantiteter, åstadkomma en "köttgödning". Hirschfelds dietsedel för detta ändamål upptar 135 gr. ägghvita, 262 gr. fett och 388 gr. kolhydrater, summa 4,600 kalorier, således ett betydande näringsöfverskott, som gör det sannolikt, att fettansättningen blir betydligt större än köttvinsten. Den senare gynnas under alla förhållanden af muskelarbete. — En sedan länge känd och använd gödningskur är den Weir-Mitchelska. Patienten hålles till sängs, får till att börja med endast mjölk (intill 3 l. per dag); efter några dygn ökas kosten också med annan mat; två gånger dagligen ges massage och elektricitet. Numera torde lika gynnsamma resultat på för patienten angenämare sätt kunna nås med de ofvan omnämnda gräddkurerna. Gödningskurer komma till heders framför allt på lungsotssanatorierna (Dettweiler), vidare vid en stor del nervsjukdomar och svaghetstillstånd, enteroptos m. m. Den absoluta mjölkdieten är en af de vid en mångfald sjukdomar mest använda dietformerna, 1 l. mjölk håller 35 gr. ägghvita, 37 gr. fett och 48 gr. mjölksocker, summa 680 kalorier. En hvilande man om 70 kg. behöfver för att vara i kroppslig jämvikt i rundt tal 2,100 kalorier, d. v. s. 3 l. oskummad mjölk om dagen. Han har svårt att förtära mera. Den absoluta mjölkdieten erbjuder således en knapp näring, som karakteriseras af sin fattigdom på koksalt och andra retande ämnen, genom en relativ rikedom på vatten, ej urinsyrebildande ägghvita och socker. Den verkar därför lindrigt urindrifvande, hämmande på jäsnings- och förruttnelseprocesser i tarmen (rå mjölk) samt användes öfverallt, där en mild, retningsfri näring är önskvärd, såsom i vissa