Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 373-374 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dieterici - Dietetik - Diether - Dietin. Se Diet sp. 371 - Dietisk - Dietkur, med. Se Diet - Dietpenningar - Dietrich, Veit - Dietrich - Dietrich, Albert Hermann - Dietrich, Marie - Dietrichson

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(1890), "Chrestomathie ottomane" (1854), en österländsk roman
Mirjam (1886) samt uppsatser i "Zeitschr. der
deutschen morgenländischen gesellschaft" och andra tidskrifter.
(K. V. Z.)

Dietetik (af grek. diaita, lefnadssätt, lat. diæta),
hälsolära, konsten att genom en naturenlig lefnadsordning
uppehålla det fysiska lifvet. Dietetisk, som har
afseende på dietetiken; öfverensstämmande med hälsolärans
kraf. Jfr Diet och Dietisk. —
Dietetisk gymnastik. Se Sjukgymnastik.

Diether [dīter], tysk sagohist., konung Amelungs
äldste son. D:s brorson Diether den unge var en
yngre broder till Didrik af Bern. Sagorna om de båda
D. finnas i de medeltida dikterna "Die rabenschlacht"
och "Dietrichs flucht".

Dietin. Se Diet, sp. 371.

Dietisk, som har afseende på dieten (se d. o.);
överensstämmande med en viss fastställd ordning för
lefnadssättet, särskildt i fråga om näringen.

Dietkur, med. Se Diet.

Dietpenningar (jfr Diet), sjöv., ersättning för
spisning ombord åt officerare och vederlikar samt
sjökadetter. Underofficerare erhålla mässpenningar
jämte skeppsportion eller motsvarande belopp
kontant. Utbetalandet af diet- och mässpenningar
öfverensstämmer med den nästan öfverallt inom örlogs-
såväl som handelsflottorna fastslagna regeln, att
hela besättningen på i tjänst varande fartyg skall
vara fritt född.
H. W—l.

Dietrich [dītrich], Veit, tysk teolog, f. 1506
i Nürnberg, d. därst. 1549, blef 1522 student
i Wittenberg och var sedan 1536 predikant vid
Sebalduskyrkan i sin födelsestad. D. är mest bekant
därigenom, att han 1527—35 var Luthers "famulus"
(sekreterare och ständige, intimt förtrogne
följeslagare). Äfven med Melanchthon var han
förbunden i förtrolig vänskap, såsom teolog mera
hans än Luthers lärjunge. Åtskilliga af Luthers
och Melanchthons skrifter äro — ej alltid med
tillbörlig samvetsgrannhet — utgifna eller öfversatta
af honom. Af stort värde äro hans meddelanden om
Luthers lif; bl. a. härstammar en af samlingarna af
Luthers "bordsamtal" från honom. Framstående var
han särskildt såsom folklig predikant; en samling
af hans predikningar har ända in i våra dagar äfven
i Sverige varit en i gammalkyrkliga kretsar omtyckt
uppbyggelsebok ("Catechismi- eller barnapredikningar",
1844; 5:e uppl. 1866).
E. Bg.

Dietrich [dītrich], Dietrici l. Dietricy, Christian
Wilhelm Ernst, tysk målare och kopparstickare,
f. 1712 i Weimar, d. 1774 i Dresden, var
lärjunge till A. Thiele i Dresden, där han blef
hofmålare, galleridirektör och professor vid
konstakademien. D. efterbildade de holländske
mästarna, i synnerhet Rembrandt, och målade i
deras maner historie- och genretaflor, men framför
allt landskap med historiskt eller genreartadt
staffage. Dresdengalleriet eger 54 målningar af hans
hand. Hans raderingar beteckna ett verkligt framsteg
i den tyska kopparstickarkonsten.
(O. G—g.)

Dietrich [dītrich], Albert Hermann, tysk
tonsättare, f. 1829 nära Meissen, Rob. Schumanns
talangfullaste lärjunge, blef 1855 dirigent
för abonnemangskonserterna i Bonn, var 1861—90
hofkapellmästare i Oldenburg och erhöll 1899
professors titel i Berlin. D. har skrifvit bl. a. en
symfoni i D-moll, körverk med orkester, konserter
för violin och för cello, pianotrior, fyrhändiga
pianosonater, sånger, operan Robin Hood (1879) m. m.
Hans musik utmärkes i allmänhet af finhet i konceptionen.
E. F—t.

Dietrich [dītrich], Marie, tysk sångerska, f. 1868
i Weinsberg, Württemberg, elev af bl. a. Pauline
Viardot-Garcia, tillhör sedan 1891 k. operan i
Berlin, där hon utmärkt sig i koloraturpartier och
subrettroller, sådana som Rosina, Susanna,
Regementets dotter, Dinorah, Martha, Philine,
Gretel (i "Häusel und Gretel").
Hennes sopran är icke öfverlägset stor, men fint och
gediget utbildad; äfven såsom oratorie- och
konsertsångerska har hon gjort sig ett namn.
E. F—t.


Dietrichson [dītrik-]. 1. Lorentz Henrik Segelcke D.,
norsk universitetslärare och författare,
f. 1 jan. 1834 i Bergen, blef 1853 student i
Kristiania. Till en början var det hans mening
att egna sig åt det prästerliga kallet. Han tog
emellertid verksam del i dåtidens studentlif med dess
rika estetiska intressen, och dessa undanträngde
småningom hans teologiska studier, i synnerhet
sedan han 1856 deltagit i studentmötet i Uppsala,
då han mottog djupa intryck och kraftiga väckelser
särskildt i skandinavisk riktning. Dessa skandinaviska
sympatier förblef han trogen, och han har genom hela
sitt långa lif verkat för samling och samverkan mellan
Nordens folk, framför allt på kulturområdet. Själf kom
han ock att gifva en icke oviktig insats i Sveriges
kulturella arbete under en lång följd af år. Sedan han
nämligen gått miste om en vid Kristiania universitet
nyinrättad universitetsstipendiatplats i nordisk
litteratur, för hvars ernående han bl. a. företagit
specialstudier i svenska bibliotek 1858, beslöt
han sig (hösten 1859) för att på allvar slå sig
ner i Sverige och där bryta sig en ny bana. Han
blef våren 1860 af B. E. Malmström kallad till
docent i litteraturhistoria vid Uppsala universitet,
efter att ha utgifvit en afhandling om lärodikten i
Nordens litteratur, ehuru han på grund af åtskilliga
formella svårigheter utnämndes först mars 1861. Under
mellantiden höll han mycket bemärkta föreläsningar
om Danmarks litteratur under 1800-talet, som kort
därefter utkommo i tryck, och äfven — i Stockholm —
några jämförande föreläsningar öfver de nordiska
nationalskalderna, därvid hans kritik öfver Tegnér
och särskildt öfver den s. k. tegnérismens retoriska
öfverdrifter framkallade ej ringa ond blod, men ock
bidrog till att väcka ett yngre släktes uppmärksamhet
på faran att okritiskt efterbilda Tegnér. I Uppsala
blef D. medelpunkten för det i febr. 1860 under namnet
"N. S." (se Namnlösa sällskapet) stiftade sällskapet
af vittra ungdomar, hvilket inslog en i viss mån ny
riktning i svensk lyrik. D. utöfvade en icke ringa
inverkan på de yngre inom denna krets, men lämnade
den redan 1862, då han företog en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>