med K. biblioteket. Jfr Feyfar, "Die erlauchten herrn auf Nickolsburg" (1879). Dietrich von Niem [dītrich fånn nīm], Theodericus de Nyem, tysk skriftställare från Nieheim (i Westfalen), f. omkr. 1340 i Paderborn, d. 1418 i Maastricht, var 1378—1415 sekreterare i påfliga kansliet, därunder en tid (1395—99) biskop i Verden. Hans betydelse ligger i hans med ovanlig kännedom om de påfliga förhållandena förda kamp för påfveschismens häfvande och kyrkans reformerande. Han var "den senare medeltidens störste journalist". Framför allt äro hans historiska arbeten (Nemus unionis, 1566, De schismate, 1536, Concilium constantiense, 1686) öfver tiden 1378—1416 värdefulla källor. Hänsynslös är en smädeskrift mot Johan XXIII under Konstanskonsiliet, hvari han deltog. Se G. Erler, "D. von Nieheim" (1887), och Finke, "Acta concilii constantiensis" (I, 1896). Hj. H—t. Dietrici l. Dietricy, tysk målare och kopparstickare. Se Dietrich, C. W. E. Dietz [dīts], stad. Se Diez. Dietz [dīts], Feodor, tysk målare, f. 1813 i Neunstetten, i Baden, d. 1870 i Gray, nära Dijon, började sina studier i Karlsruhe och kom 1831 till München, där han väckte stort uppseende med Max Piccolominis död (1835), Gustaf Adolf vid Lützen (s. å.) m. fl. Åren 1837—39 tillbragte han i Paris, dit han lockats af H. Vernets rykte. 1841 bosatte han sig i München, och 1848—49 deltog han såsom frivillig i det schleswig-holsteinska fälttåget, från hvilket han hemförde ett intressant byte af konstnärliga studier. Ett af minnena från detta fälttåg är Striden vid Eckernförde. Därefter följde Belgrads stormning af bajerska trupper (1852, Nya pinakoteket i München), den fantastiska bilden Napoleons nattliga mönstring (1853; efter Zedlitz' dikt, köptes af Napoleon III), Heidelbergs förstöring af Melas (1856; i Karlsruhe), Maria Eleonora vid Gustaf Adolfs likkista (1857) m. fl. 1862 blef D. professor vid konstskolan i Karlsruhe. En af hans senare målningar var Blücher på marsch till Paris (1886, Berlins nationalgalleri). Såsom delegerad för badensiska hjälpföreningen under kriget 1870—71 följde han de tyska trupperna till Frankrike. — Med D. bortgick en af romantikens siste målsmän. Hans arbeten äro utmärkta af en idealiserande uppfattning och klar komposition samt genomandade af äkta patriotism. Ofta framträder emellertid i hans målningar ett teatraliskt patos, hvarjämte han är grumlig i färgen och stundom förråder brist på ett noggrannt naturstudium. Hans svagaste framställningar äro de, som behandla moderna krigstilldragelser. D. anordnade den första historiska konstutställningen i Tyskland (München 1858) och räknas bland grundläggarna af den allmänna tyska konstnärsföreningen, i hvilken han flera gånger presiderade. Han var äfven skriftställare och uppträdde såsom sådan emot realismen i konsten. (G—g N.) Dietzel [dīt-], Heinrich, tysk nationalekonom, f. 1857 i Leipzig, blef 1885 e. o. och 1886 ord. professor i Dorpat samt 1889 professor i Bonn. Han har särskildt egnat sig åt undersökningar af nationalekonomiens metod och psykologiska grundvalar samt företräder därvid en mot Schmoller och den nyare tyska historiska skolan fientlig riktning, delvis med anslutning till den äldre nationalekonomien. I handelspolitiskt afseende har han alltmera trädt i opposition mot den tyska protektionismen. Utom ett ansenligt antal mindre uppsatser i tidskrifter och skriftserier märkas egentligen arbetena Karl Rodbertus (2 dlr, 1886—88), Theoretische socialökonomik (D:s oafslutade hufvudarbete, som utgör andra hufvudafdelningen i Ad. Wagners "Lehr- und handbuch der politischen oekonomie". 1895) och Das produzenteninteresse der arbeiter und die handelsfreiheit (1903). — En annan nationalekonom af samma namn, Karl August D., f. 1829, d. 1884, var från 1867 professor i Marburg. E. Hkr. Dieu et mon droit [diȫ e må̃ drωa'], fr., "Gud och min rätt", engelska kronans valspråk. Dieulafoy [diölafωa']. 1. Georges D., fransk läkare, f. 1840 i Toulouse, 1887 professor i medicin vid École de médecine i Paris, 1896 öfverläkare vid sjukhuset Hôtel Dieu. Medlem af Académie de médecine. D:s förnämsta arbeten äro: De la mort subite dans la fièvre typhoïde (1869), Des progrès réalisés par la physiologie experimentale dans la connaissance des maladies du système nerveux (1875), Traité de l'aspiration des liquides morbides (1873), De la thoracentèse par aspiration dans la pleurésie aiguë (1878), Clinique médicale de l'Hôtel-Dieu de Paris (4 bd, 1897—1902) och Manuel de pathologie interne (4 bd, 1880—83, 14:e uppl. 1903, klassiskt arbete). — D. har konstruerat en apparat för uttömning af vätska ur lungsäcken. 1906 väckte D. stort uppseende genom sin protest mot det enorma öfverhandtagandet af blindtarmsoperationer på grund af falsk diagnos. 2. Marcel Auguste D., den förres broder, fransk ingenjör och arkeolog, f. 1844 i Toulouse, genomgick École polytechnique, företog 1881, följd af sin maka, på uppdrag af regeringen en arkeologisk forskningsresa till Persien, gjorde 1885, likaledes med sin maka, en resa till Susa, där han undersökte Darius I:s och Artaxerxes II:s palats och fann bl. a. en mycket märklig samling basreliefer af färgadt glaseradt tegel, en bortglömd art af plastisk teknik, hvilken ånyo kommit till heders. Resultaten af sina forskningar nedlade han i de stora publikationerna L'art antique de la Perse. Achéménides, Parthes, Sassanides (1884—89) och L'acropole de Suse (1890-92). - Hans maka, Jane Paule Rachel, f. Magre, f. 1851 i Toulouse, har åtföljt honom på hans färder och vunnit rykte som arkeolog. Hon har skrifvit La Perse, la Chaldée et la Susiane (1886) och À Suse, Journal des fouilles (1888) samt romaner, Parysatis (1890) och Rose d'Hatra (1893). Dieulefit [diöləfi'], stad i franska depart. Drôme (Dauphiné), genom järnväg förenad med Montélimar. 3,193 inv. (1901), de fleste protestanter. Silkesodling och silkesspinneri, klädesfabriker, tryffelodling. Dieuze [diȫṡ], gammal stad i Elsass-Lothringen, vid Seille och Salinkanalen, som går till Saar. 5,991 inv. (1900). Stor salin, som årligen lämnar omkr. 20,000 ton koksalt. Fabriker för tillverkning af kemikalier. I D. föddes Edmond About. Dievenow [dīfe-], den östligaste af Oders tre mynningsarmar, 35 km. lång, skiljer ön Wollin från fastlandet. Hafsbad, besökt af 3—4 tusen kurgäster under säsongen 1 juni—sept. — Vid D:s norra ända fanns fordom en skans. Den besattes af