svenskarna i juli 1630, eröfrades 1675 af brandenburgarna, återtogs visserligen snart, men föll i juli 1676 än en gång i brandenburgarnas händer. Den återkom till Sverige efter krigets slut (1679), men fick sedan förfalla. Ln. L. W:son M. Diez l. Dietz [dīts], kretsstad i preussiska regeringsområdet Wiesbaden (Hessen-Nassau), vid Lahn. 4,303 inv. (1900). Till D. hör slottet Oranienstein, som numera användes till kadettskola. D. tillhörde grefvar af D. till 1388, då det delvis och senare helt och hållet kom till huset Nassau; en af dess linjer kallade sig Nassau-D., upphöjdes i furstligt stånd, fick 1747 med Vilhelm IV arfståthållarskap i Nederländerna och 1815 dess krona, men utslocknade på manslinjen 1890. Titeln grefve (grefvinna) till D. ingick under Ulrika Eleonoras och Fredrik I:s regeringstid i den svenska konungatiteln, och vapnet (2 gyllene lejon i rödt fält) i det svenska riksvapnet. <img l>

Diez [dīts], Christian Friedrich, tysk filolog, f. 15 mars 1794 i Giessen, deltog 1813 med en hessisk frikår i fälttåget mot Frankrike och fick 1830 en professur i romanska språk i Bonn, hvarest han dog 29 maj 1876. Såsom skriftställare uppträdde han först med Altspanische romanzen (1821) och Beiträge zur kenntniss der romantischen poesie (1825). I skrifterna Die poesie der troubadours (1826; 2:a uppl. af Bartsch 1883) samt Leben und werke der troubadours (1829; 2:a uppl. af Bartsch 1882) lämnade han den första omfattande och vetenskapliga framställningen af den provensalska lyriken under medeltiden. Hans förnämsta verk äro Grammatik der romanischen sprachen (1836—42; 5:e uppl. 1882) och Etymologisches wörterbuch der romanischen sprachen (1853; 5:e uppl. af Scheler 1887). Bägge dessa arbeten, hvilka förvärfvat D. namnet den romanska filologiens grundläggare, behandla de nämnda språken för första gången från jämförande historisk synpunkt och hafva därigenom blifvit grundläggande för den romanska filologien. D. offentliggjorde dessutom Altromanische sprachdenkmale (1846) och Ueber die erste portugiesische kunst- und hofpoesie (1863) m. m. Till D:s minne har upprättats en internationell Diez-stiftung, som förvaltas af akademien i Berlin och hvart fjärde år belönar det bästa arbetet inom den romanska filologiens område med ett pris på 2,000 mark. Se arbeten öfver D. af Breymann (1878 och 1894), Sachs (1878) och Stengel (1883 och 1894) samt W. Försters samling af bref till D. (1894). Diez [dīts], Katharina, tysk skaldinna, f. 1809 i Netphen (Westfalen), d. därstädes 1882, skref större episka dikter, såsom Die heilige Elisabeth von Ungarn (1845), Dichtungen nach dem alten testamente (1852) och Agnes Bernauer (1857) samt skådespel, bl. a. Frithjof (1879). Diez [dīts], Wilhelm von, tysk målare och tecknare, f. 1837 i Baireuth, studerade 1853—56 i München och var därunder en kortare tid lärjunge under Piloty, ehuru han icke delade dennes åskådningssätt. Han förvärfvade sig ett namn först med illustrationer till Schillers "Trettioåriga krigets historia". Vidare utförde han teckningar till illustrerade verk och tidningar. Sitt rykte har han hufvudsakligen vunnit genom smärre genrestycken, med historisk kostym, såsom Marodörer, Bakhåll, Marketenterska, Ryttare framför ett värdshus, Hans excellens på resa, Från den gamla goda tiden (en slottsherre plundrar en sändning köpmansvaror), Kroater (de tre sistnämnda i München, Nya pinakoteket) och Picknick i skogen (i rokokodräkt, Berlins nationalgalleri). Hans sirliga och lifliga målningssätt liksom hans motivval har förskaffat honom hedersnamnet "den tyske Meissonier". Såsom professor vid Münchens konstakademi sedan 1872 har han utöfvat ett rätt stort inflytande. Diez [dīts], Robert, tysk bildhuggare, f. 1844 i Pössneck (Sachsen-Meiningen), studerade från 1863 vid konstakademien i Dresden, från 1867 i Schillings ateljé och från 1872 utan lärare samt gjorde resor till Paris och Italien. Han är sedan 1891 professor vid Dresdens konstakademi. D. har utfört en cykel statyetter i medeltidskostym, Oberon och Titania (för hofteatern i Dresden), Gåstjufven, en lyckad fontänfigur af brons (utställd 1879, sedan uppställd i Dresden), Sonens hemkomst, grupp, staty af Henrik den upplyste för Albrechtsburg i Meissen, Krigsmonument i Braunschweig (fullbordadt 1881), flera dekorativa arbeten, bl. a. två stora, figurrika, lifligt hållna fontäner, Det lugna vattnet och Det upprörda vattnet (på Albertsplatz i Dresden, färdiga 1894), allegoriska figurer på riksdagshuset i Berlin, Bismarcksmonumentet i Dresden (aftäckt 1902). D. har äfven utfört arbeten i träskulptur: Skogens hemlighet (i Albertinum i Dresden) m. fl. G—g N. Diez [dīts], Julius, tysk målare, f. 1870 i Nürnberg, bosatt i München, är en af den unga Münchenskolans representativa förmågor. Han målar och tecknar fantastiska motiv med dekorativ bredd: Sankt Göran, som dödat en mycket grotesk och vidunderlig drake, pastell, Kopplaren, akvarell (båda i Nya pinakoteket), Den heliga Cecilia, Spöken (Knorrs galleri, München) m. fl. Dieze [dīse], biflod till Maas. Se Dommel. Diezeugmenon, grek. (eg. "åtskildt"), mus. Se Tetrakord. Diez-stiftung [dīts-]. Se Diez, Chr. F. Difalangarki (af grek. di, dubbelt, falanx, falang, och arche, befäl). Se Falang. Difenal, en fotografisk framkallare, som består af en koncentrerad vattenlösning af diamidooxydifenyl med sulfit och kalium- eller natriumhydrat. J. Htzg. Difenyl (af grek. di, dubbelt, och fenyl), kem., ett af Fittig upptäckt aromatiskt kolväte af sammansättningen C₁₂ H₁₀ enligt formeln EH₅—EH₅ bestående af tvenne fenylgrupper. H. E. Diffamera (lat. diffamare, af upphäfvande prefixet dis och fama, rykte), bringa i vanrykte, vanfrejda, baktala, missfirma. — Diffamation, ärerörigt förtal. Differens [-re'ns o. -ra'ȵs], fr. différence (af lat. differentia), olikhet, åtskillnad; mat. Se Differensräkning. Differensaftal l. Differensaffär. Se Börs, sp. 907.