Differensering l. Differentiation (se Differens), log. och filos., tilläggande af nya egenskaper till ett begrepp (specifikation) eller utvecklingen af nya egenskaper hos ett ting, så att detta öfvergår från likformighet inom sig till verkligheter af rikare innehåll, med inbördes motsatta egenskaper. I denna bemärkelse är differenseringen (jämte integreringen) den ena sidan af all utveckling enligt Spencer och den moderna utvecklingsläran. S—e. Differenskalkyl. Se Differensräkning. Differensköp. Se Köp. Differensmetoden (se Differens), log., en bland de af Stuart Mill uppställda logiska metoderna för den induktiva forskningen, nämligen den metod, hvars tankegång är följande: om ett fall, i hvilket det undersökta fenomenet inträder, och ett fall, i hvilket det icke inträder, hafva alla omständigheter gemensamma förutom en enda, som är för handen vid det förra fallet, men ej vid det senare, så är denna omständighet verkan af, orsak till eller nödvändig del af orsaken till fenomenet i fråga. S—e. Differensräkning l. Differenskalkyl (jfr Differens och Kalkyl), mat., kallas den gren af matematiken, som handlar om variabla kvantiteters differenser. Med differens menar man i allmänhet skillnaden mellan två storheter; så är t. ex. 2 differensen mellan 7 och 5. I inskränktare mening förstås med differens den tillväxt en funktion erhåller, då den oberoende variabeln ökas med en gifven kvantitet. Om t. ex. den gifna funktionen vore x² och den oberoende variabeln x antages tillväxa med kvantiteten h, så blir differensen af x², hvilken tecknas Δ (x²), lika med (x+h)²—x², d. v. s. 2xh+h². Naturligtvis kan en sådan differens i sin tur själf hafva en differens. Denna kallas andra differensen, betecknas med Δ² framför funktionen och blir för nyssnämnda exempel:<br> <tab>Δ²(x²)=2(x+h)h+h²—(2xh+h²) = 2h². På samma sätt inses betydelsen af högre differenser. Differensräkningen har till uppgift dels att angifva differenserna, då funktionerna äro gifna, dels att bestämma själfva funktionerna, då differenserna på något sätt äro gifna. Den är af stor nytta vid seriesummering, beräkning af numeriska tabeller, lösning af sannolikhetsproblem o. s. v. — Differensräkningen upptäcktes af Taylor (1715) samt utbildades af Lagrange och Laplace. Bland läroböcker må nämnas Markoff, "Differenzenrechnung" (Leipzig 1896). G. E.* Different (se Differens), olik, skiljaktig, åtskild. Jfr Indifferent. Differential, mat. Se Differentialräkning. Differential- (fr. différentiel, af lat. differentia, åtskillnad), som fortgår genom oändligt små åtskillnadsgrader; betecknar ofta i fråga om maskiner, apparater etc., att en stark hufvudrörelse försvagas genom en motsatt rörelse, så att den återstående skillnaden blir blott en bråkdel af den direkta rörelsen. Differentialanemometer, meteor., ett instrument, bestående af ett böjdt glasrör, med två vertikala ben, af hvilka det ena upptill är omböjdt i horisontal riktning. Om man i ett sådant rör häller en vätska och vänder den horisontala rördelens mynning mot vinden, så stiger vätskan i det andra benet högre, i samma mån som vindtrycket är starkare. L. A. F.* Differentialbandbroms, mek. Se Broms, sp. 245. Differentialblock, Differentialblocktyg, mek. Se Blocktyg, sp. 715—716, och Differentialrörelse. Differentialdiagnos, med. Se Diagnos. Differentialekvation, mat., en villkorsekvation mellan en funktion och ett antal af dennas derivator samt den oberoende variabeln. Differentialekvationerna indelas i vanliga, som innehålla derivator i afseende på endast en variabel, och partiella, som innehålla derivator i afseende på mer än en variabel. Differentialekvationernas stora vikt framgår däraf, att i allmänhet hvarje mekaniskt eller fysiskt problem kan återföras till lösningen af en differentialekvation. Behandlingen af dessa ekvationer utgör därför en af analysens förnämsta uppgifter och har alltsedan differentialräkningens införande utgjort föremål för de flesta matematikers arbeten. De viktigaste bidragen till differentialekvationernas teori härröra i senare tid från Riemann, Weierstrass, Fuchs, Poincaré och Painlevé. Bland framställningar af differentialekvationernas teori må nämnas Forsyth, "Theory of differential equations" (1890—1902). I. F. Differentialgalvanometer, fys., en galvanometer med två trådrullar, afsedda att genomlöpas af strömmar i motsatt led och hvilkas verkningar på instrumentets magnetnål kunna upphäfva hvarandra. Instrumentet användes stundom till bestämmande af elektriska ledningsmotstånd. Se Elektriska mätningar. S. A—s. Differentialkalkyl, mat. Se Differentialräkning. Differentialkoefficient. Se Derivata. Differentialkolf, mek., motor-, pump- eller kompressorkolf e. d., hvars ena tryckyta är större än den andra. O. E. W. Differentiallampa. Se Båglampa. <img l>

Differentialmanometer (jfr Manometer), fys., en för uppmätning af höga tryck afsedd manometer, som består af en följd af efter hvarandra ställda och med hvarandra kommunicerande häfvarmanometrar, hvilka nedtill äro fyllda med kvicksilfver och upptill med luft eller vatten. Det första manometerröret sättes in i väggen till det rum, där trycket skall mätas; det sista är öppet. Trycket åstadkommer, att kvicksilfret sjunker i det första, tredje, femte röret o. s. v., men stiger i det andra, fjärde, sjätte o. s. v. Tryckskillnaden mellan det slutna rummet och den yttre luften blir då lika med summan af tryckskillnaderna i rören, tagna parvis efter hvarandra. L. A. F.* Differentialobservationer, astron., kallas vanligen i den praktiska astronomien de iakttagelser, genom hvilka det relativa läget af tvenne hvarandra skenbart nära belägna himlakroppar bestämmes. Medelst sådana iakttagelser — till hvilkas anställande merendels begagnas s. k. mikrometrar (tråd- eller filarmikrometer, heliometer o. s. v.) — finner man antingen differenserna mellan de båda himlakropparnas rektascensioner och deklinationer eller ock deras ömsesidiga vinkelafstånd samt positionsvinkeln, d. ä. vinkeln emellan en genom de båda objekten lagd storcirkel och enderas