konungamakten hänsynsfullare form för parlamentets kraf än den genom petition of right valda, gjorde äfven under det långa parlamentets första tid försök att bringa å bane en uppgörelse i den konstitutionella striden, men kunde till följd af puritanernas misstro mot hans kyrkliga hållning intet uträtta, slöt sig vid inbördeskrigets utbrott till konungen, tvangs 1646 till landsflykt och dog i Paris. Sin politiska hållning under konflikten mellan kronan och parlamentet försvarade han i An apology of John, earl of Bristol (Caen 1647). Gardiner skattar hans statsmannabegåfning synnerligen högt och skildrar utförligt hans politik i "History of England 1603—1642" och "History of the great civil war". — D:s rikt, men oharmoniskt begåfvade son George, 2:e earl af Bristol, f. 1612, d. 1677, hade en ytterligt skiftande och motsägelserik bana, var bl. a. Karl I:s statssekreterare 1643—45, invecklades djupt i Fronde-stridernas intriger, var general först i fransk, sedan i spansk tjänst, öfvergick i Spanien till katolicismen och bekämpade efter restaurationen med stor häftighet Clarendon i öfverhuset. <img l>

3. Sir Kenelm D., son till D. 1, filosof och politiker, f. 1603, d. 1665, var liksom fadern katolik, företog 1628—29 en kaparexpedition till Medelhafvet och egnade sig efter hemkomsten åt kemiska experiment och filosofiska studier, väckte sedan genom politiska intriger långa parlamentets misstroende, fängslades 1642 och måste året därpå gå i landsflykt. Han blef 1644 drottning Henrietta Marias kansler och sändes flera gånger i diplomatiska uppdrag för den rojalistiska saken till Rom. 1654 återvände D. till England med tillstånd af Cromwell och förhandlade med denne om fri religionsutöfning för de engelske katolikerna. Från nya utländska resor återvände han efter restaurationen och medverkade till grundandet af Royal society, hvars ledande män han sedan tillhörde till sin död. Bland D:s talrika skrifter märkas de filosofiska arbetena Nature of bodies (1644) och Nature of man's soul (s. å.), en kritik af Brownes "Religio medici", en afhandling om ett af honom uppfunnet mystiskt läkemedel mot sår, "sympatiskt pulver", samt Vegetation of plants (1661). Sin kaparfärd har D. skildrat i Private memoirs (utg. 1827) och Journal of a voyage into the Mediterranean (utg. 1868). Hans Poems utgåfvos 1877 af F. Warner. D. var som forskare en lättrogen amatör med böjelse för astrologiska och alkemistiska funderingar. Jfr T. L., "Life of sir Kenelm D." (1896). V. S—g. Digel (ty. tiegel, isl. tigull, fyrkantigt l. tegelformadt föremål), digelpress, digeltryck, boktr. Se Tryckpress. Digĕnis Akritas (grek. Διγενὴς Ἀϰϱίτας) är i den bysantinska medeltidens folkepos hvad Roland och Cid äro i Västerlandets — folkhjälten, kring hvars gestalt den skapande folkfantasien koncentrerar sig. Folkdikter om hjälten hafva sannolikt uppstått redan i 11:e årh.; ännu i dag lefva visor om honom kvar på folkets mun. Till ett epos samlades kärnan af dessa dikter mot medeltidens slut. Innehållet är i korthet följande. Basilios Digenis (Digenis = den "tvefödde", den från två raser stammande) är son till den syriske emiren Musur och Andronikos Dukas' dotter, hvilken Musur vid ett öfverfall röfvat, men sedan genom att öfvergå till kristendomen fått till laglig hustru. Med underbar snabbhet utvecklar sig kroppsligen och andligen den i detta äktenskap födde sonen. Tolf år gammal ger han på en jakt prof på sin kraft och tapperhet; mot röfvarna vid rikets gränser (Akritas = gränsvaktare, "markgrefve") drar han ut och anställer bland dem en väldig manspillan. På ett af sina tåg förälskar han sig i den sköna Eudoxia, äfven hon en Dukas-ättling; naturligtvis röfvar han henne och kämpar sedan väldigt mot sina förföljare för att få behålla rofvet. Försoning och ett jublande bröllop blifva resultatet. Hans unga maka följer honom nu på alla hans afventyrståg; en gång sammanträffar han på ett af dessa jämväl med själfve kejsaren, som villigt af honom låter undervisa sig i sina härskarplikter för undersåtarnas väl (ett mycket omtyckt bysantinskt tema) samt visar honom stora hedersbetygelser. Som en bysantinsk Herakles går D. nu från seger till seger: han betvingar en drake och ett lejon, tre röfvarhöfdingar och till slut en af desse tillkallad amason, med hvilken dock segraren inlåter sig i ett kärleksäfventyr. Småningom blir den unge hjälten emellertid mätt på sitt äfventyrslif och bygger sig vid Eufrat ett praktfullt slott, dit han drager sig tillbaka med sin Eudoxia för att njuta af en lugn familjelycka. Blott 33 år gammal dukar han under för en svår sjukdom; hans sista och största tröst är, att han själf döende ser sin maka dö förut och därigenom sparas från att skyddslös öfverlefva honom. Att Digenissagan har en historisk kärna är otvifvelaktigt; tiden för dess händelser är midten af 10:e årh., platsen är Kappadocien och trakterna vid Eufrat. Kring denna historiska kärna har folkfantasien i århundraden kretsat, fogat till densamma nya motiv från annat håll, koncentrerat sina olika hjältesånger kring D:s gestalt. Medeltidsgrekernas folkepos visar till uppkomst och utveckling alltför tydliga analogier med öfriga stora episka folkdikter, för att de icke genast skulle träda i dagen, i trots af att de ännu äro föga studerade. Digenisdiktningens utbredning och historia — spår af densamma hafva återfunnits t. o. m. i folkpoesien på de sarmatiska stäpperna — är en af den bysantinska filologiens allra största forskningsuppgifter. När den en gång är löst, skall bysantinarnas folkepos tvifvelsutan i litteraturhistorien få intaga sin rätta plats, till arten om också icke till graden i paritet med de homeriska dikterna, Nibelungenlied, Cid och Kalevala. Den första kända versionen af Digenisdikten hittades i en handskrift i Trabezon och offentliggjordes af Sathas och Legrand 1875; den väckte genast i forskarkretsar stort uppseende. Fyra andra versioner hafva sedan påvisats (den senaste af Krumbacher 1904 i en Escorialhandskrift). En sammanfattande edition saknas tyvärr ännu. V. Lm. Digeon [diʃå̃'], Alexandre Elisabeth Michel, vicomte, fransk general, f. 1771, d. 1826, avancerade under Napoleons krig till