digitalis, få däraf lätt aptitlöshet, äckel, kräkningar och diarré; detta beror på medlets lokalt retande verkan, som särskildt tillkommer däri ingående digitonin och digitoxin. Dessa ämnen omöjliggöra äfven insprutning under huden af de flesta digitalis-preparat, hvilka därvid alstra svår inflammation och varbildning. — Utom vid egentliga hjärtfel brukas digitalis vid många andra åkommor i hjärta, lungor (lunginflammation) och annorstädes, nämligen i många fall, där fara hotar genom försvagad hjärtverksamhet, dålig kärlfyllnad och lågt blodtryck. — Vid bruk af digitalis som läkemedel ges ofta infusionen (1 del blad till 100 delar färdig infusion), 3—6 matskedar dagligen under några dagar åt vuxen person, eller tinkturen (1:10), 10—20 droppar 2—3 gånger om dagen. Äfven gifves den pulvriserade drogen, 3—5 cg. i dosen, i pulver eller piller, under längre tid. De ofvannämnda, i handeln förekommande digitalinpreparaten voro förr på grund af sin ytterst opålitliga sammansättning med skäl fruktade och föga använda. Numera stå otvifvelaktigt bättre sådana af konstant verkan till förfogande, men hafva dock ännu ej hunnit få mer utbredd användning. Ibland gifva sådana preparat redan i mycket liten dos (1 mg. för en gång) en förvånande kraftig och varaktig verkan. — Utom i Digitalis purpurea finnas likartadt verkande ämnen såväl i åtskilliga andra digitalisarter som hos en mängd andra växter, främst hos Strophanthus-arter och hos Scilla maritima, vidare hos Convallaria majalis, hos Nerium Oleander, hos det javanesiska giftträdet Antiaris toxicaria, hos Adonis vernalis och Helleborus-arter, hos lackviolen, Cheiranthus Cheiri, i s. k. sassybark af Erythrophlæum-arter o. s. v. Veratrin har likaledes en verkan på hjärtat, erinrande om den af digitalis. Inom djurvärlden har ett digitalinlikt verkande ämne anträffats i sekretet från den vanliga paddans hudkörtlar; därur har nämligen framställts ett ämne, benämndt bufotalin, med antydda egenskaper. Bland oorganiska ämnen förete barytsalter en om digitalinets något erinrande hjärtverkan. C. G. S. Digitalisblad. Se Digitalis. Digitalisinfusion, Digitalistinktur. Se Digitalis. Digitaria, bot. Se Panicum. Digitigrada, zool. Se Tågångare. Digitonin, kem. farm. Se Digitalis. Digitoxin, kem. farm. Se Digitalis. Digitus, lat., "finger", ett romerskt längdmått, fingersbredd, tum, = 1/16 romersk fot (pes), = 1,85 cm. Dignano [dinjānå], serbokroat. Vodnjan, stad i österrikiska markgrefskapet Istrien, i en fruktbar nejd vid järnvägen Trieste—Pola. 5,664 inv. (1900; som kommun 9,734). Silkesodling och trähandel. I närheten växer det s. k. "rosenvinet", en af de bästa istriska vinsorterna. Digne [dinj], lat. Dinia, hufvudstad i franska dep. Basses-Alpes, vid sammanflödet af Mardarie och Bléone, en biflod fr. v. till Durance. 7,276 inv. (1901). Biskopssäte sedan 4:e årh. Handel med frukt och honung. I D. finnas sex varma, från romartiden kända källor, som hålla koksalt och svafvelnatrium; temperaturen växlar från 32° till 42° C. Ln. Dignitet (lat. dignitas, af dignus, värdig), värdighet, ämbete, äreställe, i synnerhet vid ett hof eller inom ett kyrkosamfund. I den kanoniska rätten betecknas med digniteter de kyrkliga värdigheter, som äro förenade med en yttre domsrätt, och med dignitärer eller prelater innehafvare af sådana värdigheter. — I matematiken betecknas med dignitet produkten af ett antal lika faktorer. Fem stycken a hopmultiplicerade (d. v. s. a . a . a . a . a) betecknas a⁵ och kallas femte digniteten af a. Hvarje tal är första digniteten af sig själf; den andra digniteten af ett tal kallas kvadrat, den tredje kub och den fjärde bikvadrat. Jfr Potens. — Dignitär (fr. dignitaire), innehafvare af ett äreställe, af en dignitet inom katolska kyrkan (se ofvan), öfverhetsperson. Dignitär. Se Dignitet. Dignus memoria, lat. Se d. m. Digoin [-gωä̃'], stad i franska depart. Saône-et-Loire, vid Loire och Canal-du-Centre, som genom en akvedukt öfver Loire står i förbindelse med Loires sidokanal. 5,575 inv. (1901; som kommun 6,890). Digraf (af grek. di, dubbelt, och grafein, skrifva), två bokstäfver, som tillsammans beteckna ett ljud, t. ex. hj i Hjalmar. Digression (lat. digressio), afvikelse, utflykt; afvikelse från ett ämne. — Astron. Det vinkelafstånd, hvari en himlakropp skenbart befinner sig från centralkroppen, bägge betraktade från en utanför den förras bana belägen punkt. I fråga om planeterna talar man därför om digression endast för Merkurius och Venus, emedan de äro de enda kända planeter, som kretsa innanför jordens bana. Ju närmare planeten är belägen till solen, dess mindre är det värde, hvartill digressionen kan uppgå — för Merkurius högst 29°, för Venus högst 48°. Digressionen är östlig, när planeten är aftonstjärna, västlig, när den är morgonstjärna. Jfr Elongation. E. J. Digynia (af grek. di, dubbelt, och gyne, kvinna), ordning inom åtskilliga klasser af Linnés sexualsystem. Dit hänföras de växter, i hvilkas blommor finnas tvenne stift. Dihang (Dihong), Brahmaputras mellersta lopp. Dii consentes, indigites och novensides, lat., rom. myt. Se Di och följ. art. Dii majorum gentium, lat., rom. myt. Hos de gamle romarna skilde man på gudarna, alltefter som de voro "inhemska" (indigetes), af ålder dyrkade, och "nya" (novensides), senare införda o. s. v., och de intogo i föreställningen en olika rang (se Di). Föreställningen om "högre" och "lägre" gudomligheter betecknades äfven helt allmänt med uttryck som dii magni ("höga gudar"), dii maiores ("högre gudar") o. d. resp. dii minores ("lägre gudar"). I analogi med patres maiorum gentium (trol. = patricier af äldre, förnämare ätter) i motsats till patres minorum gentium (trol. = patricier af yngre ätter) talas stundom bildlikt om dii maiorum (minorum) gentium, liksom ock fauner, satyrer o. d. räknas till "plebejerna" bland gudomligheterna (lat. plebs superum). H. Sgn. Dii minorum gentium, lat. Se Dii majorum gentium. Diipolĭa (grek.), en fest, äfven kallad Bufonĭa, som med tjuroffer årligen firades till Zeus Polieus' ära på Akropolis i Aten. Diis manibus (sacrum), lat. Se D. M.