Dijamb (af grek. di, dubbelt, och iambos, jamb), metr., en dipodisk förbindelse af två jamber. Dijck [dejk], A. van, nederländsk målare, och Jacob van, svensk diplomat. Se Dyck, A. van och Dyck, J. van. Dijkman, Petter, fornforskare, historisk samlare, f. omkr. 1650 i Hedemora, d. 1717 i Stockholm, blef 1666 student i Uppsala, 1682 landssekreterare i Uppland, 1697 assessor i Göta hofrätt och 1698 häradshöfding under Svea hofrätt. I sitt förnämsta arbete, Historiska anmärkningar öfver och af en dehl runstenar i Sverige (1723), visar sig D. såsom en af Rudbecks trogne efterföljare, hvad såväl flit och beläsenhet som brist på kritik vidkommer. I afseende på hans okritiskhet må ett exempel anföras. D. anser sig "oförgripeligen kunna sluta", att runstenarnas böner äro inristade före år 655, enär påfven Vitalianus Campanius (Vitalianus blef påfve 657) detta år lär hafva påbjudit, att i alla kristna församlingar gudstjänsten skulle firas på latin. I senare tider har man till följd af missförstånd uppgifvit, att D. undersökte de olika landskapsmålen; själf anför han därom endast, att han observerat "gemene mans ordasätt uti talande om religionssaker". Han utgaf vidare Antiquitates ecclesiasticæ (1703) samt undersökningar angående forna tiders myntväsen m. m. G. E.

Fasaden af kyrkan Notre-Dame i Dijon.

Dijon [diʃ<over>å</over>'], hufvudstad i franska depart. Côte-d'Or, på en bördig, af gröna kullar omgifven slätt, vid foten af Mont-Affrique (584 m.) och vid Canal-de-Bourgogne samt Suzons inflöde i Ouche. 69,218 inv. (1901; som kommun 71,326). D., Burgunds gamla hufvudstad, är vackert byggdt, har breda, ståtliga gator samt bulevarder, där de äldre befästningarna legat. Af byggnader i den på framstående arkitekturverk från alla tider rika staden må nämnas den gotiska katedralen S:t-Bénigne (uppförd 1280—88) med gammal romansk krypta och ett 94 m. högt torn, kyrkorna Notre-Dame (byggd 1252—1334) med praktfull fasad (se fig.) och S:t-Michel, hertigarnas af Burgund palats (äfven kalladt Palais des états), så när som på ett par torn samt "la salle des gardes" förstördt af eld 1592, men återuppbyggdt 1681—1725, nu stadshus samt inrymmande ett naturhistoriskt och arkeologiskt museum, konstskola och konstmuseum (med en samling af 40,000 kopparstick, statyer, gipsafgjutningar och antika vaser). Af den borg, som Ludvig XI och Ludvig XII byggde, finnas blott några rester kvar och af det af Filip den djärfve 1379 grundade kartusianklostret endast ett torn, ett par portar och den märkliga Moses- eller profetbrunnen, byggd 1396—99 af nederländaren Claus Sluter (se en afbildning af densamma i art. Bildhuggarkonst, pl. V). Äfven många gamla privathus äro af stort intresse. Staden har biskop, appellationsdomstol, tre fakulteter (faculté de droit, f. des sciences och f. des lettres), en lägre medicinsk skola, prästseminarium, lyceum, lärar- och lärarinneseminarium, konst- och musikskola samt ett stadsbibliotek på 100.000 bd och 900 handskrifter och ett universitetsbibliotek på 55,000 bd. Äfven finnas en botanisk trädgård, departementsarkiv, ett af de förnämsta i Frankrike, ett stadsarkiv, hvars anläggning går tillbaka till 12:e årh., samt en vetenskaps- och konstakademi. Inom staden ligga flera parker och utanför den en präktig, af Le Nôtre ordnad park (33 har). Af D:s industri märkas särskildt ölbryggeri, tillverkning af senap, likörer, ättika, ljus, kemikalier och tobak. Vinhandeln är betydlig. — D. är födelseort för de burgundiska hertigarna Johan den oförskräckte, Filip den gode och Karl den djärfve samt för Bossuet, Crébillon d. ä., Maret och Vaillant. I dess närhet föddes den helige Bernhard. — D. kallades af romarna Dibio (Divio) l. Castrum Divionense. Det kom under den äldre medeltiden först till biskoparna af Langres, sedan till grefvarna af D. och efter denna ätts utgång (1007) till hertigarna af Burgund, hvars hufvudstad det var 1179—1477. — Under 1870—71 års krig kämpades flera gånger om besittningen af D. Efter en strid 30 okt. 1870 besattes det följande dag af tyskarna under general von Beyer, tillhörde sedan, med undantag af ett par dagar (11—13 nov.), en tid som högkvarter för v. Werders armé, tyskarna till 26 dec., hvarefter först den franske generalen Cremer och sedan Garibaldi innehade detsamma. 1 febr. 1871 besattes det åter af tyskarna, hvilka därefter