(tillhöra Linnés 22:a klass, Diœcia). Exempel på de förra äro björken, eken och granen, på de senare aspen, pilen och enbusken. Hos de sistnämnda är sålunda ej allenast hvarje särskild blomma, utan äfven hvarje stånd i sin helhet hanligt eller honligt. — Klyftan mellan de diklina växterna och de hermafrodita (monoklina) tyckes vid ett hastigt påseende vara mycket stor, men är det i själfva verket ej. Hos en del diklina växter äro visserligen han- och honblommorna olika hvarandra, ej endast i afseende på befruktningsorganen, utan äfven i afseende på byggnaden i öfrigt, t. ex. hos eken, hasseln och hampan. Men hos de flesta dikliner äro han- och honblommor — om man ser bort från befruktningsorganen — af lika byggnad. Därvid kan det inträffa, att han- och honblommor innehålla uteslutande antingen ståndare eller pistiller, utan att ett spår till det andra slaget af befruktningsorgan förekommer, t. ex. hos pilörten (Sagittaria sagittæfolia) samt hos bergs- och ängssyran (Rumex Acetosella och Rumex Acetosa). Men hos många diklina växter finner man i hanblommorna, jämte ståndarna, svagare eller starkare utbildade rudiment af honorgan, och i honblommorna, jämte pistillen, rudiment af hanorgan, t. ex. hos Rhamnus cathartica samt Melandrium sylvestre och pratense. Genom dessa och dylika former förmedlas, morfologiskt sedt, öfvergången från de diklina till de hermafrodita växterna. Se äfven Könsfördelning och Pollination. V. W. (H. Hn.) Diklini, bot., det förhållandet hos en del fanerogama växter att han- och honorgan finnas i olika blommor. Jfr Dikliner. Dikning, landtbr. Se Afdikning, Täckdikning och Vattenafledning. Dikningslag, landtbr. De rättsliga förhållandena i afseende på jordens torrläggning äro i Sverige ordnade genom lag om dikning och annan afledning af vatten af 20 juni 1879, hvars hufvudstadganden äro följande. Då jordegare vill afdika sin jord till 4 fots (1,19 m.) djup, må granne ej hindra vattnets aflopp, utan skall upplåta mark, som för dikets framdragande tarfvas, och öfriga jordegare, som hafva nytta af företaget, skola däri deltaga, i den mån deras egen jord däraf förbättras. Afledning af vatten från vattendränkt mark eger hvarje delegare i denna påfordra, och öfriga delegare äro skyldiga deltaga i kostnaderna för företaget i mån af vunnen jordförbättring, såvida han ej afsäger sig del däri, och till delegarna afstår så mycket af sin förbättrade jord, som motsvarar förbättringens värde. Till dylika vattenaflednings- och regleringsföretag, som beröra allmänt intresse, fordras tillstånd från det allmänna. Äfven för sänkning eller uttappning af sjö fordras tillstånd af vederbörande myndigheter samt att egare af mer än hälften af den jord, som kommer att vinnas eller förbättras af företaget, förena sig om detta. H.J. Dft. Dikogami (af grek. dicha, i två delar, och gamos, giftermål), bot., det hos en mängd hermafrodita fanerogamers blommor förekommande förhållandet att de bägge slagen af könsorgan, ståndare och pistiller, komma till full utbildning (nå könsmognad) oliktidigt i hvarje särskild blomma. Därvid kunna två fall inträffa. I det ena och vanliga utveckla sig ståndarna först och aflämna sitt frömjöl, innan den till samma blomma hörande pistillen blifvit befruktningsskicklig. Blommor, hos hvilka detta förhållande eger rum, benämnas proterandriska. I det andra fallet utvecklas pistillen först, innan de till samma blomma hörande ståndarna nått könsmognad. Blommor af detta slag kallas proterogyna. I båda fallen blir följden, att samverkan mellan könsorgan tillhörande samma blomma (själfbefruktning) förebygges, och just detta är också dikogamiens ändamål. Darwin har nämligen ådagalagt, att ständig själfbefruktning verkar skadligt, såsom gifvande upphof till få och svaga individer. Dikogamien är ett bland de medel naturen oftast använder för att nå nämnda mål. Proterandriska dikogamister äro kompositeer, kampanulaceer, umbelliferer, malvor, geranier, pelargonier, epilobier och en mängd andra. De proterogyna dikogamisterna äro färre. Exempel äro Scrophularia nodosa, Plantago media, Aristolochia Clematitis, Luzula pilosa och Anthoxanthum odoratum. — Dikogamist, växt, hos hvilken dikogami eger rum. Jfr Dikliner, Herkogami och Pollination. V. W.* Dikogamist. Se Dikogami. Dikord (-k<over>å</over>rd; af grek. di, dubbelt, och chorde, tarmsträng), ett tvåsträngadt instrument hos forntidens egypter och assyrier. Det bestod af en smal ljudlåda med lång hals och spelades sannolikt medelst plektron. A. L.* Dikotomi (af grek. dicha, i två delar, och temnein, skära), tudelning; bot., det förgreningssätt, då en axel delar sig i två lika kraftiga grenar. Det kan uppkomma på flera olika sätt. Hos lägre växter, särskildt en del alger, uppstår en s. k. äkta dikotomisk förgrening, då i själfva växtpunkten genom delningar i de yngsta cellerna två nya i allt likvärdiga skott utväxa. Sådan förgrening är okänd hos de högre växterna; hos dem uppträder endast s. k. falsk dikotomi, uppkommen antingen därigenom, att, såsom hos misteln, syrenen o. a., den ursprungliga stamspetsen dör bort och från tvenne knoppar på stammens motsatta sidor nya grenar utväxa, eller ock så, att en sidogren utväxer och blir så kraftig, att den tränger den egentliga hufvudaxeln åt sidan och blir likvärdig med denna, ett bland de högre växterna mycket vanligt fall. G. A.* Dikotomisk (jfr Dikotomi), tvådelad; synlig till hälften (månen t. ex. säges vara dikotomisk i första och sista kvarteret). Dikotyledoner, bot. Se Dicotyledoneæ. Dikroism (af grek. dichroos, tvåfärgad), fys., den egenskapen hos vissa kristaller, att ljus, som genomgått dem längs kristallaxeln, är färgadt på annat sätt än ljus, som genomgått dem i en riktning vinkelrät mot samma axel. Sådana kristaller kallas dikroitiska. Jfr Pleokroism. S. A—s. Dikroit, miner. Se Cordierit. Dikroitisk, tvåfärgad. Se Dikroism. — Dikroitisk slöja, fotogr., kallas en vid bromsilfvergelatinplåtar stundom förekommande slöjbildning, som uppkommer, om framkallaren innehåller något bromsilfverlösande ämne. Negativ behäftade med detta fel synas i genomsikt rödaktiga, i reflekteradt ljus gröna. J. Htzg. Dikromatopsi (af grek. di, dubbelt, chroma, färg, och ops, öga), oftalm. Se Färgblindhet. Dikroskop (af grek. dichroos, tvåfärgad, och skopein, se), miner., ett af Haidinger konstrueradt instrument, som samtidigt visar de båda olika axelfärgerna hos ett mineralprof. A. Hng.