Diktatorisk, som har afseende på en diktator; oinskränkt befallande, egenmäktig. J. Th. W. Diktatur (lat. dictatura), en diktators ämbete; en diktators makt och myndighet. Se Diktator. Dikt bidevind, sjöv. Se Bidevind och Dikt. Dikte, i forntiden namn på en berggrupp vid staden Lyktos i östra delen af ön Kreta, nu Lasithi (2,160 m.). D. var helgadt Zeus, som ansågs vara född i en grotta där. Strabon (och efter honom flera yngre geografer) använder namnet D. om de ö. om Lasithi liggande lägre bergen (Aphentis och Modi), som sluta i udden Salmone. Diktera (lat. dictare, eg. ofta säga, af dicere, säga), föresäga eller förestafva någon hvad han skall skrifva; föreskrifna, ingifva. Jfr Diktamen och Diktat. Diktion (lat. dictio, af dicere, säga), en författares skrifsätt, uttryckssätt, stil; framsägningssätt, uttal (hos talare, skådespelare och sångare). Diktionär (fr. dictionnaire, se d. o.), ordbok, lexikon. Diktkonst. Se Skaldekonst. Diktmejsel, skpsb. Se Dikta. Diktning, skpsb. Se Dikta. Diktynna (grek. Δίϰτυννα), grek. myt. Se Britomartis. Diktys (grek. Δίϰτυς), grek. myt., en kretens, Idomeneus' följeslagare under trojanska kriget. En på feniciska språket skrifven dagbok öfver tilldragelserna under detta krig, hvilken under Neros regering lär hafva påträffats i D:s graf på Kreta, utgafs för att vara dennes arbete, men är tydligen författad af någon bland Neros samtida eller ännu senare. En latinsk öfversättning, verkställd (sannolikt omkr. 300 e. Kr.) af en viss Septimius, finnes ännu i behåll, hvaremot originalet redan på 1400-talet förgäfves söktes. A. M. A. Dilatabilitet (af lat. dilatare, utvidga), fys., förmåga af utvidgning. Se Dilatation. Dilatation (lat. dilatatio, af latus, bred), fys., utvidgning, företrädesvis en sådan, som orsakas genom uppvärmning. Som allmän regel gäller, att en kropp, då dess temperatur höjes, ökas till sin volym, om den är i tillfälle att fritt utvidga sig. Om en kropp vid höjd temperatur minskar volym, så är minskningen nästan alltid beroende därpå, att kroppen afgifver fuktighet eller någon annan flyktig beståndsdel. Undantag från nämnda regel göra endast några få kroppar, bland hvilka den viktigaste är vatten mellan 0° och + 4° C. På liknande sätt som detta förhålla sig några saltlösningar och vissa legeringar i närheten af sin smältpunkt. De fasta kropparnas utvidgning genom värme är ganska obetydlig och kan inom vissa gränser anses proportionell mot temperaturhöjningen, så att en viss temperaturhöjning alltid motsvaras af samma utvidgning. Därvid kommer längd-, yt- och volymutvidgning i betraktande. Måttet på ett ämnes utvidgning är dess utvidgnings- eller dilatationskoefficient, hvarmed förstås den utvidgning, som uppstår på enheten af vare sig längd, yta eller volym, då temperaturen höjes en grad. Såsom redan är nämndt, kan denna kvantitet anses konstant inom vissa icke alltför stora temperaturområden. I allmänhet är dock utvidgningen för samma temperaturtillskott större, ju högre temperaturen är, och den ökas, i synnerhet då temperaturen närmar sig smältpunkten. En fast kropps lineära eller längdutvidgning bestämmes därigenom, att man varierar temperaturen hos en stång af känd längd och, med användning af häfstångssystem, starkt förstorar utvidgningen, så att densamma kan med noggrannhet uppmätas till sin storlek. En noggrannare, på ljusets interferens grundad metod infördes af Fizeau. Exempelvis anföras här några fasta kroppars lineära utvidgningskoefficienter mellan 0° och 100°, under antagande att koefficienten mellan dessa gränser är konstant: <table> <td>bly <td r>0,00002948 <td><tab><td>guld <td r>0,00001451 <td>smidjärn <td r>0,00001228 <td><tab><td>koppar <td r>0,00001698 <td>gjutjärn <td r>0,00001109 <td><tab><td>spegelglas <td r>0,00000793 </table> Egendomligt förhålla sig enligt Guillaume nickelstål-legeringar. En sådan, hållande 36,1 proc. nickel, har en dilatationskoefficient 0,00000088; är halten af nickel 24 proc., så är koefficienten 0,00001748. Man kan således, hvilket är af den största betydelse för vissa praktiska ändamål, framställa nickelstål, som har nästan ingen värmeutvidgning alls, och nickelstål, hvars värmeutvidgning ligger mellan de angifna gränserna. Utvidgningen för värme beror ej ensamt på den kemiska sammansättningen, utan äfven på sådana molekylära egenskaper, som kunna framkallas genom olika mekanisk behandling. Sålunda utvidgas en metall olika, allteftersom den varit underkastad hamring, valsning eller dragning, allteftersom den är härdad eller ej, o. s. v. Kristaller visa olika utvidgning i olika riktningar. Stundom utvidga de sig i en riktning och sammandraga sig i en annan. Så utvidgar sig kalkspat längs hufvudaxeln och sammandrar sig vinkelrätt däremot. Jodsilfver sammandras starkt längs hufvudaxeln och utvidgas svagt i en däremot vinkelrät riktning, så att dess totalvolym minskas vid temperaturhöjning. På likartadt sätt förhåller sig beryll. Yt- och volymutvidgningarna bestämmas efter den lineära. Man tänke sig en kvadrat med sidan = 1 af ett ämne, hvars lineära utvidgning är = a. Höjes temperaturen en grad, blir kvadratens sida 1+a och således dess yta = 1+a gånger 1+a, eller 1+2a+a². Men eftersom a är ett mycket litet tal, är a² så litet, att denna term kan utelämnas och ytan sättas = 1+2a, då således 2a är ytutvidgningen. På samma sätt erhålles den kubiska utvidgningen därigenom, att man beräknar volymen af en kub med sidan 1+a. Denna volym är = 1+3a+3a²+a³, hvari dock termerna 3a²+a³ kunna betraktas såsom försvinnande små och utvidgningen således sättas = 3a. Ytutvidgningskoefficienten kan alltså sägas vara två och volymutvidgningskoefficienten tre gånger större än längdutvidgningen. I fråga om vätskor och gaser har man att fästa sig endast vid volymutvidgningen. Denna är hos vätskorna i allmänhet större än hos de fasta kropparna och förändras hastigare med temperaturen. Oregelbundenheter och hastiga förändringar förekomma i närheten af de temperaturgrader, vid hvilka vätskan öfvergår till fast form eller till gasform. Vid öfvergången till fast form sker hos vissa vätskor en plötslig sammandragning; hos andra däremot, t. ex. gjutjärn och vatten, försiggår en ej obetydlig utvidgning i stelningsögonblicket. Vid bestämning af vätskors utvidgning kunna olika förfaringssätt användas: man fyller en större termometerkula med den vätska, som skall undersökas, man observerar