som leddes af jesuiter och ansågs som hufvudsätet för polemiken mot protestantismen. 1632 och 1648 intogs staden af svenskarna, 1702 af österrikarna och 1800 af fransmännen. 1803 kom den till Bajern. — 2. By i preussiska regeringsområdet Trier (Rhenprovinsen), vid Prims, nära dess förening med Saar. 5,326 inv. (1900). Stort järnverk, anlagdt 1685, vid hvilket 3,400 arbetare äro anställda. Dillis, Johan Georg von, bajersk målare och konstkännare, f. 1759, d. 1841, prästvigdes 1782, men började därefter egna sig åt konsten samt utbildade sig, under resor i Schweiz, Italien och Frankrike, till en god landskapsmålare och etsare. 1790 blef han galleriinspektor i München, och 1822 utnämndes han till k. bajersk centralgalleridirektor. Han inlade stora förtjänster om de bajerska konstsamlingarnas ordnande; bl. a. ombesörjde han inrättandet af Moritskapellet i Nürnberg och valde taflorna för det 1836 färdiga pinakoteket i München. — Äfven brodern Johann Cantius D., f. 1779, d. 1856, utöfvade landskapsmålning och raderingskonst. Dillmann, Christian Friedrich August, tysk protestantisk teolog och orientalist, f. 1823, d. 1894, blef 1853 e. o. professor i orientaliska språk i Tübingen, 1860 ord. professor i samma ämne i Kiel, 1864 professor i teologi i Giessen och 1869 professor i gammaltestamentlig exeges i Berlin. Som språkforskare utgaf han bl. a. Buch Henoch (1851—53, med etiopisk och tysk text samt kommentarer), Buch der jubiläen (i tysk text 1849—51; i etiopisk 1859), Buch Adam (1853), Biblia veteris testamenti æthiopica (1853—94), den gamla etiopiska öfversättningen af gamla testamentet, Grammatik der äthiopischen sprache (1857) och Lexicon linguæ æthiopicæ (1865). Som teolog gjorde han sig känd genom arbetena Ueber den ursprung der alttestamentlichen religion (1865) och Ueber die propheten des alten bundes nach ihrer politischen wirksamkeit (1868) samt genom kommentarer till Hjob (2:a uppl. 1891), Genesis (6:e uppl. 1893), Exodus och Leviticus (3:e uppl. 1897), Numeri, Deuteronomion och Josua (2:a uppl. 1886), äfvensom Jesaja (6:e uppl. 1898) m. m. D., som skrifvit en stor mängd artiklar äfven i teologiska tidskrifter och i Schenkels "Bibellexikon", var en af sin samtids förnämsta auktoriteter på det etiopiska språkets och den etiopiska litteraturens område. <img l>

Dillner. 1. Johan D., präst, musiker, f. 3 okt. 1785 i Selångers socken, Västernorrlands län, d. 21 jan. 1862, blef student i Uppsala 1802, filos. magister 1809, prästvigd och adjunkt i finska församlingen i hufvudstaden s. å. samt regementspastor vid Jämtlands regemente 1814. 1820 utnämndes han till kyrkoherde i Östra Ryd samt 1831 i Fundbo och 1839 i Öster-Våla, allt inom ärkestiftet. Titeln prost bar han från 1835. D. gjorde sitt namn kändt hufvudsakligen genom den vård han egnade kyrkosången. För att bringa denna till lif införde han bland allmogen ett i högsta grad enkelt och billigt ensträngadt instrument, psalmodikon, som utgör en förbättring af monokorden (se d. o.) och medelst hvilket enhvar, med tillhjälp af en vid hvarje psalm- eller sångtext anbragt sifferskrift, kan själf utfinna den rätta melodien. 1830 utgaf han Melodierna till svenska kyrkans psalmer, noterade med ziffror (2:a uppl. 1840; ofta omtryckt under titeln Psalmodikon) och 1848 Svenska kyrkans psalmbok af 1819. Med melodier och harmoni i fyrstämmig sifferskrift. D. var ledamot af Götiska förbundet, där han bar namnet "Styrbjörn", och med sin utmärkta basröst sjöng han Geijers sånger på ett för förbundsbröderna oförgätligt sätt. 1811 utgaf han en öfversättning af Öhlenschlägers sorgespel "Axel och Valborg", och vid den fest, hvarmed minnet af Karl XII:s dödsdag firades i Stockholm 1818, höll han högtidstalet i Riddarholmskyrkan. Han blef 1834 led. af Mus. akad. Utgifna arbeten af D. äro bl. a. Sanningsord vid grafven (1840), Tillfällighetsstycken från landsbygden. Sånger till väckelse och näring för andakten och tron (1858, med melodier; ny uppl. under titeln Psalmer och sånger, bearbetade, omskrifna eller författade, 1894), Konfirmations- och skriftetal (1880), Predikningar på sön- och högtidsdagar (1882) samt Betraktelser till bruk vid daglig andakt (1895; utg. af B. E. Petri). D. förkunnade bibelordet med ovanlig innerlighet och kärnfull kraft. 2. Göran D., af samma släkt som föregående, universitetslärare, matematiker, f. 26 april 1832 i Ovikens socken i Jämtlands län, d. 28 mars 1906 på Sofielund på Värmdön, blef student i Uppsala 1854, adjunkt i moderna språk vid Östersunds högre elementarläroverk 1859, docent i matematik i Uppsala 1861, filos. doktor 1863 och adjunkt i matematik 1868 samt var 1877—99 e. o. professor i samma ämne. Vid åtskilliga tillfällen under åren 1865—77 förestod han professuren i matematik. Tillsammans med F. V. Hultman och R. Thalén utgaf han 1868—71 och 1874 "Tidskrift för matematik och fysik". Den i denna tidskrift af D. offentliggjorda artikelserien Grunddragen af den geometriska kalkylen har i ej ringa mån bidragit att väcka intresse för funktionsteorien och sålunda utgjort en medverkande orsak till de senare årtiondenas framgångsrika arbete i vårt land på matematikens område. D. var led. af Vet. soc. i Uppsala sedan 1873. (I. F.) Dillnäs, socken i Södermanlands län, Daga härad. 2,995 har. 429 inv. (1905). Annex till Gåsinge, Strängnäs stift, Daga kontrakt. Dillon [di'lən], irländska politiker. — 1. John Blake D., f. 1816 i grefsk. Mayo, d. 1866, studerade vid Dublins universitet och deltog från 1842 ifrigt i O'Connels (se denne) repeal-agitation. Jämte Gavan Duffy uppsatte han s. å. den inflytelserika nationalistiska tidningen "Nation". D. var med bland stiftarna af ligan Unga Irland, 1846, och spelade en framskjuten roll i O'Briens misslyckade upprorsförsök 1848, men undkom till Amerika och praktiserade där såsom advokat, tills den 1855 utfärdade amnestien tillät honom att återvända till Dublin. Han valdes 1865 af grefskapet Tipperary till medlem af underhuset och arbetade för en sammanslutning mellan de engelske radikale och de irländske nationalisterna.