utstämplingstvång, dels genom stadgande af skyldighet att å de afverkade markerna skaffa återväxt eventuellt genom skogsodling, dels genom förbud mot saluafverkning från för hårdt anlitade skogar, dels genom s. k. dimensionslagar, hvilka genom fastställande af vissa mått (dimensioner) på träden såsom villkor för deras afverkning hufvudsakligen afse att skydda ungskogen. Den första k. förordning, som i sistnämnda syfte utfärdades i landet, var af 29 sept. 1874. Den innehöll, att inom Norrbottens län, utom Lappmarken, inga träd finge till utskeppning eller försågning afverkas, som ej inom barken egde i genomskärning minst 7 decimaltum på ett afstånd af 16 fot från storändan. Liknande bestämmelser utfärdades 23 juni 1882 för Västerbottens län. Genom k. förordn. 19 mars 1888 bestämdes minimidimensionen för barrträd, som inom dessa båda län, med undantag af Lappmarkerna (där utsyningstvång är gällande sedan 1873), finge utan särskildt tillstånd sågas eller skeppas, till 21 cm. vid 4,75 m. afstånd från storändan inom barken. Samma minimidimension är äfvenledes bestämd uti K. M:ts förnyade nådiga förordn. ang. åtgärder till förekommande af öfverdrifven afverkning å ungskog inom Norr- och Västerbottens län 24 juli 1903. Skogsegare kan dock efter ansökan erhålla utstämpling af undermåligt virke för skeppning eller sågning, om skogen är af sådan beskaffenhet, att sådan afverkning erfordras för dess ordentliga skötsel och vård. Till oundgängligt husbehof må dock hemmansegare eller åbo utan särskildt tillstånd försåga undermåligt virke å sådana såginrättningar, som ej äro afsedda till sågning af virke för export. — En dimensionslag är gällande äfven för Gottland. Enligt lagen 30 mars 1894 ang. åtgärder till förekommande af skogsförödelse inom Gottlands län, få nämligen därstädes ej utan särskildt tillstånd till in- eller utländsk ort skeppas eller i fartyg intagas eller vid lastageplats till inlastning uppläggas barrträd, som ej hålla minst 21 cm. i rotstockens storända innanför barken. F. L. Dimer, Dimerisk (grek. dimeres, af di, dubbelt, och meris, del), bot., tvåtalig, bestående af två delar. Dîme royale. fr. Se Dîme. Dimeter, grek. (af di, dubbelt, och metron, mått), metr., en af två versfötter bestående vers. Dimetrisk (af grek. di, dubbelt, och metron, mått), geom., den axonometriska projektion, där projektionerna af två axlar äro lika stora. I. F. Diminuendo, it. (af lat. deminuere, förminska, af minus, mindre), mus., förkort. dim., småningom aftagande i styrka. Det är liktydigt med decrescendo och tecknas ofta >. Diminutio capitis (diminutio är en icke ovanlig form i st. f. deminutio), lat. Se Capitis deminutio. Diminution (lat. diminutio, förminskning), mus., förkortning, förminskning (vanligen till hälften) af noternas värde vid återupprepning af temat företrädesvis i imiterande kontrapunktiska satser (fuga, kanon o. s. v.) och då vanligen i kombination med temats eller motharmoniens ursprungliga form. Jfr Alla breve och Imitation. E. F—t. Diminutiv (Diminutivum), lat. (af diminuere, förminska), språkv., sammansatt eller afledt "förminskningsord", ord, som genom sin ena sammansättningsdel eller genom affix erhåller betydelsen af att vara mindre än det enkla ordet, t. ex. småstad, panikunge. R—n B. Dimischk esch-scham, arabiska namnet på Damaskus. Dimission (lat. dimissio, af dimittere, affärda, afskeda), affärdande, afskedande, entledigande. — Dimissionera, begära afsked från en befattning. Dimissionsexamen (se Dimission), teoretisk-teologisk ämbetsexamen, som förr aflades vid de svenska universiteten. I denna examen ingingo teol. prenotioner och teol. encyklopedi, gamla och nya testamentets exegetik, kyrkohistoria, dogmatik, moralteologi och praktisk teologi (prenotioner, encyklopedi och praktisk teologi fordrades ej för denna examen i Lund). Den ersattes 1 sept. 1904 (enl. k. stadgan 30 okt. 1903) med teol. kandidatexamen. Dimissionspredikan (se Dimission), afskedspredikan. Dimissionsrätt (se Dimission), rätt för enskildt läroverk att utfärda afgångsbetyg, som medför samma behörighet som afgångsbetyg från viss klass vid de allmänna läroverken; i inskränkt bemärkelse, rätt för enskildt läroverk att anställa studentexamen, m. a. o. dimittera till universitet. Dimissorial (af lat. dimittere, bortskicka), en urkund, hvarigenom en katolsk andlig befriar en under hans lydnad (område) stående kyrkomedlem från detta beroende (antingen för öfvergång till en annan församling eller för en kyrklig handlings fullgörande genom en annan andlig än den, som förrättningen egentligen åligger). Hj. H—t. Dimitrij, Dmitrij l. Demetrius, namn på flera ryska furstar. 1. Dimitrij Aleksandrovitj, d. 1294, insattes af sin fader, storfursten i Vladimir Alexander Nevskij, 1260 till furste i Novgorod, men fördrefs därifrån efter faderns död (1263). Sedermera återkom han till Novgorod, men måste 1281 fly, med anledning af ett uppror, för hvilket hans broder Andrej stod i spetsen. Understödd af tatarkanen, underkufvade D. Novgorod, slog sin broder (1283) och blef storfurste i Vladimir. 2. Dimitrij Mikailovitj, "den mörkblickande", vardt 1320 furste i Tver efter sin fader, hvilken, på föranstaltande af sin medtäflare Jurij, blifvit på det gräsligaste sätt mördad hos "Gyllene horden". I tatarkanens närvaro slog D. Jurij till döds och blef därför afrättad, 15 sept. 1326. 3. Dimitrij Konstantinovitj, furste af Suzdal, d. 1383, fick 1359 af tatarkanen storfurstlig värdighet, måste för dennas bibehållande kämpa mot D. Ivanovitj (se nedan) i Moskva, nödgades redan 1362 vika för denne och låg sedermera i fejd med sin broder Boris och med tatarerna. 4. Dimitrij Ivanovitj Donskoj, f. 1350, d. 1389, blef 1359, efter sin fader, furste af Moskva och fick 1362 af tatarkanen storfurstevärdigheten, hvilken de nästföregående åren innehafts af furst Dimitrij af Suzdal. 1372 besegrade han furst Mikail af Tver, ehuru denne understöddes af litauerna, och furst Oleg af Rjazan, hvilka gjorde honom denna värdighet stridig. Därpå uppträdde han fientligt mot tatarerna och slog 1378 en tatarisk här. Då kanen Mamai, för att hämnas