vackrare färger vara en direkt följd af deras större lifskraft och lifligare ämnesomsättning (jfr Descendensteori). En annan och mera djupgripande könsdimorfism på grund af mycket olikartadt lefnadssätt uppträder hos vissa kräftdjur, maskar m. fl. Så kunna hos parasitiska djur honorna till hela sin organisation vara starkt ombildade, medan hannarna mer eller mindre troget bibehållit de för den ifrågavarande djurtypen kännetecknande egenskaperna. En annan form af dimorfism är den s. k. årstids- l. säsongdimorfismen. Hos flera fjärilsarter har man iakttagit, att de uppträda i tvenne årliga, starkt från hvarandra afvikande släktled: en vintergeneration, d. v. s. de fjärilar, som tidigt på våren framkomma ur puppor, som öfvervintrat, och en sommargeneration, som alstras af den förra och utvecklar sig under sommarens lopp. Denna dimorfism har sannolikt ursprungligen framkallats genom olika temperaturers inflytande på fjärilspupporna. På experimentell väg är ock ådagalagdt, att om sommargenerationens puppor utsättas för låg temperatur, exemplar kunna uppkomma, som likna vintergenerationen. Mellan årstidsdimorfismen och vissa former af den hos många lägre djur förekommande heterogonien (jfr Generationsväxling) kan knappast någon gräns uppdragas. Vid sidan af de dimorfa könsdjuren kunna inom samma art uppträda äfven andra, för särskilda funktioner afpassade formgrupper, så att inom arten en viss arbetsfördelning egt rum. Exempel på denna polymorfism erbjuda flera insektarter (bin, myror, termiter), som lefva tillsammans i stora samhällen. Polymorfism råder ock hos flera kolonibildande djurarter, t. ex. hos Siphonophora, inom hvilka kolonier likaledes en arbetsfördelning, åtföljd af motsvarande olikhet i byggnad, egt rum; så förekomma å samma koloni flera slags medusa- och polypformer (jfr Cœlenterata). L—e. 2. Miner. Se Dimorfi 2. Dimotika. Se Demotika. Dina, enligt 1 Mos. 30: 21 och kap. 34 dotter till patriarken Jakob och Lea. Hon blir enligt kap. 34 kränkt af Sikem, son till Hamor, som är höfding i Sikem, och detta brott hämnas, enligt den ena (jahvisten) af de i kap. 34 förekommande berättelserna, af hennes helbröder Simeon och Levi (v. 25 ff., 30 ff.; jfr kap. 49: 5 ff.), enligt den andra (elohisten l. prästkodex) af alla Jakobs söner (v. 27 ff.). Båda berättelserna vilja vara personalhistoria, och de uppträdande personerna böra sålunda enligt dem uppfattas såsom individer. Men samtidigt förråder t. ex. v. 7, att Israel redan är ett helt folk (Sikem har begått en "galenskap i Israel"). Också kunna två individer, Simeon och Levi, eller enligt den andra berättelsen alla Jakobs söner svårligen ha förrådt och plundrat en hel stad, såsom det skildras i kap. 34. Enligt Dom. 9 bodde, sedan Israel intagit landet, medlemmar af detta folk sida vid sida med kananeerna i Sikem. Och åtskilliga tecken tyda på, att Sikem icke är personnamn, utan namn på orten Sikem (jfr Dom. 9: 28 och 1 Mos. 33: 19). På grund häraf äro flera nutida forskare böjda för att betrakta D. såsom en gren af en israelitisk stam, som slagit sig ned vid Sikem och anslutit sig till kananeerna där samt slutligen gått under, hvilket sedan framkallat ett hämndekrig från de andra, främst från de med den ifrågavarande grenen närmast besläktade, stammarna. Andra, såsom Gunkel, betrakta kap. 34 såsom en "novell", som sedan tillämpats på historiska förhållanden. E. S—e. Dinadschpur. Se Dinajpur. Dinajpur [dīnādʃ-pō'ə] l. Dinadschpur. 1. Distrikt i brittisk-indiska divisionen Rajshahi, prov. Bengalen. 10,665 kvkm. 1,567,080 inv. (1901). Landet, som tillhör det fruktbara området mellan Himalaya och Ganges, är väl vattnadt. Klimatet är osundt. — 2. Hufvudstad i nämnda distrikt. 13,430 inv. (1901). Dinan [-nã'], arrondissemangshufvudstad i franska depart. Côtes-du-Nord (Bretagne), vid floden Rance, öfver hvilken här en 250 m. lång och 40 m. hög viadukt leder. 10,534 inv. (1901). Staden är ännu omgifven af murar med torn och stadsportar och har ett gammalt kastell från 1400-talet och en gammal gotisk kyrka (S:t-Malo). 1902 restes en staty af Du Guesclin, som 1359 här kämpade med den engelske riddaren Contorbie, och hvars hjärta är bisatt i kyrkan S:t-Sauveur. Tillverkning af åkerbruksredskap, läder, segelduk. Ångbåtsförbindelse med S:t-Malo. — I följd af sitt milda klimat bebos D. af en mängd främlingar, mest engelsmän. Dinandier. Se Dinant. Dinant [-nã'], arrondissemangshufvudstad i belgiska prov. Namur, på högra stranden af Maas (Meuse). 7,551 inv. (1902). D. ligger vackert mellan terrassformade klippor och floden. På höjden ofvan Maas ligger det forna citadellet, till hvilket leder en trappa med 408 trappsteg. D. har en gotisk kyrka från 13:e årh. med ett 68 m. högt torn, ett gammalt rådhus och icke obetydlig industri (tapeter, läder, tvål, järn- och kopparvaror). I omgifningen finnas egendomligt formade klippor och trånga klippdalar. I 12:e årh. var D. berömdt för sina mästare i bronsgjutning, dinandiererna (se Bildhuggarkonst, sp. 367), och var sedan 14:e årh. medlem af hansan. Dess gamla befästningar hafva nu icke någon militärisk betydelse. Dinapur [dīnəpō'ə] l. Danapur, stad i brittisk-indiska distriktet Patna, prov. Bengalen, på högra stranden af Ganges, 19 km. ofvanför Patna och vid järnvägen till Calcutta. 33,699 inv. (1901). Dinar, arab. (af lat. denarius, se Denar). 1. Fordom ett arabiskt guldmynt, som första gången präglades 685, under den omajjadiske kalifen Abdelmálik. — 2. Nutida persiskt räknemynt, = 1/50 schahi = 0,05 öre. — 3. Enheten i det serbiska myntsystemet, = 100 para, enligt lagen af 30 nov. (12 dec.) 1873. Dinaren motsvarar 1 franc, och för präglingen gälla samma föreskrifter som i Frankrike; dock präglas guldmynt endast å 20 och 10 dinarer samt silfvermynt å 5, 2, 1 och 1/2 dinar. Dinara, bergstopp bland Dinariska alperna, i Dalmatien. 1,831 m. Dinarchus, grekisk vältalare. Se Deinarchos. Dinariska alperna, bergskedja i Dalmatien vid Bosniens gräns, som med sina utbredda höglandsytor och djupt nedskurna dalar fyller området mellan Una, Narenta och Adriatiska hafvet och i allmänhet