landdäggdjur. Öfverkäken bär två långa och skarpa, nedåt riktade hörntänder, betar. Framtänder saknas. Kindtänderna äro små, i regeln försedda, hvar och en, med två transversala upphöjningar. Benen äro jämförelsevis korta, och fötterna hafva fem tår; bålen är ungefär som hos elefanten. Dessa klöfdjur anses af Marsh bilda typen för en särskild ordning, Dinocerata, som i vissa afseenden närmar sig till de uddatåiga klöfdjuren (Perissodactyla), i andra till snabeldjuren (Proboscidea), angifvande, att dessa i nutiden skilda ordningar utvecklats ur en gemensam stamform. Till dinoceraterna höra också Loxolophodon och Uintatherium. G. L. (A. Hng.) Dinocerata. Se Dinoceras. Dino Compagni [kåmpa'nji], italiensk krönikeförfattare. Se Compagni. Dinocrates. Se Deinokrates. Dinoflagellatæ, Peridineæ l. Cilioflagellatæ, Dinoflagellater l. Peridineer, bot., räknades förr till de lägre djuren, men anses numera såsom encelliga, lågt stående alger. De lefva hufvudsakligen i hafvet, där de med diatomaceerna bilda en viktig del af plankton och där flera arter jämte andra organismer frambringa det som "mareld" kända ljusfenomenet, men äfven sötvattensarter finnas. Hvarje cell innehåller en cellkärna, en komplicerad vakuolapparat och gula, platta kromatoforer, hvilkas närvaro visar, att dinoflagellaterna äro växter. De flesta äro försedda med en af plattor sammansatt cellulosavägg, genom hvilken de tvenne långa cilier, som förmedla rörelsen, utgå; äfven nakna former finnas. Cellen är försedd med en eller två fåror. Fortplantningen sker genom delning och bildning af svärmceller. På hösten utbildas tjockväggiga öfvervintringsceller. — Jämte de medelst själfständig kolsyreassimilation lefvande arterna finnas sådana, hvilkas kromatoforer utgöras af färglösa leukoplaster (se Cell) och som lefva saprofytiskt eller liksom djur. Dessa härstamma sannolikt från de förstnämnda. Det viktigaste släktet är Ceratium, som af en mängd planktonformer är representeradt i både salt och sött vatten. Hos planktonformerna finnas vanligen anordningar i form af fallskärmar, vingar, långa armar m. m., hvarigenom cellernas sväfförmåga ökas. Jfr Plankton. G. A. (G. L—m.) Dinoflagellater. Se Dinoflagellatæ. Dinol, fot., fotografiskt tekniskt namn på pyrokatekin, brandkatekin, orto-dioxibensol, C₆H₄ (OH)₂. Det användes tillsammans med natriumsulfit och natrium- eller kaliumkarbonat i fotografien såsom framkallare för bromsilfvergelatin. Se Pyrokatekin.

Dinophilus, zool., en egendomlig mask, om hvars ställning till öfriga maskar ej ännu kunnat vinnas någon enighet, företrädesvis därför, att den, ehuru säkert närmast besläktad med borstmaskarna, i sin byggnad erbjuder likhet med flera lägre grupper. Förutom en ganska vidtgående öfverensstämmelse med vissa borstmasklarver företer den egenskaper, som öfverensstämma med hjuldjur och de lägst stående af alla maskar, hvirfvelmaskarna. Kroppen af hithörande djur, som uppnå en längd af endast några millimeter, består af hufvud med ett par ögon, 5—6 bålsegment och en kort svans; tentakler och borst saknas; ställflyttningen eger rum företrädesvis genom cilieband, som omgifva kroppen, samt genom cilier på buksidan. Representanter för detta släkte hafva anträffats i hafven vid Europas västkust, Grönland, Nya England m. fl. st. L—e.

Dinornis robustus.

Dinornis Owen (af grek. deinos, förfärlig, och ornis, fågel), paleont., ett släkte alldeles vinglösa, strutsartade fåglar, af hvilka lämningar träffas i de lösa jordlagren på Nya Zeeland, där de allmänt benämnas moa. De nådde en betydlig storlek, ända till 3,5 m. höjd, och en art, D. (Pachyornis) elephantopus var gröfre byggd än någon annan känd fågel. Moajägarnas jakt- och måltidsplatser, som innehålla massor af moaben, spår af eld och rått tillhuggna stenverktyg, ange liksom fynden af dinornis (med hufvud, hals och fötter fullständigt och in i minsta detaljer bevarade; se fig.), att denna jättefågel, åtminstone hvad Nya Zeelands sydö beträffar, utrotats för endast några århundraden sedan. Dinornis liknade närmast den nyholländska emu. Den hade litet, kortnäbbadt hufvud på en relativt lång