(pantern saknas dock), som förr orätt kallades Narcissus och förvaras i Neapels museum (fig. 3). Men äfven den sikyon-argiviska skolans stormästare Lysippos skapade en Dionysostyp, om hvilken vi dock intet närmare känna. Vanligast afbildades D. som den evigt ungdomlige och undersköne, med en intagande veklighet och en svärmande höghet, de långa nedfallande lockarna ombundna med en mitra och hela gestalten i lefnadsvårens yppigaste blomstring. Den skäggige D. bibehöll sig dock både i konsten och kulten, tills denna framställning slutligen förbehölls åt den indiske D., Orientens eröfrare. V. K. (O. G—g.) Dionysosteatern i Aten. Se Aten, sp. 317—318. Dioon, bot. Se Cycadales. Diopsid, miner., en färglös eller hvitgrön varietet af pyroxen i långa pelarformiga kristaller, en blandning af Ca Mg Si₂ O₆ och Ca Fe Si₂ O₆. Dioptas, miner., smaragdgröna, romboedrisk-tetartoedriska kristaller af sammansättningen H₂ Cu Si O₄. Dioptasen är funnen i Sibirien, Chile och Arizona. A. Hng. Diorpter (grek. dioptra, af dia, genom, och det obrukl. optein, se), fys., en på mätningsinstrument företagen anordning, hvarigenom ögat kan ställas in och bibehållas i en bestämd riktning. Diopterlinjalen. som användes vid landtmäteriet, är af metall samt vid ändarna försedd med vinkelrätt uppstående stycken. I dessa äro upptagna fina springor och bredare öppningar med tunga i midten, så att tungan vid syftningen fyller springan. Vid syftning på målet ser man genom springan såväl målet som tungan, och den sålunda bestämda syftlinjen är parallell med linjalens kant. Jfr Siktmedel. Om den astronomiska dioptern se Astronomiska instrument, sp. 287. L. A. F.* Diopterlinjal. Se Diopter. Dioptri, fysiol. opt., det mått, med hvilket brytande förmågan hos ett optiskt instrument mätes. Den brytande förmågan är, när instrumentet befinner sig i luft, omvändt proportionell mot brännvidden, och dess enhet, dioptrien, är brytande förmågan hos en lins i luft med 1 meters brännvidd. En lins med en brännvidd af 1/2 m., 1/3 m. o. s. v. har alltså en brytande förmåga af 2, resp. 3 dioptrier o. s. v. På samma sätt som brytande förmågan hos ett optiskt instrument mätes också konvergensen af ett ljusknippe i en viss punkt genom det reciproka värdet till afståndet från strålarnas konvergenspunkt, uppmätt i meter. Dioptrien är därför enheten äfven för måttet på ett strålknippes konvergens i luft. Har ett parallellt strålknippe blifvit brutet i en lins af t. ex. 3 dioptriers styrka, så konvergera dess strålar till en punkt, belägen på ett afstånd af 1/3 meter, och knippet har alltså vid utträdet ur linsen en konvergens af 3 dioptrier. Dioptriens betydelse inses lättast, då man erfar, att lagen för ett ljusknippes brytning i ett optiskt system i luft med användande af denna enhet får det enkla innehållet, att det brutna knippets konvergens är lika med det infallande knippets, ökad med det optiska systemets brytande förmåga. För sådana optiska system som ögat, där bilden uppstår i ett medium af annan brytningsindex än luftens, äro brännvidderna olika, i det den bakre förhåller sig till den främre som sista mediets brytningsindex till första mediets, d. v. s. i ögat som glaskroppens till luftens. Brytande förmågan hos ett sådant instrument kan därför tydligen ej mätas med dioptrien på samma sätt som brytande förmågan af en lins i luft. Men om man reducerar brännvidden och afståndet till strålknippets konvergenspunkt genom division med brytningsindex för i fråga varande medium, så erhåller man på samma sätt som för en lins eller ett strålknippe i luft såväl det optiska systemets brytande förmåga som strålknippets "reducerade konvergens" i dioptrier, och lagen, att det brutna knippets reducerade konvergens är lika med det infallande knippets, ökad med det optiska systemets brytande förmåga, är allmängiltig. Dioptrien är därför, vetenskapligt definierad, enheten för det reciproka värdet till en i meter uppmätt, genom division med brytningsindex reducerad, hufvud- eller konjugatbrännvidd. Det mål, för hvilket dioptrien ursprungligen infördes, var underlättande af de räkneoperationer, som föregå en ordination af glasögon, och en rationell beteckning af dessa. Förr betecknades glasögon efter radien på den skål, i hvilken de slipats, nu betecknas de allmänt med dioptrivärdet. G—d. Dioptrik (jfr Diopter), fys., den del af optiken, som handlar om de ljusfenomen, hvilka hafva sin orsak i ljusets brytning. L. A. F.* Dioptrisk, fys., som har afseende på dioptriken (se d. o.). — Om dioptrisk anamorfos se Anamorfos. Diorama (af grek. dioran, se igenom), en af Daguerre 1822 uppfunnen och af Gropius förbättrad rundmålning, framställande en tafla med konstgjorda ljuseffekter af olika slag, såsom morgon-, middags-, afton- och månskensbelysning. Stundom är taflan försedd med rörliga figurer. Diorit (af grek. dioros, tydlig, lätt igenkänd), petrogr., en mörkgrön eller grönsvart, jämförelsevis ganska tung, massformig bergart, bestående af hornblände och en plagioklasfältspat (oligoklas och labrador) i grofkornig till finkornig, stundom nästan tät (jfr Afanit) blandning med hvarandra. Vanliga tillfälliga beståndsdelar äro kvarts och glimmer samt stundom pyroxen; därjämte alltid magnetit och apatit. Rikligt kvartsförande dioriter benämnas kvartsdioriter, till skillnad från de icke eller blott i ringa grad kvartshaltiga normala dioriterna. Inom Sverige och andra länders urterritorier förekommer denna bergart ganska allmänt dels såsom särskilda berg och kullar, dels såsom "gångar" eller oregelbundna partier i andra bergarter. Den såsom gångar förekommande dioriten anses i de flesta fall hafva erhållit sin nuvarande sammansättning genom omvandling från diabas, hvilken bergart varit det ursprungliga gångfyllnadsämnet. Vanligen eger dioriten en tydligt massformig struktur, men stundom får den, till följd af beståndsdelarnas mera parallella anordning och en rikligare inblandning af glimmer, en viss skiffrighet och öfvergår då till dioritskiffer, hvilken bergart förekommer såsom lager i gnejs, glimmerskiffer o. s. v. Mången gång har skiffrigheten utbildats i följd af starkt tryck. När i en finkornig eller synbart tät dioritisk grundmassa finnas utbildade tydliga, större eller mindre kristaller och korn af plagioklas (oftast oligoklas) eller hornblände, får bergarten ett