porfyrlikt utseende och kallas då dioritporfyr. I likhet med diabasen är dioriten en numera ganska eftersökt bergart, för att under den oegentliga benämningen "svart granit" användas till finhuggna och polerade stenhuggeriarbeten, särskildt grafmonument. En ganska svart, finkornig diorit brytes och bearbetas vid Västervik. E. E. Dioritporfyr, petrogr. Se Diorit. Dioritskiffer, petrogr. Se Diorit. Diortos (grek. diorthosis, af diorthun, göra rak), kir., en vrickad eller bruten leds återsättande i rätt läge. Dioscorea Plum., Jams, bot., växtsläkte af den med Amaryllidaceæ besläktade fam. Dioscoreaceæ. Dithörande arter växa i varmare länder öfver hela jorden. De äro klängande örter eller halfbuskar med knöligt uppsvälld rotstock, handnerviga, oftast hjärt- eller spjutlika blad samt oansenliga, grönaktiga blommor i ax eller klasar i bladvecken. I varmare länder odlas flera arter för sina stärkelserika, ätliga rotstockars skull. I friskt tillstånd innehålla dessa rotstockar likväl ett skarpt, bittert ämne, som först måste bortskaffas, genom urlakning, kokning eller stekning. Den art, som allmännast odlas, är D. batalas Dcsne. Denna växt härstammar från Kina och Japan och odlas nu allmänt i tropikerna. På Söderhafsöarna och i Ostindien odlas D. alata L., hvars rotstock kan nå en betydlig storlek, ända till 45 cm. längd och 18 cm. bredd, med en vikt af mer än 12 kg. På Söderhafsöarna utgör denna art, jämte brödfrukten och kokosnöten, invånarnas hufvudnäring. Den ätes, liksom potatis, kokad eller stekt. Äfven fås af densamma ett mjöl (arrow-root), som nyttjas såsom tillsats vid beredning af bröd och mjölrätter. — I växthus odlas en till samma familj hörande, på Kap inhemsk slingerväxt med egendomligt utseende, Testudinoria Elephantipes Burch. Rotstocken af denna art, efter hvilken växten fått sitt namn, blir mer än 1 m. hög med ett omfång af mer än 3 m. Ldt. (G. L—m.) Dioscorida. Se Sokotra. Diós-Györ [di<over>å</over>ʃ-djȫr], köping i ungerska komitatet Borsod, i den vin- och fruktrika Szinvadalen. 11,526 inv. (1900), ungrare, slovaker och tyskar. Stort järn- och stålverk, brunkolsbrytning, pappersbruk. Slottsruin. K. B. W. Dioskorides den yngre. Se Dioskorides Pedanios. Dioskorides Fakas. Se Dioskorides Pedanios. Dioskorides Pedanios l. Pedakios Dioskorides Anazarbaios, grekisk naturforskare, särskildt botanist, och läkare, var bördig från Anazarbos i Cilicien och lefde under 1:a årh. e. Kr. under Neros och Vespasianus' regeringar, samtidigt med Plinius d. ä. Han företog vidsträckta resor, i samband med romerska härtåg (han var sannolikt anställd som militärläkare), och samlade därunder material till sina för den tiden högst märkliga naturhistoriska, farmakologiska och medicinska arbeten. I sitt förnämsta verk, Peri hyles iatrikes (utkommet 1478 första gången i latinsk öfversättning med titeln "De materia medica", Om läkemedlen), beskrifver han inemot sex hundra växter, med angifvande af deras medicinska användning. Framställningens klarhet och de noggranna uppgifterna om de beskrifna örternas allmänna verkningar gjorde detta arbete under halftannat årtusende till den allmännast begagnade och nära nog enda vägledningen vid undervisning i botanik och farmakognosi. En tid antog man t. o. m., att inga växter hvarken i norden eller i södern funnos att upptäcka utöfver dem, som D. beskrifvit. I Wien finnes en präktig handskrift af detta D:s verk med bilder af växterna, utförd år 505 e. Kr. för kejsarinnan Julia Anicias räkning. D. uppgifves dessutom hafva författat två böcker om lätt anskaffliga enkla och sammansatta läkemedel — ett slags praktisk "handbok i husmedicin", märklig nog för sin tid. Tvenne andra verk, en bok om gifter och motgifter samt tre böcker om giftiga djurs bett, hafva tillskrifvas D., ehuru troligen med orätt. Hos D. framträda de första (visserligen något råa) försöken till en kemisk beredning af metalliska medel, beredningar, hvilka ofta användes lokalt mot hudsjukdomar, men som ej gåfvos invärtes. Vidskepliga och onaturliga medel rekommenderas högst sällan i D:s arbeten. D. stod otvifvelaktigt århundraden framom sin samtid, och han aktas ännu högt i österlanden. Han bör ej förväxlas med en Dioskorides Fakas, som var läkare hos Ptolemaios Auletes och Kleopatra och som berättas hafva skrifvit ett verk i tjugufyra böcker öfver medicinska ämnen, ej heller med Dioskorides den yngre, som lefde under Hadrianus' regering. Denne D. d. y. utgaf en upplaga af Hippokrates' verk samt vidlyftiga utläggningar af dessa, men med så föga aktning för den ursprungliga texten, att han ådrog sig skarpt klander af Galenos. O. T. S. (C. G. S.) <img l>Dioskurerna (Guldmynt från Tarent.)

Dioskurerna (grek. Διόσϰοϱοι, "Zeus-söner"), Kastor och Polydeukes (lat. Castor och Pollux), Zeus' och Ledas tvillingsöner, äfven kallade Tyndariderna, emedan stundom Tyndareos, Ledas laglige gemål, uppgafs såsom deras fader eller åtminstone såsom fader till Kastor. De båda hjälteynglingarna utmärkte sig genom manliga idrotter och deltogo i flera af den grekiska hjältesagans bragder, t. ex. den kalydoniska vildsvinsjakten samt argonauttåget, och företogo äfven på egen hand ett tåg till Attika för att befria sin af Theseus bortröfvade syster, Helena. På trojanska krigets tid voro de försvunna från jorden. I en strid mot Afareus' söner hade nämligen Kastor blifvit dödad af den starke Idas, och Polydeukes, som till sin natur var odödlig, utbad sig då af Zeus, att hans broder skulle få med honom tillbringa hvarannan dag i Olympen, mot villkor att de bägge hvarannan dag vistades i underjorden. Detta är den yngre sagans tolkning af den hos Homeros förekommande gåtlika uppgiften, att de båda bröderna vistades i underjorden, men likväl hvarannan dag dogo och hvarannan dag upplefde på nytt. Ursprungligen voro diaskurerna ljusgudomligheter, representerande växlingen mellan dag och natt, morgon- och aftonstjärna. De anropades i mångfaldiga lifvets lägen, bl. a. såsom hjälpare i striden, vägledare under sjöfärder och äfven såsom gästvänskapens beskyddare. Af den bildande konsten framställas de såsom sköna, kraftfulla ynglingar, ofta antingen ridande eller till fots tyglande sina hästar.