Af sistnämnda slag äro de båda berömda kolossalstatyerna på Monte Cavallo i Rom. A. M. A. Dioskurias (lat. Sebastopolis), i forntiden hufvudstad i Kolchis, vid Pontos Euxeinos (Svarta hafvet). Det var en milesisk koloni och handelsplats för de vilda kaukasiska stammarna. 66 f. Kr. var det Mithridates' hufvudkvarter. Ruiner vid byn Iskurija s. ö. om Suchum. Dioskuros (grek. Διόϛϰουϱοϛ, lat. Dioscurus), patriark i Alexandria, d. 454. I likhet med sin företrädare, Kyrillos, arbetade han målmedvetet på att skaffa Alexandria primatställning inom Öst-Roms kyrka och sökte liksom denne stöd hos den då mäktiga munkrörelsen och det parti i de kristologiska striderna, som stöddes af Egyptens munkar, eutychianismen (antagandet af en enda natur i Kristi person). Genom den s. k. röfvarsynoden i Efesos 449 (som ej var värre än andra synoder i de dåtida dogmatiska striderna) stod han nära målet; den farligaste rivalen, patriarken i Konstantinopel Flavianus, afsattes. Men D:s opolitiska hänsynslöshet liksom motståndet från det till primat i hela kyrkan sträfvande Rom förstörde hans sak. På det 4:e ekumeniska mötet, i Chalkedon 451, afsattes han, och eutychianismen fördömdes. Konstantinopels patriark intog första platsen bland Orientens kyrkofurstar. Hj. H—t. Diosma L. (Coleonema Bartl. et Wendl.), bot., växtsläkte af fam. Rutaceæ. Arterna, som ej äro många, utgöras af ljunglika, ständigt gröna småbuskar. De härstamma från Syd-Afrika. Blommorna äro tämligen oansenliga. För sitt prydliga utseende och sin starka aromatiska lukt odlas flera arter såsom krukväxter i växthus och boningsrum, t. ex. D. alba Thunb., med hvita, och D. calycina Steud., med röda blommor. Ldt. (G. L—m.) Diosmos (af grek. dia, genom, och osmos, lukt), fys., kroppars gång genom porösa hinnor, skiljande tvenne vätskor. Jfr Osmos. Diospolis (af grek. Dios, gen. af Zeus, och polis, stad), i forntiden namn på flera städer, bl. a. på Kabeira, en af hufvudstäderna i Pontos, på nuv. Mensale i Egypten, Tebe (D. magna), nuv. byn Hou (D. parva) vid Nilens tvära krökning ofvanför Kene, samt på Lydda i Palestina. Diospyros L., bot., växtsläkte af fam. Ebenaceæ, omfattar en mängd arter, träd och buskar, af hvilka de flesta växa i varmare länder. Hufvudmassan af handelns ebenholts erhålles af Diospyros-arter. Åtskilliga arter hafva ätliga frukter. Mest bekant och odlad är D. Kaki L., kakifikon, persimon, ett af de viktigaste fruktträden i Kina och Japan, odladt äfven i Kalifornien och därifrån exporteradt till Europa. Andra arters frukter äro giftiga. Jfr Ebenholts. G. L—m. Af de många fossila Diospyros-arter, som äro beskrifna, torde flera, såsom grundade endast på mer eller mindre fullständiga blad, till bestämningen böra anses tvifvelaktiga, medan andra, af hvilka äfven blomdelar och frukter föreligga, med säkerhet synas angifva släktets förekomst i södra Europa under den tertiära tiden. A. G. N. Diostos (grek. diostosis, af osteon, ben), kir., förskjutning, en leds eller ett bens försättande ur dess riktiga läge. Diószeg [di<over>å</over>säg], köping i ungerska komitatet Bihar, vid Ér och statsjärnvägen Grosswardein—Ér—Mihályfalva. 6,000 inv. (1901), ungrare. Storartad vinodling. (K. B. W.) Diotima (grek. Διοτίμα), uppgifves i Platons dialog Symposion ("Gästabudet") såsom en vis prästinna från Mantineia i Arkadien, från hvilken Sokrates säger sig hafva erhållit den af honom i samma dialog framställda idealistiska teorien om kärlekens väsen. Sannolikt är D. en helt och hållet diktad person. A. M. A. Dioxia (grek. dioxeia), mus., detsamma som diapente (se d. o.). Dioxiantrakinon, kem., förekommer i flera isomera former, hvilka utgöra viktiga färgämnen, såsom alisarin, kinisarin, purpuroxantin. Dioxibensol, kem., C₆ H₄ (OH)₂ förekommer i 3 isomera former, kallade pyrokatekin, resorcin och hydrokinon (se d. o.). Dioxitoluol, kem. Se Orselj. Dioxivinsyra, kem., en s. k. ketosyra af sammansättningen CO₂H . CO . CO . CO₂H, bildar ett karakteristiskt svårlösligt natriumsalt. Med fenylhydrazinsulfonsyra ger den ett gult färgämne, tartrazin. H. E. Dipavamsa ("Öns, d. v. s. Ceylons, krönika") är den äldsta framställningen af Ceylons historia, särskildt att betrakta som en (syd-)buddistisk kyrkohistoria affattad på pali från 300- à 400-talet e. Kr. Utgifven med engelsk öfvers. af H. Oldenberg (1879). Jfr W. Geiger, "Dīpavaṁsa und Mahāvaṁsa, die chroniken der insel Ceylon" (1904) och "Dīpavaṁsa u. Mahāvaṁsa u. die geschichtliche überlieferung in Ceylon" (1905). K. F. J. Dipenten, Limonen, Cinen, kem., ett kolväte af sammansättningen C₁₀ H₁₆, hörande till terpengruppen. Dipenten är en vätska med angenäm citronlukt, kokar vid 175°. Det förekommer i oleum cinæ (maskörtolja) och uppstår bl. a. ur kautschuk genom destillation. Diphtheritis, patol. Se Difteri. Diphylla, zool. Se Vampyrer. Diplanometer, meteor., mindre vanligt instrument för bestämmande af vindens riktning och styrka. Det utgöres af en vindfana. Med denna bestämmes först vindens riktning, och därefter vrides fanan 90°, så att den är vinkelrät mot vindriktningen. Genom att mäta den kraft, som fordras för att kvarhålla fanan i denna ställning, kan man beräkna vindens styrka. L. A. F. Diplasiasm (grek. diplasiasmos, fördubbling), språkv., fördubbling, liktydigt med gemination (se d. o.) och reduplikation (se d. o.). Dipleidoskop (af grek. diploos, dubbel, eidos, utseende, och skopein, se), fys., ett af engelske urmakaren Dent (f. 1790, d. 1853) 1844 konstrueradt instrument för observation af solens och starkare stjärnors kulmination. Det består af tre rätvinkliga plana glasskifvor med parallella ytor, sammansatta till ett rätvinkligt prisma, af hvars sidor hypotenusan och den ena kateten utåt äro belagda med kvicksilfver. Uppställes instrumentet framför en tub så, att hypotenusan faller i meridianplanet och står vinkelrätt mot tubens optiska axel, ser man genom denna senare före och efter kulminationen två bilder af föremålet, af hvilka den ena bildas genom direkt reflexion mot den första (genomskinliga) katetytan, den andra efter reflexion mot de båda öfriga sidorna.