klibbig, vid reflekteradt ljus ogenomskinlig och egande smutsigt grönaktigt grå färg, men vid genomfallande starkt ljus fullkomligt genomskinlig med en mörkt rödbrun färg. Smaken är bitter, aromatisk. Lukten påminner om kopaivabalsamen, med hvilken man i England stundom förväxlat gurjunbalsamen, med anledning däraf, att den äfven kallas balsamum Capivi (eng. uttal "kapejvi"). Denna balsam kan användas på samma sätt som kopaivabalsam, nämligen till att hämma afsöndringar från lungornas och urinrörets slemhinna, samt har i Ostindien otvifvelaktigt gjort mycket gagn mot spetälska. — Fossila Dipterocarpus-arter äro beskrifna från Sumatras och Borneos tertiära lager. O. T. S. (G. L—m.) A. G. N. Dipterocecidier, bot. zool., gallbildningar på växter, förorsakade af tvåvingar (Diptera), såsom flugor och myggor. Dipterokarpaceer. Se Dipterocarpaceæ. Dipterologi (af diptera, se d. o., och grek. logos, lära), zool., läran om tvåvingarna. Dipteros (grek., af di, dubbelt, och pteron, vinge), Dipteraltempel, bygnk., ett antikt grekiskt tempel, omgifvet af dubbel kolonnrad (enl. Vitruvius). Dipterus Sedgw. och Murch., paleont., ett fossilt, under devontiden lefvande fisksläkte, hvars mun var beväpnad med trekantiga tandskifvor liksom hos den i nutida Queenslands floder lefvande lungfisken baramunda (se Ceratodus). På grund af öfverensstämmelsen mellan D. och Ceratodus har man antagit D. vara en af lungfiskarnas stamfäder. A. Hng.

Dipteryx (Coumarouna) odorata Willd., bot. farm., ett till afd. Papilionatæ af fam. Leguminosæ hörande högväxt träd, som är inhemskt i norra Brasilien. Detta träd lämnar de bekanta tonkabönorna (de större s. k. holländska), som äro aflånga, vanligtvis raka, 2,5—4 cm. långa och 6—8 mm. breda, merendels platta, fettglänsande, glatta, omgifna af ett tunt, svartbrunt, skrynkligt skal, som innesluter en ljusbrun, af två oljerika hjärtblad bestående kärna, hvilken innehåller kumarin och till följd däraf har en angenäm lukt, påminnande om nyslaget hö. D. oppositifolia Willd. lämnar ett mindre slag af tonkabönor (s. k. engelska), hvilka utvändigt äro nästan svarta och inuti hvitgula. Båda dessa slag af tonkabönor användas för sin vällukts skull till parfymering af snus. O. T. S. (G. L—m.) <img l>Fig. 1. Romerske konsuln Areobindus' diptychon.

Diptychon, Diptyk (af grek. diptychos, dubbelt hopvikt). 1. Skriftafla, som består af tvenne skifvor, hvilka kunna fällas ihop. Sådana skriftaflor, under antiken allmänt i bruk, voro på insidorna öfverdragna med vax eller papyrus och förfärdigades ursprungligen af trä, men sedermera, med lyxens öfverhandtagande, äfven af elfenben, silfver eller guld, ofta med infattade ädelstenar, samt smyckades på utsidorna vanligen med reliefer. I Rom blef det vanligt, att högre ämbetsmän (konsuler, pretorer, ediler, kvestorer) vid sitt ämbetstillträde förärade åt sina vänner sådana diptyker med gifvarens porträttbild utanpå, därunder bilder af festtillfällets gladiatorspel samt personaluppgifter om honom skrifna inuti (se fig. 1). Kristna kyrkan upptog bruket af liknande diptyker, i hvilka förtecknades namn på martyrer, kyrkornas föreståndare och välgörare eller andra framstående församlingsmedlemmar; taflorna uppställdes på altaret under förbönen, och detta bruk bibehöll sig i västerlandet in i 12:e årh. (se fig. 2), i den grekiska kyrkan ända till 15:e årh. Från diptykerna hämtade konstbokbinderiet mången väckelse. — 2. Altaruppsats af tvenne taflor, som kunna fällas tillsamman. Jfr Triptychon. E. F—t.

Fig. 2. Hufvudpartiet af främre utsidan på konstnären Tutilos elfenbens-diptyk i Sankt Gallen (omkr. 900 e. Kr.). (Till art. Diptychon.)

Diptyk. Se Diptychon. Dipus (grek., tvåfotad), zool. Se Springråttor. Dipygus (af grek. di, dubbelt, och pyge, bakdel), anat. Se Missbildning.