Dipylon (grek. di, dubbelt, och pyle, port), den förnämsta af det forna Atens stadsportar. Denna starkt befästa portbyggnad hade fått sitt namn ("dubbelporten") däraf, att den hade två ingångar bredvid hvarandra. Utanför porten låg en stor, under århundraden begagnad begrafningsplats. Emedan många af de där funna grafvarna förskrifva sig från den "geometriska tiden" (se d. o.), kallas den tiden ofta, i synnerhet när det är fråga om Attika, dipylontiden. Många andra grafvar på nämnda plats tillhöra emellertid en senare del af forntiden. — Dipylonvaser, attiska lerkärl från den geometriska tiden, af hvilka många äro prydda med målade, men om en lågt stående konst vittnande bildframställningar. O. M.

Dipylonvaser.

Dipylontiden. Se Dipylon. Dipylonvaser. Se Dipylon. Dipyr, miner. Se Skapolit. Dir., förkortning för director och direktör. Dira necessitas, lat., "den grymma (hårda) nödvändigheten", ett uttryck i Horatius' "Odæ", III, 24, v. 6. Jfr Dura necessitas. Dirce, grek. myt. Se Dirke. Dirckinck-Holmfeld [-felt], Konstant von, friherre, dansk-tysk politiker, f. 1799 i Bocholt (Westfalen), d. 1880 i Pinneberg (Holstein), var till 1840 anställd som ämbetsman i Lauenburg och gjorde sig ifrån 1827 bekant genom en mängd tyska och danska skrifter. Han var en af de förste, som togo till orda för helstatsteorien, och försvarade på det ifrigaste denna mot den schleswig-holsteinska separatismen, bl. a. såsom utgifvare af "Politischer journal" i Hamburg till 1840, då han bosatte sig i Danmark. D. understöddes af danske konungen Kristian VIII, hvilken ej ogärna såg honom bekämpa de augustenborgska arfsanspråken. På 1850-talet blef D:s opposition mot den danska nationalitetsprincipen och nationalliberalernas politik allt skarpare, i synnerhet efter den Scheelska kabinettsrevolutionen af 1854, hvilken bragte Eider-danskarna till statsrodret. Hans våldsamma skrift Grevinde Louise Danner, født Rasmussen, Danmarks genius (1855) föranledde t. o. m. åtal, men D. frikändes. Genom ett antal danska och tyska flygskrifter uppträdde D. mot den i Danmark rådande krigiska stämning, som framkallats af exekutionsbeslutet af 1861, och uppväckte därigenom en sådan ovilja mot sig, att ett folkupplopp anställdes utanför hans bostad i Roskilde, hvilket hade till följd, att han i maj 1861 måste lämna Danmark. Han bosatte sig då i Hamburg och försökte genom en rad broschyrer på tyska, franska och engelska verka för sina politiska åsikter, men med föga framgång. Directorium, lat. (af dirigere, styra, leda), benämning på den romersk-katolska kyrkokalendern, i hvilken de för hvarje dag förekommande mässorna och festerna m. m. äro upptecknade. Jfr Direktorium. Direktor musices, lat., musikdirektör, i Sverige särskildt den person, som leder de musikaliska öfningarna eller håller musikhistoriska föreläsningar vid universiteten. Jfr Direktor. Direkt (lat. directus och directe, af dirigere, rikta, räta, styra), rät, rak, omedelbar, utan omvägar; rakt fram, omedelbart, utan omsvep; utan några uppehåll vid mellanstationer; astron., försiggående i samma riktning som solens skenbara årliga och jordens verkliga rörelse, från väster till öster (motsats: retrograd). Direkt anföring (lat. oratio recta), språkv., den talform, i hvilken den talandes ord anföras så, som de af honom själf blifvit sagda, t. ex.: Han sade: "kom hit, Sven!" Motsatsen är indirekt anföring (lat. oratio obliqua), då det sagda refereras, t. ex.: Han sade, att Sven skulle komma till honom. Direkta skatter, kam. Se Skatt. Direkt bevis, log. Se Bevis. Direkt byte. Se Byte, sp. 793. Direkt eld, krigsv., skjutning mot från den eldgifvande pjäsen synligt mål. Se Eld. Direktion (lat. directio, af dirigere, rikta, styra), riktning, kosa; ledning, öfveruppsikt; styrelse, sammanfattning af medlemmarna i en styrelse. Direktionsförändring, krigsv., ändrandet af en trupps marsch- eller anfallsriktning, utföres genom svängning af hela fronten på sådant sätt, att den inre flygeln rör sig något framåt. Man kan äfven tala om en hel armés direktions- eller frontförändring under marsch eller på ett slagfält. C. O. N. Direktiv (af lat. dirigere, rikta, styra), krigsv., af högste befälhafvaren åt hans närmaste underlydande gifven allmän anvisning rörande de närmast förestående rörelserna e. d. Direktiv äro sålunda mera allmänt hållna än order. C. O. N. Direktor (lat. director, af dirigere, styra, leda), ledare, föreståndare, styresman; (fr. directeur) medlem af direktorium (se d. o.). Jfr Direktör. Direktorialförfattningen (fr. constitution du directoire). Se Direktorium. Direktorium (lat. directorium, af dirigere, styra), ledning af en angelägenhet; kyrkokalender (se Directorium); sammanfattningen af sådana personer, som fått sig anförtrodt att gemensamt leda en viss angelägenhet. Direktorium (fr. directoire) kallas företrädesvis den myndighet, som utöfvade verkställande makten i Frankrike från 5 brumaire år IV (27 okt. 1795) till 19 brumaire år VIII (10 nov. 1799). Enligt den af konventet 5 fructidor år III (22 aug. 1795) godkända och vid allmän omröstning af landet antagna samt 1 vendémiaire år IV (23 sept. 1795) proklamerade författningen, den stundom s. k. direktorialförfattningen, skulle direktorium bestå af fem medlemmar, hvilka skulle utses