Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 503-504 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Discomycetes - Disconto - Discophora - Discoplacentalia - Discovery bay. Se Grant land - Discreto - Discus. Se Diskus - Disemma, bot. Se Passiflora - Disen, Andreas Edvard - Disentis - Disfiguration - Disful - Disgrace - Disgregation - Disharmoni - Dishleyfåret, husdjurssk. Se Leicesterfåret - Disjecta membra poetae - Disjunktion - Disjunktiv - Disjunkt koordinerade begrepp, log. Se Disjunktion - Disjunktor - Disk (altardisk). Se Disk och duk - Diskant - Diskblommor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och Phacidiineæ (se d. o.). Jfr Ascomycetes.
V. W. (G. L—m.)

Disconto l. Sconto, it., hand. Se Diskont.

Discophora (af grek. diskos, skifva, och ferein,
bära), zool. 1. Liktydigt med Scyphomedusæ. Se
Cœlenterata. — 2. Iglar, en till ringmaskarnas klass
(Annulata) hörande afdelning (äfven kallad Hirudinea),
igenkännlig därpå, att dess medlemmar sakna särskilda
rörelse- och yttre andningsorgan, samt därpå, att den
utdragna, cylindriska eller något plattade kroppens
bägge ändar äro förvandlade till fästskifvor eller
sugskålar. I midten af den främre af dessa, som saknas
hos vissa D., är munnen, och i midten af den bakre är
tarmöppningen belägen. Sugskifvan är för djuret ett
medel att suga sig fast vid andra kroppar och utgör
tillika dess förnämsta rörelseorgan. Sedan masken
sträckt ut sig, fäster den sig nämligen med den främre
ändan vid ett föremål och närmar, dragande kroppen
efter sig, den bakre ändan, som den därefter fäster
för att åter sträcka ut sig och framflytta den främre,
o. s. v. Dessa djur lefva i allmänhet fritt i vatten,
där de simma med slingrande rörelser och suga blod af
andra djur, vid hvilka de för detta ändamål fästa sig;
några tillbringa sitt lif såsom parasiter på andra
vattendjur. Bland dithörande släkten må nämnas:
iglar eller blodiglar (Hirudo), hästiglar (Hæmopis),
fiskiglar (Piscicola) och snäckiglar (Clepsine).
J. G. T.*

Discoplacentalia (af grek. diskos, skifva, och
lat. placenta, kaka), däggdjur med skifformig
moderkaka (människan, aporna, gnagarna m. fl.). Jfr
Placenta och Placentalia.

Discovery bay [diska’vəri be͡i’]. Se Grant land.

Discreto l. Con discrezione, it., mus., med varsamhet.

Discus. Se Diskus.

Disemma, bot. Se Passiflora.

Disen, Andreas Edvard, norsk målare, f. på Modum
1844, studerade i Kristiania för Eckersberg och i
Karlsruhe för Gude, återvände till Norge 1876 och
är nu bosatt i Modum. Han målar högfjällstaflor,
som tilldragit sig stor uppmärksamhet.

Disentis, en i västra delen af schweiziska kantonen
Grisons, vid Rhen belägen ort med ett berömdt
benediktinkloster, anlagdt 614 af den skotske munken
Sigbert. Priorn, som behärskade hela nejden, var tysk
riksfurste 1570—1806. Lagdt i aska 1799 af fransmännen
och 1846 genom vådeld, har klostret återuppbyggts
och inrymmer nu en katolsk uppfostringsanstalt. D.,
som ligger 1,156 m. ö. h., är en besökt luftkurort.
Ln.

Disfiguration (af lat. upphäfvande partikeln dis
och figuratio, figura, gestalt), missbildning,
vanskaplighet, lyte.

Disful, stad i persiska prov. Kusistan, vid
Disfulfloden, en 300 km. lång biflod till Karun, och
till hälften inhugget i klipporna, med förfallna murar
och många moskéer. Omkr. 25,000 inv. Tillverkning
af indigo och i hela österlandet berömda pennor (af
rör). 22 km. i s. v. ligga ruinerna af det gamla Susa.

Disgrace [-grās], fr. disgrâce, onåd, ogunst. —
Disgraciös (fr. disgracieux), blottad på behag,
obehaglig, klumpig. Jfr Grace.

Disgregation ("skingring", af lat. dis,
isär, och grex, hjord, hop), fys., en kropps
"sönderdelningsgrad", dess molekylers inbördes
medelafstånd, hvilket ökas genom uppvärmning (då
t. ex. vatten förvandlas i ånga). Termen infördes
1862 af Rud. Clausius (se d. o.).

Disharmoni (af lat. upphäfvande prefixet dis och
grek. harmonia, jämnmått, samklang, välljud),
brist på öfverensstämmelse; missljud, obehagligt
samljud, brist på samklang; oenighet, missämja,
slitning; olust, själsoro. Inom musiken bör man
skilja mellan en disharmoni och en dissonans,
hvilken senare är en harmoniskt berättigad
tonförbindelse. — Disharmonisk, missljudande,
som ej harmonierar; ej öfverensstämmande; som
saknar inre ro och jämvikt, söndersliten, orolig.
A. L.*

Dishleyfåret [di’ʃli-], husdjurssk. Se
Leicesterfåret.

Disjecta membra poëtæ, lat., "kringströdda
lemmar af en skald", d. v. s. en samling
fragmentariska dikter, som ändock afspegla sin skalds
egendomlighet. Uttrycket är hämtadt från Horatius’
"Satiræ", I, 4, v. 62, där det dock lyder: disjecti
membra poetæ ("lemmar af en lemlästad skald").

Disjunktion (lat. disjunctio, åtskiljande,
åtskillnad, motsats), log., det förhållande, hvilket
eger rum mellan tvenne eller flera begrepp, som
utesluta hvarandra såsom samarter inom ett gemensamt
släktbegrepp. Dessa begrepp sägas vara disjunkt
koordinerade, t. ex. trubbiga, spetsiga och räta
vinklar såsom samarter inom släktet vinklar. — Taga
disjunktion. Se Hastighetsmätare.
S—e.

Disjunktiv (lat. disjunctivus), åtskiljande, oförenlig,
som innehåller två hvarandra uteslutande moment. —
Disjunktiv konjunktion, en samordnande konjunktion,
som uttrycker, att endast en af ordförbindelsens
leder förefinnes. — Disjunktivt omdöme är ett omdöme
enligt formeln: S är antingen P eller P₁ — eller:
S är hvarken P eller P₁. — Disjunktiv slutledning
är en slutledning (se d. o.) med en disjunktiv
öfversats. Däraf tvenne slutsätt: 1. Modus ponendo
tollens enligt formeln: S är antingen P eller P₁;
nu är S P; alltså är det icke P₁; 2. Modus tollendo
ponens enligt formeln: S är antingen P eller P₁; nu
är S icke P; alltså är det P₁.
S—e.

Disjunkt koordinerade begrepp, log. Se Disjunktion.

Disjunktor (af lat. disjungere, skilja, motsätta),
fys., ett slags elektrisk strömbrytare i form af
ett hjul med omväxlande ledande och oledande tänder.
S. A—s.

Disk (altardisk). Se Disk och duk.

Diskant (nlat. discantus, af lat. dis, isär,
och cantus, sång), mus., urspr. en till en gifven
sång eller "cantus firmus" satt ny melodi; den
på 1100-talet uppkomna två- eller flerstämmiga,
mensurerade sången (fr. déchant); sopran (se d. o.);
öfverstämman (primo) i fyrhändig pianomusik,
i motsats till basen (secondo); öfre (högra)
hälften af klaviaturen på orgeln och pianot.
— Diskantklav. Se G-klav och Klav.
— Diskantslut, öfverstämmans gång från
lilla undersekunden till tonikan i helt, fullkomligt
slutfall.
A. L.*

Diskblommor, bot., de inre blommorna i blomkorgen hos
växtfamiljen Compositæ, i synnerhet när deras krona
har en annan form än kantblommornas — i hvilket fall
diskblommornas krona

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>