församlingar o. s. v. tillerkänd befogenhet att i vissa fall och inom vissa gränser afgöra eller åtgöra efter eget skön, med fritt afvägande af olika hänsyn och obundet af fixa lagbestämmelser. Diskriminant, mat. Se Invariant. Disksvampar, bot. Se Discomycetes. Diskurs (fr. discours, af lat. discurrere, löpa hit och dit, ströfva omkring), samtal, prat. — Diskursivt, som sker samtalsvis; filos., kallas tänkandet därför, att det särlägger de olika momenten i sitt innehåll och fattar det ena efter det andra, till skillnad från den intuitiva uppfattningen, åskådningen, som fattar sitt föremål i ett enda slag. S—e. Diskus (grek. diskos, lat. discus). 1. Kastskifva, en rund eller oval, på midten tjockare skifva af sten eller metall, omkr. 0,3 m. i diameter. Om diskuskastning se Kastspel. — 2. Bot., vårt- eller valklika bildningar på blombottnen hos åtskilliga växter; de äro honungsafsöndrande och stå därigenom i pollinationens tjänst. Morfologiskt sedt kunna diskusbildningar ega olika ursprung, men uppträda i regel på likartadt sätt hos närbesläktade växter, hvarför de i åtskilliga fall äfven äro af betydelse för systematiken. G. A.* Diskussion (af lat. discussio, granskning, egentl. skakning åtskils), utredning af en fråga genom anförande af skäl för och mot, dryftning, meningsutbyte, rådplägning, muntlig öfverläggning, debatt. Jfr Diskutera. — Diskussionsprotokoll, inför en rådplägande församling fördt protokoll, som redogör ej endast för besluten, utan äfven för de öfverläggningar, som föregått dessa. Diskussionsprotokoll. Se Diskussion. Diskutabel (jfr Diskutera), omtvistlig, som kan ifrågasättas. Diskutera (fr. discuter, af lat. discutere, skaka åtskils, slå isär), noga undersöka, utreda, samtalsvis afhandla, öfverlägga om, dryfta. Jfr Diskussion. Diskvalificera (af upphäfvande lat. prefixet dis och kvalificera, se d. o.), göra olämplig, oduglig, förklara obehörig. — Diskvalificerad, olämplig, oduglig; obehörig. Sportv. En häst säges vara diskvalificerad, då den vid en kapplöpning i något afseende icke svarar mot den i programmet fastställda löpningspropositionen eller dess egare eller ryttare på ett eller annat sätt brutit mot kapplöpningsreglementet. Diskvalifikation kan af skiljedomstol uttalas antingen före eller efter löpningen och beröfvar hästen alla anspråk på pris. Äfven hästegare, tränare och ryttare kunna för viss tid eller för beständigt förklaras diskvalificerade. B. C—m. Diskvalifikation (se Diskvalificera), olämplighet, oduglighet, obehörighet. Dislokation (af mlat. dislocare, flytta, af dis, åt olika håll, och locus, ställe), flyttning. — Krigsv. Truppers förläggande på spridda ställen. Se Förläggning. — Med. Vrickning, försträckning. — Geol. Rubbning af berglager eller delar af jordskorpan i allmänhet ur ett ursprungligt, merendels horisontalt läge. Förkastningar, böjningar m. m. äro dislokationer. E. E. Dislokationsbreccia, Rifningsbreccia l. Friktionsbreccia, geol. petrogr. Se Breccia. Dismal swamp [di'sməl sωå'mp], "det hemska kärret", ett af de skogsträsk (swamps l. cypress swamps), som ligga nära den låga östra kusten af Nord-Amerikas sydstater. De äro tätt bevuxna med cypresser, rödcedrar o. a. träd och buskar ock ligga vanligen högre än det kringliggande torra landet. Att de äro mycket unga bildningar framgår däraf, att de hvila på marin sand och på ett 5—6 m. djupt lager af torf. D., som ligger på gränsområdet mellan Virginia och North Carolina, är 64 km. långt, 40 km. bredt och omfattar 1,300 kvkm. En del däraf har gjorts odlingsbar genom utdikning förmedelst den 53 km. långa Jerichow-kanalen och den 47 km. långa Dismal swamp kanalen, som förena Chesapeake-viken och Albemarle-sundet och som gå igenom träskområdet. Midt i detta ligger den 41 kvkm. stora Drummond lake, som står i förbindelse med de nämnda kanalerna. — Ett annat, mindre, s. om Albemarle-sundet liggande träsk kallas ock D. l. Alligator swamp (se d. o.). J. F. N. Dismembration (af lat. dis, isär, och membrum, lem), jur., en i tyskt rättsspråk, jämte bodenteilung, förekommande benämning på jordstyckning (se d. o.). A. W. Dison [diṡå̃], stad i belgiska prov. Liège, 3 km. n. om Verviers, vid en biflod till Vesdre. 12,214 inv. (1902). Yllemanufakturer. Disparat (lat. disparatus, af disparare, afskilja, åtskilja), olikartad, som tillhör ett annat begreppsområde. — Disparata begrepp, log., äro begrepp, hvilka såsom bestämningar kunna tillkomma, ett och samma, men inbördes ej ega något nödvändigt sammanhang med hvarandra, t. ex. rätvinklig och likbent såsom egenskaper hos trianglar. S—e. Dispargum. Se Duisburg. Dispasch (fr. dispache, af it. dispaccio, depesch, af spacciare, affärda, klarera), sjör., utredning, som i vissa fall, där fråga är om ersättande af inträffad sjöskada, verkställes af en person med offentligt bemyndigande, dispaschör. Sådan utredning kan afse antingen att beräkna och å intressenterna fördela skada, som uppkommit af gemensamt haveri (se d. o.) — s. k. generaldispasch — eller ock att bestämma, huruvida, och med hvilket belopp försäkringsgifvare har att ersätta skada, som träffat försäkradt föremål — s. k. partikulärdispasch. För gemensamt haveri upprättas dispasch å den ort, där fartyg och last skiljas åt, i fråga om försäkringsgivares ersättningsskyldighet å den ort, där försäkringen slutits. Efter svensk rätt tillkommer dispaschen verkan af dom; därest icke mot densamma inom viss tid anhängiggöres klandertalan, länder den till efterrättelse såsom ett domstols laga kraft egande beslut. Klander anhängiggöres vid rådstugurätt i den stad, där dispaschen är utgifven. Vid sakens handläggning hafva tre af stadsfullmäktige för hvarje år utsedda sakkunnige säte och stämma i rätten. Mot rådstugurättens beslut eger den därmed missnöjde fullfölja talan omedelbart hos konungen. I. Afz. Dispaschör (fr. dispacheur), person, som verkställer dispasch (se d. o.). Sådana finnas i Sverige anställda i Stockholm, Göteborg, Härnösand och Malmö. Förslag till ändrad anordning af dispaschörsinstitutionen är f. n. (1906) föremål för pröfning. För behörighet att utöfva dylik befattning skulle