gälla samma villkor som i fråga om domarämbete. Dispaschörstjänsterna i Härnösand och Malmö skulle indragas, och de båda öfriga tjänsterna erhålla territoriellt skilda områden för sin verksamhet. I. Afz. Dispatch-money [dəspä'tʃ-ma'ni], eng. (eg. expeditionspengar), hand., den godtgörelse ett fartyg betalar en varuemottagare för att få lossningen af lasten expedierad före den i certepartiet bestämda liggedagstidens utgång (jfr Liggetid). Dis pater (lat., "gud fadern" eller "den rike fadern"), rom. myt., ett namn på underjordens konung, Pluto. Jfr Hades. Dispens [uttalas vanligen dispa'ȵs], fr. dispense, fritagande från en förpliktelse. Med dispens förstås tillåtelse att i ett visst förestående fall afvika från ett rättsbud, hvars stränga tillämpande i detta samma fall skulle verka skadligt eller obilligt. Dispens betecknar ett lagundantag. Den utgör alltså icke, såsom fallet är med undantagslag, en del af lagstiftningen, utan dess meddelande är ett moment af den styrande maktens verksamhet. Men K. M:t eller underordnad myndighet eger icke på egen hand gifva dispens från sådana rättsbud, till hvilkas stiftande erfordras riksdagens medverkan, med mindre lagen själf tillåter det (se t. ex. Giftermålsbalken 1: 6; 13: 2). Dock anses konungen ega rätt att bevilja dispens med hänsyn till särskild bevillning, t. ex. åt viss person medgifva tullfrihet för en bestämd varumängd. Konungen eger på egen hand gifva dispens från rättsbud, hvilka han stiftar utan riksdagens medverkan (s. k. ekonomisk lag), och äfven på underordnad myndighet öfverlåta sin dispensationsrätt i detta fall såväl som i fråga om dispens från bevillning. Dispens får ej gifvas tredje mans rätt till förfång eller användas att kringgå grundlagens förbud mot monopol. Som en form af dispens nämnes stundom lejd (se d. o.). Lejd är emellertid snarare en yttring af benådningsrätten, men intager i själfva verket en själfständig ställning mellan dispens och benådning. Oegentligt talas om "dispens" från bestämmelser i fideikommissbref och andra dylika privata författningar. Ärenden rörande dispenser inom allmänna lagens område tillhöra Justitiedepartementet. Revisionssekreterarna skola biträda departementschefen med beredning och vid föredragning af dylika ärenden, hvilka, innan de afgöras i statsrådet, böra föredragas inför Högsta domstolen, för att dess yttrande må inhämtas. I statsrådet afgöras de på sätt Regeringsformens § 26 stadgar, d. v. s. i den s. k. lilla justitiekonseljen. Öfriga dispenser behandlas i samma ordning, som R. F. bestämmer för behandling af regeringsärenden i allmänhet. De beredas och föredragas af chefen för det statsdepartement, till hvilket ärendet i hvarje särskildt fall hör. Ask. Dispensaire [-pãsǟr], fr. Se Dispensärmetoden. Dispensary [-pe'nsəri], eng. Se Dispensärmetoden. Dispensation (af lat. dispensatio), fördelning; meddelande af frikallelse (jfr Dispens); läkemedels fördelning och afvägning enligt föreskrift. Dispensatorium, mlat. (jfr Dispensera), farm., föreskrift för apotekare rörande läkemedels tillredning; benämning på åtskilliga äldre arbeten, som varit förelöpare till de egentliga farmakopéerna; farmakopé. Dispensera [ofta dispaȵ-], fr. dispenser (af lat. dispensare,) fördela, expediera; bereda och tillhandahålla ett läkemedel; gifva dispens, frikalla, bevilja särskild eftergift eller tillåtelse. Dispenseringsanstalt (se Dispensera), ställe, där läkare själf bereder och åt sina patienter tillhandahåller läkemedel. Jfr Apotek. Dispensärmetoden [-pãsǟr], med., ett sätt för tuberkulosens bekämpande. I Frankrike betecknar man med dispensaire (af lat. dispensare; se Dispensera), i anglosaxiska länder med dispensary en anstalt, motsvarande ungefär hvad som exempelvis i Tyskland och i Sverige benämnes poliklinik, men där sjuka icke blott kostnadsfritt erhålla behandling, utan äfven medicin, om de äro i behof däraf. Det är tydligen detta slag af välgörenhetsinrättning, som inspirerat uppfinnaren af ett af den moderna tuberkulosstridens kraftigaste hjälpmedel, prof. Albert Calmette (f. 1863) i Lille, då han framträdde med sitt förslag om inrättandet af "dispensaires antituberculeux" (dispensärer till tuberkulosens bekämpande). I Frankrike, Belgien och i flera andra, företrädesvis romanska länder utgöra dispensärerna det centrala i hela tuberkulosstriden, men äfven i Tyskland, sanatorielandet par préférence, har man upptagit idén och inrättat liknande anstalter, Auskunfts- und führsorgestellen für tuberkulöse. Dispensärmetoden innebär icke någon reaktion mot sträfvandena att bereda de tuberkulöse vård inom sanatorier, asyler och dylika anstalter, utan man måste snarare betrakta den hjälp, som lämnas de sjuke i och genom dispensären, som ett komplement till anstaltsvården. Dispensären har till första uppgift att hygieniskt uppfostra de sjuke, hvilket sker genom sjukbesökare af arbetarklassen eller genom skolade sköterskor. När den sjuke infunnit sig i dispensären, undersökes han af läkare, hvarefter denne i regel föreskrifver den behandling, som pröfvas lämpligast. På sina ställen hänvisas patienterna för detta ändamål till privata läkare. Är sjuklingen i behof af vård inom en anstalt, drar dispensären försorg om, att inträde å sådan erhålles, eljest lämnas föreskrifter, huru den sjuke skall sköta sig för att skona andra från tuberkelsmitta, hvarjämte man förser honom med spottkoppar, desinfektionsmedel och annat, som kan erfordras härför. Undersökning i ekonomiskt och hygieniskt hänseende verkställes i den sjukes hem, och anordningar vidtagas för att sätta detta i godt stånd. Är bostaden alltför dålig, anskaffas bättre sådan, hyresbidrag lämnas i mån af den sjukes behof, barnen omhändertagas antingen i eller utom hemmet, familjen förses med mjölk, kött och bränsle m. m., bostaden desinfekteras, och undervisning lämnas, huru rengöring af densamma bör tillgå, den sjukes tvätt afhämtas och ombesörjes. Styrkan i denna metod framför ett enbart utnyttjande af anstaltsvården ligger företrädesvis i dess anpasslighet efter skiftande förhållanden och i dess omfattande af alla de faktorer, som kunna hafva inflytande på sjukdomen och på smittämnets spridning. Sveriges första dispensär kom till stånd 1905, då Uppsala läns förening mot tuberkulos inrättade en understödsbyrå för tuberkulösa i Uppsala. Till metoder, som i vårt land kommit till tillämpning och hvilka framsprungit ur dispensäridén, kunna