Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dispaschör - Dispatch-money - Dispater - Dispens - Dispensaire, fr. Se Dispensärmetoden - Dispensary, eng. Se Dispensärmetoden - Dispensation - Dispensatorium - Dispensera - Dispenseringsanstalt - Dispensdrmetoden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gälla samma villkor som i fråga om
domarämbete. Dispaschörstjänsterna i Härnösand
och Malmö skulle indragas, och de båda öfriga
tjänsterna erhålla territoriellt skilda områden för
sin verksamhet.
I. Afz.
Dispatch-money [dəspä’tʃ-ma’ni],
eng. (eg. expeditionspengar), hand., den
godtgörelse ett fartyg betalar en varuemottagare
för att få lossningen af lasten expedierad före
den i certepartiet bestämda liggedagstidens utgång
(jfr Liggetid).
Dis pater (lat., "gud fadern" eller "den rike
fadern"), rom. myt., ett namn på underjordens konung,
Pluto. Jfr Hades.
Dispens [uttalas vanligen dispa’ȵs], fr. dispense,
fritagande från en förpliktelse. Med dispens förstås
tillåtelse att i ett visst förestående fall afvika
från ett rättsbud, hvars stränga tillämpande
i detta samma fall skulle verka skadligt eller
obilligt. Dispens betecknar ett lagundantag. Den
utgör alltså icke, såsom fallet är med undantagslag,
en del af lagstiftningen, utan dess meddelande är
ett moment af den styrande maktens verksamhet. Men
K. M:t eller underordnad myndighet eger icke på
egen hand gifva dispens från sådana rättsbud,
till hvilkas stiftande erfordras riksdagens
medverkan, med mindre lagen själf tillåter det (se
t. ex. Giftermålsbalken 1: 6; 13: 2). Dock anses
konungen ega rätt att bevilja dispens med hänsyn till
särskild bevillning, t. ex. åt viss person medgifva
tullfrihet för en bestämd varumängd. Konungen eger
på egen hand gifva dispens från rättsbud, hvilka han
stiftar utan riksdagens medverkan (s. k. ekonomisk
lag), och äfven på underordnad myndighet öfverlåta
sin dispensationsrätt i detta fall såväl som i fråga
om dispens från bevillning. Dispens får ej gifvas
tredje mans rätt till förfång eller användas att
kringgå grundlagens förbud mot monopol. Som en form
af dispens nämnes stundom lejd (se d. o.). Lejd är
emellertid snarare en yttring af benådningsrätten,
men intager i själfva verket en själfständig ställning
mellan dispens och benådning. Oegentligt talas om
"dispens" från bestämmelser i fideikommissbref och
andra dylika privata författningar. Ärenden rörande
dispenser inom allmänna lagens område tillhöra
Justitiedepartementet. Revisionssekreterarna
skola biträda departementschefen med beredning
och vid föredragning af dylika ärenden, hvilka,
innan de afgöras i statsrådet, böra föredragas
inför Högsta domstolen, för att dess yttrande
må inhämtas. I statsrådet afgöras de på sätt
Regeringsformens § 26 stadgar, d. v. s. i den
s. k. lilla justitiekonseljen. Öfriga dispenser
behandlas i samma ordning, som R. F. bestämmer för
behandling af regeringsärenden i allmänhet. De beredas
och föredragas af chefen för det statsdepartement,
till hvilket ärendet i hvarje särskildt fall hör.
Ask.
Dispensaire [-pãsǟr], fr. Se Dispensärmetoden.
Dispensary [-pe’nsəri], eng. Se Dispensärmetoden.
Dispensation (af lat. dispensatio), fördelning;
meddelande af frikallelse (jfr Dispens); läkemedels
fördelning och afvägning enligt föreskrift.
Dispensatorium, mlat. (jfr Dispensera), farm.,
föreskrift för apotekare rörande läkemedels
tillredning; benämning på åtskilliga äldre arbeten,
som varit förelöpare till de egentliga farmakopéerna;
farmakopé.
Dispensera [ofta dispaȵ-], fr. dispenser (af
lat. dispensare,) fördela, expediera; bereda och
tillhandahålla ett läkemedel; gifva dispens, frikalla,
bevilja särskild eftergift eller tillåtelse.
Dispenseringsanstalt (se Dispensera),
ställe, där läkare själf bereder och åt sina patienter
tillhandahåller läkemedel. Jfr Apotek.
Dispensärmetoden [-pãsǟr], med., ett sätt för
tuberkulosens bekämpande. I Frankrike betecknar man
med dispensaire (af lat. dispensare; se
Dispensera), i anglosaxiska länder med dispensary en
anstalt, motsvarande ungefär hvad som exempelvis i
Tyskland och i Sverige benämnes poliklinik, men där
sjuka icke blott kostnadsfritt erhålla behandling,
utan äfven medicin, om de äro i behof däraf. Det
är tydligen detta slag af välgörenhetsinrättning,
som inspirerat uppfinnaren af ett af den moderna
tuberkulosstridens kraftigaste hjälpmedel,
prof. Albert Calmette (f. 1863) i Lille, då
han framträdde med sitt förslag om inrättandet af
"dispensaires antituberculeux" (dispensärer till
tuberkulosens bekämpande). I Frankrike, Belgien och
i flera andra, företrädesvis romanska länder utgöra
dispensärerna det centrala i hela tuberkulosstriden,
men äfven i Tyskland, sanatorielandet par préférence,
har man upptagit idén och inrättat liknande
anstalter, Auskunfts- und führsorgestellen für
tuberkulöse. Dispensärmetoden innebär icke någon
reaktion mot sträfvandena att bereda de tuberkulöse
vård inom sanatorier, asyler och dylika anstalter,
utan man måste snarare betrakta den hjälp, som lämnas
de sjuke i och genom dispensären, som ett komplement
till anstaltsvården. Dispensären har till första
uppgift att hygieniskt uppfostra de sjuke, hvilket
sker genom sjukbesökare af arbetarklassen eller
genom skolade sköterskor. När den sjuke infunnit sig
i dispensären, undersökes han af läkare, hvarefter
denne i regel föreskrifver den behandling, som
pröfvas lämpligast. På sina ställen hänvisas patienterna
för detta ändamål till privata läkare. Är sjuklingen
i behof af vård inom en anstalt, drar dispensären
försorg om, att inträde å sådan erhålles, eljest
lämnas föreskrifter, huru den sjuke skall sköta sig
för att skona andra från tuberkelsmitta, hvarjämte
man förser honom med spottkoppar, desinfektionsmedel
och annat, som kan erfordras härför. Undersökning
i ekonomiskt och hygieniskt hänseende verkställes
i den sjukes hem, och anordningar vidtagas för att
sätta detta i godt stånd. Är bostaden alltför dålig,
anskaffas bättre sådan, hyresbidrag lämnas i mån
af den sjukes behof, barnen omhändertagas antingen
i eller utom hemmet, familjen förses med mjölk,
kött och bränsle m. m., bostaden desinfekteras, och
undervisning lämnas, huru rengöring af densamma bör
tillgå, den sjukes tvätt afhämtas och ombesörjes.
Styrkan i denna metod framför ett enbart utnyttjande
af anstaltsvården ligger företrädesvis i dess
anpasslighet efter skiftande förhållanden och i
dess omfattande af alla de faktorer, som kunna hafva
inflytande på sjukdomen och på smittämnets spridning.
Sveriges första dispensär kom till stånd 1905,
då Uppsala läns förening mot tuberkulos inrättade
en understödsbyrå för tuberkulösa i Uppsala. Till
metoder, som i vårt land kommit till tillämpning och
hvilka framsprungit ur dispensäridén, kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
