ej tillstädes, går larven under. I det inre af snäckan utbildas larven till den blåsformiga s. k. sporocysten (fig. 3—4). I hvarje sporocyst utvecklas en generation cylindriska "redier" (fig. 5), hvilka äro utrustade med en lång tarmkanal. Ur "groddkorn" i rediernas inre utvecklas en ny generation, "cercarierna" (fig. 6); dessa, som hafva utseendet af helt små grodlarver, bestå af en framkropp och en svans och hafva — med undantag af könsapparaten — redan uppnått i det närmaste samma organisation som de utbildade lefvermaskarna. Genom en särskild öppning träda cercarierna ut ur redian och lämna snäckan för att, utkomna i vattnet, fästa sig vid grässtrån e. d., afkasta svansen och afsöndra ett slemlager, som hårdnar till ett fast skal (de inkapsla sig). För att kunna utveckla sig vidare måste de med fodret nedsväljas af betande kreatur. Sedan kapseln upplösts af magsaften i den nya värden, vandrar den unga lefverigeln in i gallgångarna, där den uppnår könsmognad (fig. 7). Den af denna parasit förorsakade sjukdomen börjar i regeln på sensommaren med en ansvällning af lefvern; under hösten och vintern lida de inficierade djuren af den störda gallafsöndringens följder: de visa förhöjd kroppstemperatur, magra och blifva anemiska; lefvern atrofieras, ödem och bukvattusot inställa sig, och djuren dö. — Ej sällan beledsagas denna lefverigel af en annan, D. lanceolatum Mehl., hvilken likaledes lefver i gallgångarna, men är mindre farlig, enär den är blott 1 cm. lång och 1,5—2,5 mm. bred. Litt.: R. Blanchard, "Traité de zoologie médicale" (bd 1, 1889), och M. Braun, "Die thierischen parasiten des menschen" (3:e uppl. 1903). L—e. Distorsion (lat. distorsio, af distorquere, vrida isär). 1. Med., ett slags ledvrickning, som uppkommer genom yttre våld eller genom ett fall, hvars verkan är sådan, att de benytor, hvilka sammansätta en ledgång, drifvas isär, men utan att lämna hvarandra. (Om benytorna aflägsna sig från hvarandra, uppkommer ett annat slags ledvrickning, en verklig luxation.) Äfven de band (ligament), som på sidorna skydda leden, blifva vid distorsionen mer eller mindre tänjda samt kunna delvis eller helt och hållet brista. Därpå kan följa en ganska betydlig smärta, svullnad omkring och inuti leden samt t. o. m. verkliga ledgångsinflammationer. Äfven i lindrigare fall blir ledens funktion lidande, så att rörelserna hindras; i svårare eller försummade fall kan detta hämmande af rörligheten fortfara länge eller för alltid. Fordom behandlades detta tillstånd uteslutande med antiflogistiska medel: iglar, koppning, köld och framför allt hvila. Ett i alla afseenden bättre medel är massagen. Denna ej allenast medför en hastigare hjälp, utan tillåter patienten att redan i början begagna den sjuka extremiteten, hvarigenom styfheten lätt förebygges. Någon gång förekommer distorsion jämte brott af ben i ledens närhet. Rsr.* 2. Fotogr., ett fel, som vidlåder en del fotografiska objektiv och optiska linser och som visar sig därigenom, att raka linjer hos föremålet på den optiska bilden återgifvas mer eller mindre böjda. Hos fotografiska objektiv uppträder distorsionen störande endast hos s. k. enkla eller mycket osymmetriska objektiv. J. Htzg. Distrahera (af lat. distrahere, draga åtskils), afleda någons uppmärksamhet, göra tankspridd, störa; förströ. Jfr Distraktion och Disträ. Distrait [distrǟ], fr. Se Disträ. Distraktion (fr. distraction), tankspriddhet, förströddhet; förströelse. Jfr Distrahera och Disträ. Distretto, it. Se Distrikt. Distribuent. Se Distribuera. Distribuera (lat. distribuere), fördela, utdela, sprida. Särskildt användes detta ord om den verksamhet, som en bokhandlare utöfvar, när han åtagit sig att på vissa villkor till allmänheten befordra (men ej bekosta) ett litterärt alster (s. k. distributionsaffär) . Jfr Bokhandel. — Distribuent (Distributör), den, som befordrar spridning (af en bok o. s. v.). Distribution (se Distribuera), fördelning, spridning. — Distributionsaffär. Se Distribuera. Distributiv (se Distribuera), fördelande. Distributiva tal. Se Räkneord. Distributör (fr. distributeur). Se Distribuera. District, eng. 1. I England ett förvaltningsområde, som skapats af 1894 års kommunallag, men som i allt väsentligt motsvarar den allra äldsta förvaltningsenheten i England, den angelsaxiska tidens "hundred" (härad). Man skiljer på landtdistrikt (rural d.) och stadsdistrikt (urban d.). Till landtdistriktets befogenhet hör fattig- och hälsovård; det omfattar ett fattigvårdsområde (poor law union) och styres af ett d. council, valdt på tre år. Om stadsdistriktet i sin omfattning sammanfaller med stadskommunen, har det ingen särskild förvaltning; i annat fall styres det af ett urban d. council, valdt på tre år. Till stadsdistriktets befogenhet hör endast hälsovården. Indelningen i stadsdistrikt bestämmes af grevskapsrådet eller i särskilda fall af "Local government board". Jfr County. E. Hkr. 2. I Brittiska Indien namn på den lägsta förvaltningsenheten, en underafdelning af en division. Det styres af en ämbetsman (collector, magistrate l. deputy-commissioner), som utöfvar kontroll öfver distriktet i alla afseenden och är ansvarig inför provinsens guvernör. Omkr. 254 sådana distrikt finnas i Indien. District of Columbia. Se Columbia 2. Distrikt (af lat. distringere, spänna, draga åtskils), landsträcka, område. I åtskilliga länder är det officiell benämning på administrativa indelningar för särskilda ändamål. Detta är t. ex. i Sverige förhållandet inom skogsstaten, bergsstaten, tullstaten, poststaten, statsbanorna o. s. v. I N. F. användes distrikt som gemensam benämning på ett mellanled i förvaltningen, som förekommer i flera länders förvaltning, men saknas i Sveriges administrativa indelning. Det motsvarar i det närmaste Frankrikes arrondissemang och bildar i administrativt hänseende en enhet mellan hvad vi kalla län och kommun. Med ordet distrikt öfversättas sålunda ry. ujezd och ry. okrug l. otdjel, det i Österrikes kronländer förekommande bezirkshauptmannschaft, ung. kerület (ty. stuhlbezirk), it. circondario och distretto, sp. partido, turk. mutessariflik l. sandjak, bulg. okolija, rum. plasă, grek. eparchia, eng. district (se d. o.), jap. ken, det i Chile som underafdelning af en subdelegacion