klassiska arabiskan, hvilket ännu gäller såsom en af hufvudkällorna för den arabiska lexikografien. Detta verk har blifvit öfversatt till turkiska och persiska. Djaunpur. Se Jaunpur. Djayadeva, indisk skald. Se Jayadeva. Djebado. Se Djerba. Djebail (Djebel l. Jebeil). Se Byblos. Djebb, flod. Se Juba. Djebel. 1. (Dschebel) Arab., berg, förekommer i en mängd bergsnamn. Se äfven Irak Adjmi. — 2. Detsamma som Djebail. Djebel al-Tarik, Tariks berg. Se Gibraltar. Djebel esch-Scheik, arabiskt namn på berget Hermon. Se Antilibanon. Djebel esch-Scherki ("östra berget"), arabiskt namn på Antilibanon. Djebelija, arab. "bergsbor", arabernas namn på de i Tunisien bosatta bergsstammarna, som tala berbiskt språk. Se Berber. Djebel Karantel, bergås i Palestina. Se Quarantana. Djebel Libnan, arabiskt namn på Libanon. Djebel Mar Elias, arab., "Eliasberget". Se Karmel. Djebel Schammar, landskap och rike i det inre af arabiska halfön mellan 26° och 28° n. br. och dessutom omfattande oaserna El-Djof och Teima; äfven stammarna n. därom ända till turkiska gränsen äro skattskyldiga till den i Haïl residerande emiren. Antalet undersåtar beräknas till 50,000 bofasta och 100,000 nomader. Landet regeras mildt och rättrådigt, röfveri bestraffas strängt, skatterna äro ringa, krigstjänst är frivillig. Årligen genomtågar den persiska pilgrimskaravanen landet under säker lejd, hvilket inbringar omkr. 400,000 kr. Djebel Sulemijje, berg i Palestina. Se Ebal. Djebel Tur, det arabiska namnet på Tabor. Djedda. Se Djidde. Djehol (Shehol, Jehol), kin. Tschöng-tö, stad i kinesiska prov. Tschi-li, vid Lwan-ho, 180 km. n. ö. om Peking. Staden, som uppgifves hafva 250,000 inv., ligger i en vacker, på trädgårdar, tempel och palats rik dal och har bl. a. ett storartadt kejserligt palats, där kejsar Kien-lung (1736—96) företrädesvis residerade. Kejsar Kang-hi (1662—1722) utbytte det gamla namnet D. mot Tschöng-tö. Djeilum. Se Jhelam. Djelalabad (arab.-pers., "glanssäte"), stad i nordöstra Afganistan, vid floden Kabul, på en särdeles fruktbar slätt. Sannolikt endast omkr. 3,000 inv. D., som fordom var starkt befäst, är berömdt genom ett fåtal engelsmäns tappra försvar af detsamma under sir Robert Sale mot afganerna (1841—42). Djelal-eddin Muhammed. Se Akbar. Djelal-eddin Rumi, persisk skald. Se Rumi. Djelam. Se Jhelam. Djem, El-, köping i östra Tunisien mellan saltsjöarna Kairuan och Grarra. Omkr. 1,000 inv. Orten ligger på samma plats som den romerska staden Thysdrus l. Thysdritana colonia, i hvilken Gordianus utropades till kejsare. För att visa sin erkänsla mot invånarna skall han hafva påbörjat den amfiteater, hvars ruiner väcka den resandes beundran. Den täflar, enligt Victor Guérin, i skönhet och nästan i storlek med Colosseum i Rom; dess storaxel mäter omkr. 149 m., dess mindre axel 124, och höjden torde hafva öfverstigit 30 m. Arenan var 94 m. lång och 60 m. bred. Ännu i 17:e årh. var den till det yttre bibehållen, men omkr. 1695 (enl. traditionen) började man förstöra den yttre fasaden, och sedermera hafva traktens invånare begagnat den som stenbrott och sköflat den på dess förträffliga byggnadsmaterial. Det inre är fullkomligt spolieradt. Djem l. Jem (Zizim), turkisk prins, yngre son till sultan Muhammed II, f. 1458, var vid faderns död 1481 ståthållare i Karamanien och gjorde såsom "född i purpur" anspråk på tronen framför sin äldre broder Bajasid (II). I Konstantinopel framkallade emellertid storvesirens försök att utropa D. till sultan ett janitscharuppror, och storvesiren mördades. D. själf hade i början några militära framgångar, lät i Brussa utropa sig till sultan och sökte förgäfves med brodern träffa öfverenskommelse om rikets delning. Besegrad vid Jenischehir (1481), flydde han till Kairo, företog året därpå ett misslyckadt upprorsförsök i Karamanien, men besegrades vid Angora och måste söka skydd hos johanniterna på Rhodos. Stormästaren d'Aubusson, som först lofvat honom hjälp, slöt emellertid snart fördrag med Bajasid II om att mot en årlig penningsumma hålla D. i fängsligt förvar. Denne hölls sedan i 6 år fången på olika slott i Frankrike, medan påfven samt konungarna af Neapel och Ungern sökte få honom i sitt våld för att därmed öfva tryck på sultanen. 1489 lyckades påfven Innocentius VIII få honom åt sig utlämnad mot åtskilliga privilegier åt orden och en kardinalshatt åt d'Aubusson. Senare underhandlade Bajasid med påfven Alexander VI om att få D. afdagatagen mot en penningersättning. Brefväxlingen härom röjdes genom en tillfällighet 1494 för Karl VIII i Frankrike, som då tvang påfven att utlämna D. I konungens följe drog denne söderut från Rom, men insjuknade svårt och afled i Neapel, febr. 1495. Allmänt antogs, att han på anstiftan af påfven bragts om lifvet genom systematisk, långsamt verkande förgiftning. Jfr Thuasne, "Djem- sultan, fils de Mohammed II" (1892). V. S—g. Djemadi ul-evvel, D. ul-achyr. Se Hedjra. Djemali, persisk skald. Se Persiska litteraturen. Djema Rasuat, "sjöröfvarnas moské", arabiskt namn på franska militärstationen Nemours, i depart. Oran i Algeriet, nära Marokkos gräns. Omkr. 2,000 inv. 22 sept. 1845 blef en fransk truppafdelning under Montagnac därstädes fullständigt tillintetgjord af Abd-el-Kader. Djemsidji Djidsjiboj. Se Jamsetjee Jeejeebhoy. Djemsjid. Se Jima. Djenin, stad i Palestina, mellan Samaria och Nasaret, vid södra gränsen af Jisreelsslätten. Omkr. 3,000 inv., af hvilka några få äro kristna. D. är sannolikt den af Josefos nämnda staden Ginea, som motsvarar det forna En-Gannim, "trädgårdskällan", levitstad i Isaskars stam (Jos. 21: 29). Djenne, arab., "trädgård", muhammedanernas paradis. I koranen förekomma äfven flera andra uttryck, t. ex. djennat Adn, "Edens lustgårdar", djennet el-chuld, "evighetens lustgård", djennat el-Firdaus, "Paradisets lustgårdar" m. fl.