han gaf sitt folk samt i hans krigarsnille och förmåga att välja sina tjänare. D. var världens störste, men tillika dess råaste eröfrare. Hans yttre — han hade, såsom en med honom samtida kinesisk krönikeskrifvare berättar, en ofantlig kroppsstorlek, bred panna och långt skägg — antydde en obändig kraft. Hans hjärta tycktes slutet för alla mildare känslor, och hans sinne var oemottagligt för den eljest äfven hos barbarer ofta framträdande vördnaden för en kultur, högre än deras egen. Hans väg gick fram i skenet af brinnande städer, och som minnesvårdar efter sig lämnade han pyramider af dödskallar. Fem eller sex millioner människor torde hafva satt lifvet till genom hans krig, och Central-Asien miste genom honom sin välmakt. I den från D. härrörande lagsamling (Jasa), hvaraf fragment ännu finnas i behåll, afspeglar sig krigarnomadens råhet. Däri finnas likväl några oväntadt fina drag, t. ex. påbudet om vördnad för de andlige, de måtte tillhöra hvilken lära som helst. I D:s rike visades alltid stor fördragsamhet mot främmande trosbekännare. Själf hyllade han icke någon viss uppenbarad religion, men uttalade sig för tron på en gud. Litt.: A. K. M. D'Ohsson, "Histoire des mongols" (4 bd, 1834—35), F. von Erdmann, "Temudschin der unerschütterliche" (1862), och R. K. Douglas, "The life of Jenghiz khan" (1877). Djinn (arab., möjligen af lat. genius), ett slags andeväsen, som spela en synnerligen betydande roll i muhammedanernas vidskepliga föreställningar. I koranen omtalas de på flera ställen och särskildt i kap. 72, som har till öfverskrift suratu-l-djinni (kapitlet om djinnerna). Enligt folktron äro de skapade af eld och till sin natur dels goda, dels onda. Till det senare slaget räknas äfven Iblis (djäfvulen), som uppreste sig mot Gud och vägrade åtlyda hans befallning att tillbedja Adam. Djinnerna anses ofta i synlig måtto uppenbara sig på jorden och utmärka sig framför allt genom sin utomordentliga skicklighet i alla konster och handtverk. I de arabiska sagorna omtalas ofta kung Salomo såsom utrustad med en oinskränkt makt öfver andevärlden, hvarför han också anlitade djinnernas bistånd vid uppförandet af templet i Jerusalem. — Bekant är Victor Hugos dikt "Les djinns". K. V. Z. Djinni. Se Djenne. Djiti schehr (Dschiti schahar), "sjustads-riket". Se Kaschgar. Djize, by i mellersta Egypten. Se Gise. Djodpur. Se Jodhpur. Djof (Ed-), djauf, djouf l. djuf, "urholkning", "mage", kallas i arabiskan en mellan höjder belägen insänkning och förekommer ofta som landskapsnamn, t. ex. på ett område n. ö. om Sana i Jemen och på trakten mellan Medina och Mekka. 1. Det mest bekanta djof ligger midt i den stora arabiska öknen, mellan 29 1/2 och 30° n. br., ungefär under 40° ö. lgd fr. Greenw., vid sydöstra änden af Wadi Sirhan, en oas af omkr. 100 km. längd i ö. och v. och 15—20 km. bredd. Hufvudorter äro D. Amir med omkr. 500 hus samt dadelpalmlunder och trädgårdar, hvilkas frukter (persikor, aprikoser, fikon, drufvor) prisas som de yppersta i Arabien, och Skaka, omkr. 20 km. n. ö. om den förra, med omkr. 600 hus, likaledes omgifna af palmlunder. Hela folkmängden i D. skattade Blunt 1880 till 7,000, Huber till 12,000 och Palgrave 1863, öfverdrifvet, till 32—34 tusen. D. är forntidens Dumætha, senare kalladt Dumat el-Djandel. — 2. Stor sanddynregion i västra Sahara, mellan 19° 30′ och 22° 30′ n. br., genom hvilken vägen går från Marokko till Timbuktu. Trakten är nästan fullständigt blottad på växtlighet. Man trodde en tid, att den låg lägre än hafvet, och föreslog att medelst en kanal till kusten s. om Kanarieöarna dit inleda Atlantiska hafvets vatten. Lenz påvisade dock 1880, att t. o. m. de djupaste delarna af D. ligga mer än 100 m. öfver hafvet och att de stora saltlagren vid Taudeni härröra från en stensalt förande formation från tertiärtiden. Djofra (Jofra), oas i Sahara n. om Fessan, till hvilket den i politiskt hänseende hör, omkr. 2,000 kvkm., af hvilka högst 100 kvkm. äro användbara. Den är omgifven af höjder och delas af en från n. till s. gående bergskedja i tvenne lika stora delar. Invånarna äro omkr. 6,000, berber, hvilka oasen tillhör, samt araber, hvilka kunna blifva egare endast af dadelpalmerna där. Hufvudort är Sokna, en af mur omgifven stad, bebodd af omkr. 2,000 pers., nästan alla berber. Andra orter äro Hon och det heliga Wadan, med omkr. 1,500 inv. och murrester från romarnas tid. Djoga. Se Yoga. Djogin. Se Yogin. Djohor. Se Johor. Djokjakarta (jav. Jagjokerto, "blomstrande makt"). 1. Nederländskt residentskap på södra kusten af ön Java. 3,109 kvkm. 858,392 inv. (1897), däribland 2,409 européer och 3,836 kineser. Landet är en småkullig slätt, som sakta sänker sig från Kedubergen i n., hvilka krönas af vulkanen Merapi (2,875 m.), till hafvet i s. Det fruktbara landet producerar tekträ, kaffe, socker, indigo och tobak. Det bildade en gång tillsammans med Soerakarta det mäktiga riket Mataram och står ännu nominellt under sultanen af D. och fursten af Pakualam, men dessa hafva mot en årlig pension afstått sin myndighet åt holländarna. — 2. Hufvudstad i nämnda residentskap (förr kallad Mataram), vid floden Upak, genom järnväg förenad med hamnen Tjelatjap samt med Batavia, Soerakarta och Semarang, residens för fursten och för nederländske residenten. 60,523 inv. (1897), däraf 2,240 européer och 3,836 kineser. Djolan, motsvarande bl. a. det gamla af Josefos omtalade Gaulanitis, en trakt ö. om sjön Gennesaret och Jordanflodens öfre lopp, begränsad i s. af den i Jordan utmynnande Sjeri‘at el-Menadire (Jarmukfloden), i n. af berget Hermon; i ö. är gränsen icke strängt uppdragen. D. utgöres af en bergplatå med i medeltal 700 m. höjd ö. h. och sluttar från n. och n. ö. till s. och s. v. Den norra delen, det steniga D., når ända till 1,294 m. höjd och är till stor del betäckt med lavamassor efter de många vulkaner, som där en gång varit i verksamhet. Landskapet egnar sig därför i denna del icke till jordbruk, men väl till boskapsskötsel. Den sydliga delen har mer karaktären af en jämn slätt, med en brunaktig, fruktbar mylla. Endast i denna del finnes en bofast jordbrukarbefolkning (fellaher, omkr. 11,000 pers.). Af d:r Schumacher i Haifa har utgifvits en noggrann karta öfver D. med utförlig beskrifning (se "Zeitschr. des deutsch.