kolgrufvorna och äfven vid stenbrott. Brytningsmetoderna ställa sig dock olika alltefter de respektive fältens särskilda förhållanden. Se Grufbrytning. B. O. Djupetsning. Se Etsningskonst. Djupgräfning, trädg., är ett arbete, som utföres i trädgårdar, då man för att göra jorden lämplig för vissa växter med djupt gående rötter, t. ex. fruktträd, bearbetar densamma till större djup än ett spadtag. Djupgräfning kan utföras på olika sätt alltefter matjordens och alfvens beskaffenhet. I sin enklaste form tillgår den så, att längs ena sidan af det ifrågavarande trädgårdslandet jorden uppgräfves och bortföres från en smal, vanligen högst meterbred remsa till det djup, som man finner lämpligt för bearbetning (omkr. 45—60 cm.). Därefter afmätes en ny, lika bred jordremsa bredvid den förra, och härifrån kastas jorden öfver i den uppgräfda fåran. Sålunda uppkommer en ny fåra, som i sin tur fylles från närliggande remsa, o. s. v. Vid s. k. holländsk djupgräfning bortgräfves endast matjorden till ett spadtags djup från den först afsätta remsan, och den därunder blottade alfven omgräfves såsom vid vanlig gräfning för att sedan täckas med matjord från nästa remsa. I den fåra, som uppstår efter gräfning af den sista remsan af landet, ifylles den vid landets motsatta sida uppgräfda jorden. Som djupgräfning är ett ganska dyrbart arbete, kan den vanligen ej utföras annat än i jämförelsevis liten skala. C. G. D. Djupgående, skpsb. Det vertikala afståndet från vattenytan till ett fartygs understa punkt kallas fartygets djupgående. Djupgåendet angifves af den s. k. åmningen, hvilken består af siffror, uppsatta på eller inhuggna i stäfvarna (äfvensom midskepps). Dessa siffror sättas på stäfvarna så, att deras underkanter inträffa just på det antal decimeter (eller fot) öfver kölens underkant, som angifves af siffrorna. Då åmningen angafs i fot, voro siffrorna vanligen romerska och af en half fots höjd, hvadan deras öfverkanter angåfvo djupgåenden af halfva fot. Oftast ligger ett fartyg djupare akter än för, och man säger då, att det har styrlastighet. Styrlastigheten är skillnaden mellan djupgåendena akter och för. Om fartyget ligger lika djupt både akter och för, säger man, att det ligger ”på jämn köl”, och om det, såsom någon gång händer, ligger djupare för än akter, säger man, att det ligger ”på näsan” eller att det har negativ styrlastighet. — Då för ett fartyg endast ett djupgående angifves, bör detta vara det största. J. G. B. (H. W—l.) Djuphacka, åkerbrukshandredskap med stort, bredt blad för djup hackning, användes hufvudsakligen vid uppodling af kärr- och mossjord. H. J. Dft. Djuphafsaflagring, geol. Se Abyssisk aflagring. Djuphafsfauna. Se Djurgeografi, sp. 570. Djuphafsforskning. Se Oceanografi. Djupkultur, landtbr., åkerjordens bearbetning till större djup än vanligt (öfver 25 cm.). Vanligen har matjorden på våra odlade fält ett djup af blott 10—20 cm., men om rötterna nedtränga djupare, få de större tillgång på näring och ökadt skydd mot torka, och djupkultur, som öppnar djupare jordlager för rötterna, är därför egnad att öka skördarna. Då alfven är mullrik och i öfrigt godartad, fördjupas jorden lämpligen genom på hösten utförd djupplöjning (rajolering), hvarvid en del af alfven föres upp i dagen och inblandas i matjorden. Är alfven mer hård och mullfattig, skulle en sådan djupplöjning föra upp för mycket rå alf i ytan, hvarigenom jordens bördighet för längre tid kunde nedsättas. I sådant fall sker fördjupningen småningom med några centimeters djup för hvar gång och blott i den mån jorden blir väl uppgödslad med kreatursgödsel. Stundom innehåller alfven skadliga ämnen, så i synnerhet s. k. sjöjord (se d. o.), och i sådant fall undvikes djupkultur, emedan den kan göra jorden ofruktbar. Då alfen är hård och mullfattig, kan djupkulturen ske medels alfluckrare (se d. o.) eller grubber (se d. o.), som luckrar alfven, utan att inblanda den i matjorden. Djupkulturen fordrar stor dragkraft och utföres (dock sällan i Sverige) helst med ångkraft l. elektrisk kraftledning. Den djupa plöjningen eller alfluckringen behöfver ej utföras hvarje år, utan sker med flera års mellantid. Jfr Plog. H. J. Dft. Djupplöjning användes numera stundom äfven i trädgårdar, framför allt i trädskolor, i st. f. djupgräfning (se d. o.). För sådan plöjning ha konstruerats särskilda s. k. djupplogar, som kunna bearbeta jorden till ett djup af 60 cm. eller möjligen ännu mera. Oftast användas härtill dubbelplogar, men äfven en vanlig plog kan användas på det sätt, att man låter den gå två gånger i samma fåra. C. G. D. Djupliden, kronopark i Lycksele socken, Västerbottens län. Areal 3,070,06 har, däraf 725,80 har impediment. Taxeringsvärde 86,500 kr. (1904). Djuplod, Djuplodning. sjöv. Se Lodning. Djupplog, landtbr. Se Djupkultur och Plog. Djupplöjning, landtbr. Se Djupkultur. Djupsjö, kronopark i Öfver-Luleå socken, Norrbottens län, bildades 1869 af öfverloppsmarker, uppkomna efter afvittring. Areal 9,697 har. A. G. Lm. Djupviken, municipalsamhälle i Umeå landsförsamling på östra sidan af Ume älfs östra mynningsarm med sågverk och hamn (Sandvik), som utgör tilläggsplats för kustångarna och afgångsstation för lokalångare uppför älfven till Umeå. Municipalsamhället, som hade 751 inv. 1900, sammanhänger med Holmsunds stora sågverk, som har telegraf-, telefon-, post- och skjutsstation. Djur, lat. animalia, och Djurriket (lat. regnum animale), zool. Man särskiljer alla lefvande varelser i två grupper: djur och växter. Denna indelning beror på föreställningar, som redan tidigt framkallats af erfarenheten. Tidigt iakttog man mellan växter och djur en grundväsentlig skillnad, som skulle kunna sammanfattas så, att djuren ega känsel och förmåga af frivillig rörelse, hvilka egenskaper växterna skulle sakna. Rikare och mångsidigare erfarenhet gaf emellertid vid handen, att denna uppfattning stödde sig endast på kännedomen om ett jämförelsevis ringa antal af de högsta djuren och växterna, men att det finns en hel värld af lägre, enklare byggda varelser, inför hvilken detta kriterium lämnar oss i sticket. Vi kunna nämligen till en början fastslå, att protoplasmans (cellinnehållets) kontraktibilitet och retbarhet, hvilka utgöra förutsättningen för de högre djurens rörelse- och