fotgardeskasernerna med Gustaf Adolfs-kyrkan. Nedanför Ladugårdsgärdet har vid stranden af Djurgårdsbrunnsviken uppförts Kavallerietablissemanget. Å norra delen af D. te sig vidare i moderniseradt skick det innerst vid nämnda vik liggande utvärdshuset Djurgårdsbrunn, å hvilken plats fordom en "surbrunn" anlitades, samt vid Lilla Värtans strand utvärdshuset Lidingöbro, hvilket numera visserligen gör ringa skäl för sitt namn, sedan den förut där förefintliga långa flottbron till Lidingön blifvit (1883) af staden för Värtahamnens skull ersatt med en bro n. om denna hamn. Äfven å södra D. märkes från senare tiden ganska mycket nytt vid sidan af åtskilliga för äldre generationer välkända platser. I Narvavägens förlängning byggde staden 1897 ditöfver, hufvudsakligen på egen bekostnad, i stället för den äldre nog anspråkslösa och för spårvägstrafik otjänliga Djurgårdsbron en stark och prydlig bro, och efter den s. å. å härintill närmast liggande område af D. samt å norra delen af Djurgårdsstaden och en del af Galärvarfvet anordnade allmänna konst- och industriutställningens slut iordningställdes en ståtlig infartsled. V. om denna reste sig å Lejonslätten det redan då, ehuru ej till hela sitt omfång, uppförda storartade Nordiska museet (se d. o.). På den östra sidan blef närmaste sträckan med stor kostnad fri från Kaptensuddens dittillsvarande byggnader; dess blifvande anordning, hvarpå ligger synnerlig vikt, är dess bättre ännu (1906) ej afgjord, ehuru det är ifrågasatt, att dess till enskild person upplåtna mark skall åtminstone delvis blifva bebyggd med ett större värdshuskomplex m. m. Längre fram på samma sida märkes Wicanderska villan "Lusthusporten", fordom platsen för det bekanta värdshuset "Blå porten" (se d. o.). I fonden möta Biologiska museet samt ö. därom Djurgårdsteatern, och därofvanför utbreder sig, med bibehållande af det gamla namnet Skansen (se d. o.), den del af Artur Hazelius' storslagna skapelse, som utgör Nordiska museets friluftsafdelning, på långt håll markerad af utsiktstornet Bredablick (förut kalladt Belvedären; se Belvedär), hvarifrån ett enastående panorama erbjuder sig. S. om Biologiska museet har hertigen af Västergötland, prins Karl, 1905—06 åt sig till vinterbostad ombyggt f. d. Byströms (sedermera Hammers) villa (se Byström, J. N)., och vidare i s. märkes en rad mer eller mindre moderniserade förlustelseställen: det vidtbekanta utvärdshuset Hasselbacken (se d. o.), med Bellmans staty, Manegen (Cirkus), Alhambra, Tivoli och Novilla, alla begränsande den s. k. Djurgårdsslätten, där ännu ett traditionellt, brokigt folklif rör sig på den varmare årstidens söndagseftermiddagar. Längre bort återfinner man Bellmansro (se d. o.), där D:s spårvägslinje f. n. (1906) slutar (koncession på fortsättning till Blockhusudden är sökt) och i hvars omedelbara närhet Bellmans byst 1829 aftäcktes, och vidare, bland enskilda lägenheter, Valdemarsudde (se d. o.), där hertigen af Närke, prins Eugen, 1903—05 byggde sig en solid och smakfull bostad, samt ö. därom "Frisens park" och bortom Manilla det ståtligt bebyggda sommarstället Täcka udden (nu tillhörigt bankdirektör K. A. Wallenberg), bankiren Ernest Thiels villa (tillika ett slags privatmuseum för bildande konst) samt Parkudden, där prins Karl 1899 åt sig ordnade ett sommarhem. En tidsenlig karta öfver D. är en af ingenjören H. Hellberg för Stockholms stads drätselnämnds första afdelnings räkning 1903—05 upprättad, ej tryckt "Öfversiktskarta", omfattande norra och södra Djurgården m. m. Den här bifogade kartan är utarbetad delvis på grundvalen af denna, med nya tillägg. Stockholms stads brand- och byggnadsordningar gälla ej blott för Djurgårdsstaden, utan äfven för "f. d. Djurgårdens landsdel", dock så, att en k. resol. 7 dec. 1894 uttalat, att hvad byggnadsordningen innehåller ang. D. icke är af beskaffenhet att kunna verka inskränkning i den rätt, som tillkommer konungen i afseende å byggnadsföretag å D. De särskilda fastigheterna å f. d. landsdelen taxerades 1905 till 17,194,400 kr., hvaraf på staten kommo 5,156,000 kr. Kommunens, allmänna inrättningars m. fl. fastigheter voro till 583,800 kr. af bevillningsfri natur. För Djurgårdsstaden voro motsvarande summor 4,504,100 kr., 100,000 kr. (Blockhusudden) samt 516,900 kr. Invånarantalet där var vid årets slut 2,387, å f. d. landsdelen 3,251. Vid Ladugårdslands l. Hedvig Eleonora församlings 1 maj 1906 inträdda tredelning kom den s. om Sturevägen liggande delen af D. till Oskarsförsamlingen, den n. därom liggande, med hela Värtahamnen, till Engelbrektsförsamlingen. I sammanhang med beslutade omfattande åtgärder till stärkande af rikets försvar har statsmakternas uppmärksamhet riktat sig på möjligheten att af D. draga inkomster härtill, särskildt till vinnande af ett nutida anspråk mera tillfredsställande öfningsfält åt de i Stockholm förlagda truppförbanden, och 19 maj 1903 afgaf en kungl. kommitté "und. betänkande och förslag ang. försäljning af Norra Djurgården m. m." En sådan försäljning beräknas här, efter ett nettopris af 30 kr. i medeltal pr kvm., kunna inbringa 200 mill. kr., på samma gång som kommittén dock förklarar sig "för sin del icke våga uttala någon som helst gissning angående den tid, inom hvilken behofvet af byggnadstomter kan hafva föranledt Norra Djurgårdens fullständiga försäljning". Emellertid har f. n. ett modifieradt förslag trängt sig i förgrunden, åsyftande, att utvidgningen af stadsplanen öfver norra D. må inskränkas till den del, som i n. begränsas af Valhallavägens utdragna norra linje och i ö. af Svea lifgardes kasernområde, samt den del, som omfattar Skogsinstitutets tomt och området ö. därom till närheten af Kavallerietablissemangets tomt. På den till Stockholms stad år 1647 af kronan donerade och af staden egentligen endast mot årligt arrende upplåtna Beckholmen eger Stockholms grosshandelssocietet två dockor, och en sådan finnes äfven å k. Galärvarfvet. Af litteratur rörande D. må nämnas J. E. Rydqvist, "Djurgården förr och nu" (1833), J. P. Tollstorp, "Kongl. Djurgården" (1844), P. E. Bergstrand, "Stockholms Djurgård" (1886), och K. G. Englund, "Djurgården i ord och bild" (1890). K. J. Billmark utgaf 1854 5 hftn litograferade teckningar, "Kongl. Djurgården". G. V. G. Djurgårdsbrunn, Djurgårdsbrunnskanalen, Djurgårdsbrunnsviken. Se Djurgården, sp. 571, 575.