Till jämförelse meddelas här dimensionerna i m. på ett par af de största utländska torrdockorna: <table o> <td>Glasgow graving dock n:r 3 ....... <td r>269,7 <td r>25,3 <td r>8,1 <td>Liverpool, Canada graving dock <td r>282,1 <td r>28,7 <td r>9,7 </table>

Fig. 2. Flytande U-docka på varfvet i Kiel. Tvärsektion.

II. Flytande dockor (eng. floating graving docks) hafva samma ändamål som fasta torrdockor och hafva på senare tiden alltmera kommit i bruk i stället för dessa. De byggas af järn eller stål och hafva vanligen två eller flera horisontella bärpontoner, hvilkas kortsidor kunna förenas med hvarandra. Bärpontonerna hafva kölblock för att uppbära fartyget. För att gifva dockan erforderlig stabilitet och styrka mot långskeppspåkänningar samt för att reglera bärpontonernas sänkning, då de äro under vattenytan, förser man den flytande dockan med en vertikal ihålig vägg på hvardera eller blott på den ena långsidan. På grund af sin tvärsektion kallas dockan i förra fallet U-docka (fig. 2), i det senare L-docka (fig. 3); bägge kortsidorna äro alltid öppna. Bärpontoner och sidoväggar äro afdelade i ett antal vattentäta rum, som genom i dockan befintliga pumpar och rörledningar kunna länsas eller vattenfyllas. I öfrigt är en flytande docka utrustad med elektrisk belysning och allehanda moderna anordningar för kraftigt bedrifvande af reparationsarbeten; maskinrummen äro belägna i sidoväggarna. När en flytande docka skall användas, insläppes vatten i pontonerna, så att dockan sjunker tillräckligt djupt, fartyget indrages i dockan, hvarpå det i pontonerna insläppta vattnet åter utpumpas, till dess dockan lyft sig så mycket, att dess öfre botten blir torr. Stöttning af fartyget försiggår på samma sätt som i en fast torrdocka. Vid utdockning insläppes likaledes vatten i pontonerna, till dess dockan sjunkit så djupt, att fartyget är flott och kan utbogseras. I dessa dockor kunna intagas fartyg, hvilkas längd öfverstiger dockans egen; exempel finnes, att dylikt öfverskott uppgått till öfver 30 m. vid hvardera ändan. — Flytande dockor böra vara själfdockande, d. v. s. hvarje del af dockan skall kunna lyftas öfver vattnet med dockans egna hjälpmedel. Den mest kända firman för byggande af flytande dockor är Clark & Standfield i London.

Fig. 3. Flytande L-docka vid Finnboda varf. (Fig. 4. Själfdockning.)

Såsom en föregångare till nutida flytande dockor kan anses den s. k. hydrauliska dockan, bestående af ett antal med kölblock försedda pontoner samt en hydraulisk apparat för upplyftande af pontoner och fartyg. Vid dockning af fartyg i en sådan docka infördes pontonerna öfver den hydrauliska bädden, vattenfylldes och sänktes så djupt, att fartyget flöt öfver kölblocken. Sedan fartyget indragits, upplyftes med den hydrauliska bädden fartyg och pontoner öfver vattnet, vattnet utsläpptes ur pontonerna, hvarpå bädden sänktes så mycket, att pontonerna med fartyget uppburet öfver vattnet blefvo flott och kunde bogseras till reparationsverkstaden. I Sverige finnes endast en flytande docka, den f. n. vid Finnboda i Stockholm förlagda s. k. pontondockan (fig. 3). Den är byggd i L-form och har