två bärpontoner af resp. 46 och 29 m. längd, hvilka kunna användas hvar för sig eller hopkopplade för dockning af mindre eller större fartyg äfvensom för dockning af hvarandra (själfdockning; se fig. 4). Dockan balanseras medelst två flytande motvikter, de s. k. stöttpontonerna, hvilka med parallellrörelse äro förenade till bärpontonerna och i likhet med dessa senare kunna i mån af behof vattenfyllas. Dockans största lyftkraft är 2,250 ton. Världens kraftigaste flytande docka är förlagd i Algiers (vid New Orleans); den byggdes 1901 och har en lyftkraft af 18,000 ton. Förutom denna hafva följande flytande dockor en lyftkraft af minst 15,000 ton: två i Hamburg, byggda 1897 och 1903, lyftkraft resp. 17,000 och 17,500 ton (den senare, 179,8 m., är den längsta existerande flytande docka); Bermudadockan, byggd 1902 för engelska marinens räkning, lyftkraft 16,500 ton; den s. k. Deweydockan, afsedd att för amerikanska flottans räkning förläggas vid Filippinerna, byggd 1906 enligt en af svenske ingenjören Hanson patenterad typ, lyftkraft 16,000 ton; en i Rotterdam, lyftkraft 15,600 ton; en i New York, byggd 1901, lyftkraft 15,000 ton samt en i Pola, byggd 1903, lyftkraft 15,000 ton. 6. Sjöv. Upphöjning af trä på en vals eller ett vindspel o. d. Dockmästare, en dockas arbetschef, förestår dockan icke blott i tekniskt, utan vanligen äfven i ekonomiskt afseende. Dockport. Se Docka 5. Dockspel. Se Marionett. Docksätt. Se Docka 5. Dockum. Se Dokkum. Dockum. 1. Jost van D., f. 1753, d. 1834 som viceamiral i dansk tjänst, utmärkte sig på Schelde 1809—13 som chef på ett af de franska linjeskepp, som bemannats med danskar. — 2. Karl Edvard van D., den förres son, dansk sjömilitär, f. 28 febr. 1804, d. 29 jan. 1893, tjänade 1823—29 i franska Medelhafsflottan, hvarunder han deltog i slaget vid Navarino (1827) och belägringen af Patras (1828), var 1839—44 adjutant hos guvernören öfver Dansk-västindiska öarna, blef 1847 kapten och förde 1848—50 befälet öfver en korvett i Östersjön. Därefter var han nov. 1850—början af 1852 marinminister, utnämndes 1853 till kommendörkapten och var 1857—60 sändebud vid stor-britanniska hofvet. 1864 anförde D. danska Östersjöeskadern, var 1866—67 för andra gången sjöminister samt blef 1868 amiral och chef för sjöofficerskåren. Han tog 1874 afsked. E. Ebg. Doctissime!, lat., höglärde herre. Docti viri male pingunt, lat., lärda män skrifva (vanligen) en dålig handstil. Doctor, lat., lärare. Se Doktor. Doctor ecclesiæ (lat., "kyrkolärare"), plur. doctores ecclesiæ, ett hedersnamn inom katolska kyrkorna på sådana teologer, hvilkas läror i särskild grad vunnit auktoritet inom kyrkan och hvilkas lif utmärkts af stor helighet. Namnet ha de fått däraf, att de, enl. Benedikt XIV (1740—58), icke blott lärt i kyrkan, utan lärt kyrkan. — Grekiska kyrkan brukar räkna 5 doctores ecclesiæ: Athanasios, Basileios den store, Gregorius af Nasians, Chrysostomos, Kyrillos af Alexandria. Inom den romerska kyrkan sker upphöjelsen till doctor ecclesiæ numera genom påfven och är den högsta graden af helgonförklaring. Särskildt var Pius IX bekant genom sina utmanande upphöjelser (Frans af Sales, Liguori). Vid Leo XIII:s död voro följande doctores ecclesiæ: Ambrosius, Hieronymus, Augustinus, Leo den store, Hilarius, Petrus Chrysologus, Gregorius den store, Isidorus af Sevilla, Petrus Damiani, Anselm af Canterbury, Bernhard af Clairveaux, Tomas från Aquino, Bonaventura, Frans af Sales, Alfonso Maria de Liguori, Kyrillos af Jerusalem, Johannes Damascenus och Beda. Hj. H—t. Doctor of divinity [då'ktə əv divi'niti], eng., förk. D. D., teologie doktor. Doctors' commons [då'ktəṡ kå'mənṡ], förkortadt D. C., byggnad i London invid S:t Pauls kyrkogård,, fordom tillhörande en sammanslutning af engelska advokater. Tomten inköptes 1567 af några dess medlemmar, hvilka där byggde ett hus för domare och advokater vid de andliga och amiralitetsdomstolarna. Kollegiets medlemmar inkorporerades 1768 som "College of doctors of law exercent in the admiralty and ecclesiastical courts". Som villkor för att kunna ifrågakomma till inval gällde att vid engelskt universitet ha promoverats till juris doktor, och medlemmarna af kollegiet egde uteslutande rätt att praktisera i andliga och amiralitetsdomstolar, hvilkas sessioner då också höllos i Doctors' commons. Kollegiet afskaffades 1857, då äfven de nämnda domstolarna blefvo öppna för alla advokater. Doctrina de insignibus, lat. Se Heraldik. Document humain [dåkymä̃' ymä̃'], fr., "människourkund", bevis ur erfarenheten, fall ur verkliga lifvet, enligt E. Zolas och naturalismens teori grundvalen för all konst. Dóczi [då̄tsi], Lajos, ungersk författare, f. 1845 i Oedenburg, studerade juridik och anställdes af Andrássy vid ungerska inrikesministeriets pressbyrå, där D. genom sina kraftiga artiklar mot den af Tisza ledda oppositionen steg så i gunsten, att han på 1870-talet utnämndes till afdelnings- och hofråd vid utrikesministeriet i Wien samt erhöll ungersk adelsvärdighet. Med lustspelen A csók (1871; "Kyssen", 1884) och Emminor (1896) vann D. Ungerska akademiens Teleki-pris. Han har vidare författat sorgespelet Utolsó próféta (1868), åtskilliga dramer och lustspel, noveller och dikter samt öfversatt förra delen af Goethes "Faust" (1872; ny uppl. 1878) och Schillers "Wallenstein" (1903) m. m. Dodabetta, högsta toppen på Nilgiri i södra delen af Västra indiska halfön. 2,630 m. Dod-Ballapur [dåd-bālā'pōə], "Stor-B." (till skillnad från det 22 km. nordligare belägna "Lilla B.", Chik B.), stad i distriktet Bangalore af brittisk-indiska vasallstaten Mysore, vid Arkavatifloden. Omkr. 8,000 inv. Stort, gammalt fort. Bomullsindustri. Dodd [då'd], William, engelsk skriftställare, f. 1729, utnämndes 1763, oaktadt sitt utsväfvande lefnadssätt, till hofpredikant, men afsattes 1776 från denna syssla, emedan han genom löfte om mutor sökt förmå lordkanslern att skaffa honom ett pastorat, och blef 1777 hängd för växelförfalskning. Mest kända bland hans många arbeten äro Beauties of Shakespeare (1752; flera gånger utgifven, bl. a.