1860), Sermons to young men (1772), Comfort to the afflicted (4:e uppl. 1789) och Thoughts in prison (1777; många uppl.). <img l>

Doddridge [då'dridʃ], Philip, engelsk nonkonformistisk präst, f. 1702, d. 1751, stiftade 1729 ett teologiskt seminarium i Northampton och höjde detsamma till stort anseende. Han var utmärkt för personlig fromhet och älskvärdhet. Han är en af dissidenternas bäste psalmförfattare. Flera af hans uppbyggelseskrifter äro öfversatta på svenska. Dodds, Alfred Amédée, fransk militär, f. 1842 i S:t Louis (Senegal), genomgick 1862—64 krigsskolan i Saint-Cyr och deltog som kapten i fransk-tyska kriget, där han blef fången vid Sedan, men lyckades fly, hvarefter han tog en hedrande del i Loire-arméns och östarméns fruktlösa strider. 1872 sändes han till Senegal, där han stannade i 20 år med undantag af åren 1878 och 1885, då han deltog i de franska expeditionerna till Kochinkina och Tonkin. D. blef 1878 major och 1887 öfverstelöjtnant. Hans namn är knutet vid fransmännens eröfring (1892) af Dahomey (se d. o.), hvarvid D. hade öfverbefälet och dref konung Behanzin på flykten. Till belöning blef D. brigadgeneral s. å., men utsändes kort därpå på en ny expedition mot Behanzin, som han tog till fånga 1894. D. var därefter befälhafvare för 4:e marininfanteribrigaden i Toulon, sändes 1896 till Tonkin för att leda en expedition mot sjöröfvarna ("pavillons noirs"), men återkallades redan s. å. och förflyttades till Brest. 1899 blef D. divisionsgeneral, fick 1900 öfverbefälet öfver trupperna i Indokina och 1902 öfver kolonialtrupperna. Sedan 1905 är han medlem af högsta krigsrådet ("conseil supérieur de la guerre"). E. A—t. Dodecandria (af grek. dodeka, tolf, och aner, man), bot. 1. Elfte klassen i Linnés sexualsystem. Den omfattar växter med tvåkönade blommor och 12—19 fria ståndare. — 2. Ordning inom klasserna Monadelphia och Diœcia. Dit räknas sådana till dessa klasser hörande växter, som hafva 12—19 fria ståndare. Dodecatheon, bot. Se Primulaceæ. Dode de la Brunerie [dåd də la brynri'], Guillaume, vicomte, fransk militär, f. 1775 i S:t-Geoire (dep. Isère), d. 1851 i Paris, deltog i revolutionskrigen i Tyskland och expeditionen till Egypten (1798) samt ledde en mängd befästningsarbeten vid Frankrikes kuster. Under Napoleons spanska krig ledde han med stor skicklighet belägringsarbetena vid Zaragoza (1808—09) och Badajóz, och efter det olyckliga fälttåget till Ryssland försvarade han tappert fästningen Glogau (1813—14) ända till kejsarens fall. Såsom fortifikationsbefälhafvare deltog han 1823 i spanska fälttåget, efter hvars slut han utgaf Précis des opérations contre Cadiz 1823 (1824). 1840 fick han högsta ledningen af befästningsarbetena vid Paris, som han lyckligt fullbordade, och blef 1847 marskalk, den förste franska fortifikationsofficer efter Vauban, som fått denna värdighet. Jfr Moreau, "Vie du maréchal D." (1852). E. A—t. Dodekadik (af grek. dodeka, tolf), tolftalsräkning, duodecimalsystem. Jfr Dekadik. Dodekaeder (af grek. dodeka, tolf och hedra, säte, grundyta), geom., solid figur, begränsad af tolf reguljära och lika stora femhörningar.

Dodekaeder.

Dodekagon (af grek. dodeka, tolf, och gonia, hörn), geom., reguljär tolfhörning. Dodekandrist, bot., växt som tillhör klassen Dodecandria. Dodekarki (af grek. dodeka, tolf, och archein, härska), tolfmannavälde, regering af tolf personer, kallas den styrelseform, som förekom i Nedre Egypten efter Tebes förstöring genom den assyriske konungen Aššur-bani-apal. Tolf ättlingar af chefer för Masjausja-stammen — ursprungligen en libysk stam, som under Ramses III blef bosatt i deltat och sedermera i sin egenskap af elitkår i faraonernas härar kom att spela en viktig roll i Egyptens historia — härskade då samtidigt under några år öfver Nedre Egypten, tills Psammetik I 660 f. Kr. lyckades återförena såväl Öfre som Nedre Egypten under en spira. -st -son. Dodge [då'dʃ], Mary Abigail, amerikansk författarinna, mest känd under pseudonymen Gail Hamilton, f. 1830 i Hamilton i Massachusetts, d. 1896 i Hartford, utgaf Country living and country thinking (1862), Stumbling-blocks (1864), Little folk life (1872), Sermons to the clergy (1875) m. fl. berättelser, hvilka utmärka sig genom bitande satir. Dodgson [då'dʃsən], Charles Lutwidge, engelsk författare, f. 1832, d. 1898, var matematiker och utgaf åtskilliga arbeten i olika grenar af denna vetenskap. Långt mera känd blef han emellertid som sagoförfattare under signaturen Lewis Carroll. Hans bästa barnbok, Alice's adventures in wonderland (1865; "Alice's äfventyr i sagolandet" 1870, ny uppl. 1898), tillhör de allra mest spridda i sitt slag. D:s "Life and letters" publicerades 1898. Dodici [då'ditji], Cima, högsta toppen i Vicentineralperna på gränsen mellan södra Tyrolen och Italien, vid Brentadalen, s. om Borgo. 2,338 m. Dodo, zool. Se Drontsläktet. <img l>

Dodoëns [då̄dons l. dådōns] l. Dodonæus, Rembert, holländsk botanist, f. 1517, d. 1585, blef 1574 kejsar Maximilian II:s lifmedikus och 1582 professor i medicin i Leiden. Han var en af dem, som kraftigast bidrogo till att befria vetenskapen från skolastikens fjättrar. Hans förnämsta arbeten äro Cruydeboeck (1554; många uppl.) och Stirpium historiæ pemptades VI, sive libri XXX (1583), i hvilket senare många växter för första gången beskrefvos.