af engelska och holländska fiskare, som ligga på banken under vintermånaderna (från nov. till mars och april). 5 aug. 1781 stod i närheten af D. ett blodigt sjöslag mellan engelsmän under Hyde Parker och holländare under Zoutmann. — Under rysk-japanska kriget 1904—05 blef denna trakt af Nordsjön skådeplats för en mycket uppseendeväckande episod, den s. k. D.-affären. På sin färd ut till de östasiatiska farvattnen besköt amiral Rosjdestvenskijs flotta, den s. k. "Östersjö-eskadern", natten mellan 20 och 21 okt. 1904 en flottilj af omkr. 30 ångtrålare, hvilken låg i närheten af D., visade alla föreskrifna ljussignaler och helt fredligt bedref sitt fiske. Den ryska eskaderns officerare tyckas ha uppskrämts genom rykten om att japanerna i europeiska farvatten förberedde ett anfall på eskadern med torped- eller undervattensbåtar. De hade därför tidigare på dagen utan betänkande skjutit på hvarje fartyg, som föreföll dem misstänkt, bl. a. på den svenska ångaren "Aldebaran" samt en tysk och en fransk trålare, och deras uppjagade fantasi kom dem att bland den engelska trålarflottiljens fartyg varsna till anfall framrusande japanska torpedbåtar. Beskjutningen vållade mycken skada, en trålare sänktes, och af dess besättning dödades två man och sårades alla öfriga utom en; två andra trålare blefvo äfven träffade. Sedermera utröntes, att äfven en af ryska flottans egna kryssare beskjutits, hvarvid åtminstone en person, skeppsprästen, dödats. Efter omkr. 12 minuters liflig kanonad ångade den ryska eskadern vidare, utan att lämna de nödställda fartygen någon hjälp. När händelsen två dagar senare blef känd i England, uppstod där en våldsam indignationsstorm, krigiska förberedelser gjordes, och regeringen begärde af den ryska förklaring, ursäkt och skadestånd. 28 okt. hade ministären Balfour, som genomgående i denna sak visade ytterlig moderation, med ryska regeringen lyckats aftala en preliminär öfverenskommelse, enligt hvilken ersättning skulle lämnas för anställd skada, Rosjdestvenskijs flotta hejdas i Vigo, så att i saken invecklade officerare ej finge fortsätta till Öst-Asien, händelsens förlopp utredas af en internationell undersökningskommission, om brottslighet öfverbevisade personer straffas och instruktioner af ryska regeringen utfärdas i syfte att hindra liknande tilldragelsers återupprepande. Amiral Rosjdestvenskij vidhöll i Vigo sitt påstående om de japanska torpedbåtarna och afseglade efter att blott ha landsatt fyra till vittnen inför undersökningskommissionen afsedda officerare, hvilket öfvermodiga beteende i England väckte allmän harm bland befolkningen och hotade omintetgöra den med mycken svårighet åstadkomna fredliga uppgörelsen. Den internationella, enligt Haagkonventionens föreskrifter organiserade undersökningskommissionen, bestående af en engelsk, en rysk, en fransk, en amerikansk och en österrikisk amiral, sammanträdde i Paris 22 dec. 1904 och afgaf efter vidlyftiga förhandlingar sitt slutliga betänkande 27 febr. 1905. Detta gaf en med den engelska versionen i allt väsentligt öfverensstämmande skildring af förloppet under iakttagande af öfverdrifven skonsamhet vid bedömande af amiral Rosjdestvenskijs förhållande under och efter katastrofen. D.-affären fick kort därefter sin afslutning genom att ryska regeringen till de genom beskjutningen lidande utbetalade ett skadestånd af 65,000 pd st. Till minne af de dödade fiskarna restes 1906 en staty i Hull. V. S—g. Doggerbåt, sjöv. Se Dogger.

Doggfisksläktet, Hafshundarna, Hund- l. Rödhajarna, Scyllium, zool. ett till broskfiskarnas (Selachii) ordning och hajarnas underordning (Selachoidei) hörande släkte. Från de öfriga hajarna skiljer det sig bl. a. därigenom, att den främre ryggfenan icke är belägen framom, utan ofvanför eller bakom bukfenan och saknar tagg samt att analfena finnes och börjar framom andra ryggfenan. Ögonen sakna blinkhinna; spruthål finnas bakom dem. Nosen är nedtryckt, munnen böjd och väpnad med flera rader små tänder, hvilka äro något krökta inåt samt på ömse sidor försedda med (oftast två) kortare spetsar. Doggfiskarna tillhöra de varma och tempererade luftstreckens haf. Vid Europas kuster förekomma de i Medelhafvet, Atlantiska hafvet och Nordsjön samt träffas, ehuru mera sällan, vid Skandinaviens kuster, ända ned i Öresund. Ehuru tillhörande de mindre hajfiskarna, äro de mycket glupska varelser. De angripa i synnerhet sillstimmen samt äro fiskarna till stor skada och förargelse, då de råkat komma in i garnen, hvilka de sönderslita. Under gynnsamma förhållanden föröka de sig starkt. Så t. ex. hade de vid slutet af 1820-talet i Engelska kanalen så tilltagit i antal, att fiskarna i stället för torsk fingo nästan endast hundhajar på krokarna. Fortplantnings- eller lektiden börjar på hösten och pågår under vintern. Köttet är oätligt, men lefvern gifver en förträfflig tran. — Vid Skandinaviens kuster anträffas trenne arter, hvilka äro mer eller mindre sällsynta. Den småfläckiga hundhajen, Scyllium canicula (se fig.), igenkännes därpå, att näsborrklaffarna äro åtskilda endast genom ett smalt mellanrum; bukfenornas bakre inre hörn är utdraget och spetsigt; den är ofvan rödgrå, på sidorna ljusare, öfverallt beströdd med små, runda, mörkbruna fläckar, hvilka äro störst på sidorna och fenorna, och undertill hvitaktig. Denna art, som uppnår en längd af högst 75 cm., är den minsta bland alla svenska hajar och förekommer, ehuru sällan, vid Sveriges kuster, i Kattegatt och Öresund. Den storfläckiga hund- eller katthajen, Scyllium stellare, har likaledes stjärtfenans öfre kant slät, men skiljer sig från den förstnämnda arten därigenom, att näsborrklaffarna äro skilda genom ett bredt mellanrum samt att bukfenornas bakre inre hörn är trubbigt och icke utdraget. För öfrigt är katthajen ofvantill brungrå, på sidorna ljusare, öfverallt beströdd med stora, runda och mörka fläckar, hvilka äro störst på kroppens sidor och på fenorna, samt undertill hvit med ljust rödaktig anstrykning. Längden kan uppgå till något öfver 1 m. I Sverige har denna fisk en gång (1875) blifvit fångad i Bohus läns skärgård. Den ringlade hundhajen, Scyllium melanostomum, har stjärtfenans öfre kant besatt med en rad små taggar på hvardera sidan och en mycket utdragen, i spetsen afsmalnande nos. Ofvantill är denna art gråaktigt rödbrun, tecknad