Uti Italien och Frankrike var "doktor" länge liktydigt med magister, men efter 13:e årh. kom den förra titeln i större anseende. Vid de tyska universiteten kallade sig teologerna i början hellre magistrar, men redan i 14:e årh. tillfogades titeln doktor. I 15:e årh. började man, efter exempel från universitetet i Prag, tämligen konsekvent skilja mellan å ena sidan doctores juris och medicinæ, å andra sidan magistri theologiæ och philosophiæ. I nyare tid har doktorstiteln efter hand kommit i bruk inom alla fakulteterna. I Tyskland blef i äldre tider doktorsvärdigheten ofta förlänad af kejsarna genom deras hofpfalzgrefvar. De, som vunnit sin värdighet på detta sätt, kallades doctores bullati (medelst "bulla", kejserligt bref, kreerade doktorer), till skillnad från rite promoti (sådana som genom aflagda lärdomsprof promoverats på öfligt sätt). Doktorat meddelas numera (genom doktorspromotion) antingen efter förutgången examen och disputation (examen rigorosum) eller såsom en utmärkelse för lärda förtjänster (s. k. honorariedoktorer l. hedersdoktorer). I Tyskland härskade vid några universitet för ej länge sedan oskicket att promovera till doktor person, som endast insändt en afhandling, men ej infunnit sig till dess försvar (doctor in absentia), hvarigenom ingen garanti fanns för att han själf var författaren. I Oxford och Cambridge samt någon gång vid tyska universitet förekomma äfven promotioner af doctores musices. I Preussen (sedan 1899) samt i några andra tyska stater och i Österrike hafva de tekniska högskolorna rätt att förläna doktorsvärdighet (se Doktoringenjör). I Amerikas förenta stater utdela tandläkarinstituten doktorsgrad (doctor of dental surgery). I Sverige kreeras medicine, juris och filosofie doktorer af vederbörande fakulteter, hvaremot teologie doktorer utnämnas af konungen. Vid promotionen öfverlämnas till dem ett diplom (doktorsdiplom). Yttre utmärkelsetecken för doktorsgrad äro: ring (doktorsring) för filos doktorer (dekorationsmotiv: lager), jur. doktorer (hälften lager, hälften eklöf) och (sedan 1890-talet i Sverige) med. doktorer (lagerkrans med däromkring slingrad orm), veckad sidenhatt (doktorshatt) för teol., juris och med. doktorer samt broderad krage (doktorskrage); förr bars äfven värja (doktorsvärja). Person, som upplefvat femtio år efter sin doktorspromotion, plägar vid då infallande promotion hedras med nytt diplom, såsom jubeldoktor. I Sverige hafva äfven kvinnor erhållit doktorsvärdighet, filosofisk första gången 1883, juridisk första gången 1897 och medicinsk första gången 1900. Vid det finska universitetet ega samtliga fakulteterna att utdela doktorsvärdigheten, hvarjämte den teologiska har att öfverlämna diplom och öfriga insignier åt de teologie doktorer, som af regenten hugnats med denna värdighet. Se vidare Promotion. R. G.*

Filos. doktorsring. (Nat. storlek.)

Teol. doktorshatt.

Filos. doktorsgrad eller behörighet därtill, genom aflagda prof förvärfvad vid något af rikets universitet, räknas lika med tre prästerliga tjänstår (se lag ang. tillsättning af prästerliga tjänster 26 okt. 1883). Förvärfvad filosofisk grad medför behörighet till anställning i Riksarkivet och K. biblioteket (se. k. kung. 12 maj 1865). Examen för akademisk grad erfordras i regel för erhållande af ord. tjänst i Statistiska centralbyrån och Kommerskollegiets statistiska afdelning (se k. instr. 7 nov. 1879 och k. kung. 30 okt. 1891). Uttrycket grad i dessa bestämmelser tolkas än som den högsta graden, doktorsgraden, än som fakultets examen öfver hufvud taget, således äfven kandidat- och licentiatexamen. I allmänhet torde licentiatexamen anses som det normala kompetensvillkoret för anställning uti ifrågavarande tjänster. I fråga om kompetensvillkoren för lärarbefattningar se Licentiat och Kandidat. Juris doktorer och licentiater hafva vid täflan med e. o. tjänstemän inom justitiefördelningen af Konungens kansli eller hof- och öfverrätt om ledig ord. beställning, för så vidt de i utöfning af det dem förut blifvit anordnadt finnas fullkomligen användbara till beställningen i fråga, utan afseende på åldern, rättighet att befordras därtill framför öfriga e. o. tjänstemän. Äfven ega de vid förslagens upprättande till lediga tjänster företrädesrätt att därå uppföras, när de förut innehafva samt med loford bestridt ord. tjänst och till den lediga tjänsten eljest äro med sina medsökande lika kompetenta (k. br. 12 nov. 1752 och 3 febr. 1813). P. E. L—m. Doktoral (jfr Doktor), "doktorlig", "doktorsmässig", värdig en doktor. Doktorand (mlat. doctorandus, af lat. doctor, lärare), en, som har för afsikt att låta promovera sig; en, som fullgjort de för doktorsgrad erforderliga prestanda. Jfr Doktor. Doktorat (mlat. doctoratus, af lat. doctor, lärare), doktorsvärdighet, doktorsgrad. Se Doktor. Doktorera (se Doktor), taga doktorsgraden; kvacksalfva, obehörigt föreskrifva medikamenter. Doktoringenjör, en titel, som tyska och österrikiska tekniska högskolor utdela. För förvärfvande af denna titel fordras, utom fullständig afgångsexamen (s. k. diplompröfning), att hafva inom något visst fack utfört själfständigt teknisk-vetenskapligt arbete eller undersökning, hvaraf resultaten framlagts i form af en vederbörligen godkänd afhandling, på hvilken den sökande promoveras. G. H—r. Doktorinna (jfr Doktor), en doktors hustru eller änka. Doktorsdiplom. Se Doktor. Doktorsgrad. Se Doktor. Doktorshatt. Se Doktor. Doktorskrage. Se Doktor. Doktorsring. Se Doktor. Doktorsvärja. Se Doktor. Doktrin (lat. doctrina), lärdomsgren, vetenskap, lära, lärosats; ett på ensidigt uppfattade grundsatser stödt system för politiskt tänkande och handlande. Jfr Doktrinär. Doktrinal (lat. doctrinale, af doctrina, lära) var under medeltiden benämning på en versifierad latinsk grammatika. (Jfr Donat.) Det fanns en mängd sådana grammatikor. Mest spridd var den af Alexander Gallus (en bretagnisk minorit i 13:e årh.) på leoninsk vers utarbetade, hvilken ständigt gjordes