Silfverdollarn innehåller 24,057 gr. fint silfver och gulddollarn 1,5046 gr. fint guld, medan myntens halt är 9/10 (d. v. s. 9/10 af myntens vikt äro ädel och 1/10 oädel metall eller "legering"). Sedan den dubbla myntfoten — och därmed silfverdollarn såsom hufvudmynt — på papperet afskaffats 1853 och 1873, men i verkligheten bibehållits (jfr Bland bill), skedde öfvergången till guldmyntfot definitivt genom 1900 års lag, som gjorde gulddollarn till myntstandard och vidtog åtgärder för silfverdollarns degradering till skiljemynt. — Den amerikanska dollarn tecknas: $ (af 8) och har ett värde af 3,75 kr. Guldmynt å 2 1/2, 5, 10 och 20 dollars präglas (sedan 1890 slår man icke längre 1-dollarstycken i guld). Jfr Greenbacks.

10-dollar-stycke i guld.

Det amerikanska myntsystemet är härskande i Canada, och gulddollarn är myntenhet i Newfoundland. I Orienten, särskildt Öst-Asien, äro olika slag af dollars fortfarande myntenhet på många ställen, sålunda i Hongkong den amerikanska dollarn (där kallad Hongkongdollar), medan den spanska eller mexikanska är myntenhet på Malajiska öarna (Straits settlements, Borneo o. s. v.). Den senares vikt är 24,440 gr. rent silfver och dess halt 0,9028; den är sålunda något mera värd än den amerikanska silfverdollarn. E. Hkr. Dollart, holl. Dollard (af fris. dullert, djup), vik af Nordsjön, mellan preussiska prov. Hannover och nederländska prov. Groningen. Längd 13 km., bredd 6—12 km. Denna vik upptager Ems och Westwolder Aa. Den uppkom juldagen 1277, genom islossningen i Ems, samt förstorades 1287, då Nordsjön genombröt dammarna. Öfver 50 orter, bland dem en stad (Torum) och två köpingar, skola hafva förstörts af hafvet. På senare tiden har man genom indämningar, i synnerhet på den flacka östfrisiska kusten, lyckats tillbakatränga vattnet, så att dess areal begränsats till 160 kvkm. Dollfus [-fy's], en elsassisk familj, som spelat en ledande roll inom Mülhausens textilindustri alltsedan dess uppkomst i större skala i midten af 18:e årh. Under firmanamnet Dollfus-Mieg & C:ie utvecklade sig familjens företag alltifrån 1800 till en mycket stor affär, arbetande för världsmarknaden, i början med hufvudvikt på kattuntryckeriet, men senare företrädesvis egnad åt bomullsspinneriet. Af tre bröder, som största förtjänsten om företagets utveckling tillkommer, må nämnas följande två. 1. Daniel D.-Ausset [åsä'], f. 1797, d. 1870, egnade sig särskildt åt produktionens tekniska sida, införde flera förbättringar i färgtryckeriet, men var samtidigt en entusiastisk gletscherforskare och utgaf arbetet Matériaux pour servir à l'étude des glaciers (13 bd, 1863—73). 2. Jean D., f. 1800, d. 1887, var köpman och firmans egentlige chef. Han var en ifrig frihandlare och bidrog till den frihandelsvänliga riktning, som franska handelspolitiken fick under Napoleon III. Efter Elsass' eröfring var han 1877—87 medlem af tyska riksdagen. Mest bekant är han dock för sina storartade anläggningar af arbetarbostäder ("arbetarstaden", la cité ouvrière) i Mülhausen, hvarom se Arbetarbostäder, sp. 1314. E. Hkr. 3. Charles D., den föregåendes son, filosof, f. 1827, uppsatte 1857 i Paris "Revue germanique", hvilken 1865 antog titeln "Revue moderne" och som han ledde till 1868. D. var därjämte medarbetare i "Le temps". Han har utgifvit flera arbeten af stort värde, såsom Lettres philosophiques (1851; 3:e uppl. 1869), Études sur l'Allemagne (1864) och Méditations philosophiques (1865). Dolliner. Se Doliner. Dollinger, Konrad, tysk arkitekt, f. 1840 i Biberach(Württemberg), studerade 1858—60 vid polyteknikum i Stuttgart och 1860—62 i Leins' ateljé, gjorde studieresor i Tyskland och Italien samt uppehöll sig i Paris 1866—67. Sedan 1872 är han professor i byggnadskonstruktionslära vid polyteknikum i Stuttgart. Hans hufvudarbeten äro societetshuset vid Friedrichshafens badanstalt, krigarminnesvården i hans födelsestad, restaureringen af rådhuset i Tübingen (i sengotisk stil) och främst Garnisonskyrkan i Stuttgart (1875—79). Dessutom har han utgifvit Reiseskizzen aus Deutschland, Frankreich und Italien (1871—73). Dollmann, Georg von, tysk arkitekt, f. 1830 i Ansbach, d. 1895 i München, var hofarkitekt hos konung Ludvig II och utförde åt denne praktslotten Linderhof, i fransk barock (färdigt 1878), Neuschwanstein, i medeltida borgstil, och Herrenchiemsee, som skulle imitera och täfla med Versailles, men som i likhet med Neuschwanstein blef endast delvis fullbordadt. G—g N. Dollond [då'lənd], John, engelsk optiker, f. 1706, d. 1761 som optisk instrumentmakare och medlem af "Royal society", var den förste, som förfärdigade akromatiska prismor och linser. Jfr Akromatism. Dolma l. Dolman (af magyar. dolmány, turk. dolama), en med korta skört, tofsar och snören försedd uniformsrock, som brukas af husarer; äfven ett fruntimmers-öfverplagg.

Dolma (i svenska armén).

Dolma-bagtje (turk., af dolma, full, och bagtje, trädgård), palats, tillhörande turkiske sultanen, beläget tätt utmed Bosporen, invid Fyndykly, Konstantinopels nordöstligaste förstad. Det är byggdt (1850—55, för en kostnad af omkr. 50 mill. kronor) af glänsande hvit, marmorartad sten och i korintisk stil samt är det praktfullaste och mest pittoreska af alla de många palats de senare sultanerna uppfört.