åtskilliga ställen med dylika fornminnen som tingsorter, och i Danmark höllos ännu på 1500-talet ting vid dylika stenkretsar; ända in i vår tid ha där byarnas "grannstämmor" egt rum vid sådana stenkretsar. Äfven på många ställen i vårt land ha säkerligen domarringarna tjänstgjort som byarnas tingsplatser. T. J. A.

Domarring i Vads socken, Västergötland.

Domarsäte, arkeol. Se Domarring. <img l>

Domat l. Daumat [dåma'], Jean, fransk rättslärd, f. 1625 i Clermont (Auvergne), d. 1696 i Paris, nära förbunden med Pascal och "les solitaires" i Port-Royal, var nära trettio år allmän åklagare (avocat du roi) i Clermont. Han är förnämligast känd genom sitt stora arbete Lois civiles dans leur ordre naturel (3 bd, 1689—97), ett systematiskt arbete öfver då gällande fransk rätt på grund af dels den romerska i Frankrike s. om Loire såsom rättskälla begagnade corpus juris civilis, dels kungl. förordningar (ordonnances), dels andra franska rättskällor. D. utöfvade genom sina i jansenistisk anda hållna juridiska arbeten på den franska rättskipningen ett inflytande, som spårades i parlamenten ända till den stora revolutionen. D. författade vidare Le droit public (1697) och gjorde en samling af de mest använda romerska lagarna, "Legum delectus" (1700). Af Ludvig XIV kallades han 1681 till Paris och fick en ringa pension. D., "förnuftets återställare inom rättsvetenskapen" (Boileau), var säkerligen en af 17:e århundradets störste rättslärde. Se V. Cousin, "Documents inédits sur D." (i "Journal des savants", 1843), och H. Loubers, "Jean D., philosophe et magistrat" (1873). Domatier (af grek. domation, litet hus), bot. Härmed förstår man hos växterna befintliga ihåligheter eller andra bildningar af bestämd form, som äro regelbundet bebodda af smärre djur eller lägre växter, hvilka genom sin närvaro bringa värdväxten nytta af ett eller annat slag. I förra fallet talar man om zoodomatier, i senare fallet om fytodomatier. Såsom exempel på det förra slaget kunna nämnas akarodomatier och myrmekodomatier. Akarodomatierna bebos regelmässigt af akarider och förekomma hos ett stort antal träd och buskar med glatta eller föga håriga blad. De äro särskildt studerade af A. N. Lundström, Deras byggnad kan hos olika växter vara ganska olika. Ofta hafva de utseende af hårtofsar i nervvinklarna på bladens undersida, såsom hos linden (fig. 1), klibbalen, lönnen och almen. Än bestå de af gropar på bladens undersida, med (t. ex. hos Coprosma Billardieri, fig. 2) eller utan (t. ex. hos kaffeträdet) hårbildningar, än hafva de form af fickor eller strutar, såsom hos Lonicera och Ribes alpinum, än af kanaler, såsom på bladets medelnerv hos asken, än af säckar på grenarna (t. ex. Eugenia australis), och slutligen kunna de vara bildade af tillbakavikta bladkanter eller bladtänder, såsom hos eken (fig. 3) och järneken (fig. 4). Myrmekodomatier äro exempelvis taggarna hos Acacia fistula (jfr Acacia och Myrmekofila växter). Fytodomatierna kunna vara fykodomatier, bebodda af alger, såsom hos Azolla (se d. o.), eller mykodomatier, bebodda af svampar eller bakterier, såsom hos leguminoserna (se Assimilation och Mykorrhiza). Motsatsen mot domatier är cecidier (se Gallbildning), som förorsakas af parasiter, hvilka skada värdväxten. Jfr Symbios. G. L—m. Domažlice [dåmaʃlitse], ty. Taus, stad i sydvästra Böhmen. 7,556 inv. (1900), tjecher. Gymnasium. Rådhus med värdefulla handskrifter från husittiden. Nära staden öppnar sig genom Böhmerwald Domažlice-passet, som leder från D. till Furth och som är den viktigaste passvägen mellan Böhmen och Bajern. Domb, by i preussiska reg. omr. Oppeln (Schlesien). 8,243 inv. (1900). Stenkolsgrufva och järnverk. Dombasle [då̃bā'l], Christophe Joseph Alexandre Mathieu de, fransk agronom, f. 1777, d. 1843, inlade stora förtjänster om landtbruket, i synnerhet genom sina studier öfver växelbruket.