Hans förnämsta arbeten äro Calendrier du bon cultivateur (1821; 10:e uppl. 1860), Annales agricoles de Roville (9 bd, 1824—32; ny uppl. 1861) och Traité d'agriculture (4 bd, 1861—64). Dombes [då̃b] l. Pays de D. [päi' də], fordom furstendöme i franska landskapet Bourgogne, mellan Rhône, Ain och Saône, omkr. 1,450 kvkm., införlifvades 1762 med franska kronan och utgör f. n. en del af depart. Ain. Det är ett af tusentals småsjöar uppfylldt sumpland, en kall, töcknig och osund högslätt med gles befolkning. Genom utdikning sedan midten af förra årh. ha odlingen och folkmängden ej obetydligt ökats. Hufvudort är Trévoux. Dombok, jur., benämning på en underrätts allmänna sakprotokoll, d. v. s. på de vid underrätt förda protokollen angående tvistemål och brottmål jämte de ansökningsärenden, i fråga om hvilka det ej finnes stadgadt, att de skola intagas i särskildt protokoll. Enligt k. förordn. 16 juni 1875 skall särskildt protokoll föras angående lagfarter, inteckningar, äktenskapsförord, förmynderskap äfvensom bouppteckningar, testamenten, som vid domstolen bevakas, morgongåfvobref och afhandlingar om lösöreköp. De fem särskilda protokoll, i hvilka dessa ärenden skola införas, pläga i motsats till domboken benämnas småprotokoll. Vid rådstugurätt skall därjämte föras särskildt protokoll angående förlagsinteckningar, vid Stockholms rådstugurätt särskildt protokoll öfver inteckningar i fartyg. Härads- och rådstugurätternas äldre domböcker skola förvaras i landsarkiven (jfr Renovation). L. A. Dombrott, jur. Det afgörande, som en domstol genom dom fastställer angående ett densammas pröfning underkastadt mål, måste gälla såsom rätt och ega laga kraft, såvida icke målet i laga ordning, genom föreskrifna rättsmedel, göres till föremål för ny pröfning och domen ändras. Försök att olagligen åstadkomma en förnyad pröfning kallas dombrott och är belagdt med böter. I. Afz. <img l>

Dombrowski (po. Dąbrowski), Jan Henryk, polsk general, f. 29 aug. 1755 nära Krakau, d. 6 juni 1818, gick först i sachsisk och därefter i polsk tjänst samt utnämndes 1793 till general. Under kriget mot Ryssland och Preussen (1794), då han förde befälet mot preussarna, undsatte han Warschau och intog Bromberg. Efter nederlaget vid Maciejowice (1794) måste han gifva sig fången, men befriades snart och erhöll anbud att inträda i rysk eller preussisk tjänst. Han begaf sig likväl i stället till Frankrike, hvarest han uppsatte en polsk legion. I spetsen för denna deltog han med stor utmärkelse i fälttågen i Italien 1799—1801. År 1806 åtog sig D. att bringa Polen till resning. Han deltog äfven i belägringen af Danzig (1807) och i slaget vid Friedland (s. å.). Efter freden (1807) var han, till 1812, generallöjtnant i hertigdömet Warschau. Sistnämnda år förde han en division, ledde belägringen af Bobruisk och tog del i skyddandet af Berezina-öfvergången. Sedermera deltog han i fälttågen 1813 och 1814. 1815 blef han polsk general och senator; men misshälligheter mellan honom och storfurst Konstantin, som var befälhafvare för polska armén, förmådde honom snart att draga sig tillbaka till sina gods i Posen. D:s efterlämnade manuskript finnas nu i k. biblioteket i Petersburg. Däraf ha utgifvits Pamiętniki (Memoarer, 1864; kompletterade af D:s dotter 1881) och Wyprawa de Wielkopolski it 1794 (Fälttåget till Stor-Polen, 1839; tysk öfv. 1845). — Om den till D:s ära komponerade s. k. D.-marschen (Mazurek Dąbrowskiego) se Jeszcze Polska nie zginęła. C. O. N. Dombrowski (po. Dąbrowski), Jaroslaw, kommunard-general, f. 1838 i Volynien, var i rysk militärtjänst och deltog i Garibaldis expedition mot Neapel (1860). Sedan var han med i polska upproret (1863), dömdes fördenskull till deportation och skickades till Sibirien, men lyckades rymma under färden dit och begaf sig 1865 till Paris. Under belägringen af sistnämnda stad 1870—71 slöt han sig till kommunarderna, och i april 1871 fick han af kommunregeringen befälet öfver den i Neuilly stående upprorshären samt i slutet af maj uppdraget att försvara Montmartre. Under det Versailles-trupperna stormade Paris, blef han 27 maj dödligt sårad på en barrikad och afled dagen därefter. Dombrowski-marschen. Se Dombrowski (Jan Henryk) och Jeszcze Polska nie zginęła. Dôme [då̄m], fr. Se Dom (domkyrka). Domedag. Se Yttersta domen. Domela-Nieuwenhuis [-ni'venhöjs], Ferdinand, holländsk socialist och anarkist, f. 31 dec. 1846 i Amsterdam, blef 1871 luthersk präst i Harlingen och sedermera i andra församlingar. Omkr. 1876 började han emellertid gripas af socialismen, uppträdde offentligt såsom socialist och nedlade 1879 sitt prästerliga ämbete. Genom sin eldiga, medryckande personlighet gaf D. stark fart åt den holländska arbetarrörelsen; han blef dess förnämste ledare, alltifrån början med plats på dess yttersta vänstra flygel, och valdes 1888 till medlem af andra kammaren. Men 1891 skedde den andra brytningen i hans lif, denna gång med "den parlamentariska taktiken" och den egentliga socialismen öfver hufvud, i det han jämte en stor del af sitt parti öfvergick till en revolutionär eller anarkistisk riktning. Detta innebar ett svårt slag för den holländska socialismen; men särskildt från 1894 tog denna ånyo stark fart (under ledning af Troelstra m. fl.) och blef trots D:s dominerande personlighet segrande inom arbetarrörelsens läger. D:s inflytande har därför på senare år gått mycket tillbaka. D. har skrifvit bl. a. De geschiedenis van het socialisme (I, 1901). E. Hkr. Domenichino [dåmenikīnå], italiensk målare. Se Zampieri, D. Domenico [dåmēnikå], italiensk folkskald. Se Burchiello. Domentian. Se Serbiska språket och litteraturen. Domesdaybook l. Doomsdaybook [dō'mṡ-de͡i-buk], eng., "Domedagsboken", Liber de Wintonia, en jordebok öfver England, hvilken upprättades på Vilhelm Eröfrarens befallning och afslutades