Litt.: Ripoll o. Brémond, "Bullarium ordinis prædicatorum" (8 bd, 1729—40), Quétif o. Échard, "Scriptores ordinis prædicatorum" (2 bd, 1719—21), Danzas, "Études sur les temps primitifs de l'ordre de S:t Dominique" (3 bd, 1873—88), Heimbucher, "Die orden und kongregationen der katholischen kirche" (1896, 1897), Wedel-Jarlsberg, "Une page de l'histoire des frères-prêcheurs. La province de Dacia" (1899), K. H. Karlsson, "Handlingar rörande dominikanerprovinsen Dacia" (i "Hist. handl.", bd 18), och Silfverstolpe, "De svenska klostren före klostret i Vadstena" (i "Hist. tidskr.", bd 22, 1902). T. H—r. Dominikanska republiken (officiellt República Dominicana), en af de båda republikerna på Haïti (se d. o.) i Västindien, omfattar öns mellersta och östra del jämte de mindre öarna Saona, Beata m. fl. Areal 48,577 kvkm. Omkr. 416,000 inv. (9 på 1 kvkm.), en blandning af hvita och indianer, mulatter och negrer, de sistnämnde tämligen fåtaliga. De hvite, eller ättlingar af spanjorer, äro jämförelsevis många, och till följd af deras inflytande är spanskan hufvudspråket, ehuru i städerna äfven engelska och franska talas. Statsreligionen är den romersk-katolska (med en ärkebiskop), men andra religionsformer äro med vissa inskränkningar tillåtna. Primärundervisningen är afgiftsfri och obligatorisk. 1884, då den sista skolcensus företogs, funnos 201 kommunalskolor med primärundervisning med 7,700 lärjungar; nu anses antalet uppgå till 300 med 10,000 lärjungar. Äfven finnas några högre skolor, tekniska skolor, normalskolor och en fackskola med karaktären af universitet. — Sockerröret, som varit hufvudprodukten, synes nu öfvergifvas för bomullsplantager. Äfven odlas mycket tobak samt kaffe, kakao och bananer. Amerikanskt kapital placeras i bananodling, i ladugårdsskötsel samt i grufindustri (järn, guld, koppar, salt m. m.) och skogsafverkning. Mineralolja finnes i några trakter och har börjat tillgodogöras. Utförseln hade 1901 ett värde af 5,224,000 pesos (doll.) och införseln 2,987,000. Till Förenta staterna importerades 1905 från D. för 4,66 mill. doll. (mest socker), och från dem exporterades till D. för 1,66 mill. doll. (mest födoämnen och bomullsvaror). Hamnarna Puerto Plata och Monte Cristi besöktes 1902 af 235 fartyg om 381,200 ton. Landet lider brist på vägar. Ett engelskt bolag eger en järnvägslinje mellan Sanchez vid Samanáviken och La Vega (100 km.), och denna har fortsatts af staten till Santiago; hela längden är 209 km. D. tillhör världspostföreningen sedan 1880; 1902 funnos 69 postanstalter, som befordrade 1,3 mill. inländska och 302,000 utrikes försändelser. Telegraflinjerna hafva en längd af 690 km. — Republikens författning är af 18 nov. 1844, med flera förändringar (senast 1896). Lagstiftande makten tillkommer nationalkongressen (1 kammare), bestående af 24 medlemmar (2 för hvar och en af de 6 provinser och 6 kustdistrikt, hvari republiken är indelad), valda för 4 år indirekt af folket, med begränsad rösträtt. Verkställande makten utöfvas af en president, som väljes för 4 år af ett valkollegium och utöfvar regeringen genom ministrar, cheferna för departementen. Hvarje provins och kustdistrikt styres af en af presidenten utnämnd guvernör. Högsta domstolen består af en president och 4 medlemmar, utnämnda af kongressen för presidentperioden; generalprokuratorn (ministro fiscal) utnämnes af presidenten. Statsinkomsterna för 1903—04 (hufvudsakligen tullar å in- och utgående varor) beräknades till 2,535,000 doll. Statsskulden till utlandet uppgick 1904 (inberäknadt obetalda räntor) till 3,885,350 pd st., den inländska skulden till 9,800,690 doll. Trupperna, som nyorganiserades enligt lag af 1901, skola bestå af aktiva trupper och nationalmilis (2 armékårer om 2 divisioner om 2 brigader), förlagda i provinsernas hufvudstäder. Flottan räknar 2 kanonbåtar om resp. 750 och 888 ton. Flaggan är genom ett hvitt kors delad i 4 lika stora rektanglar, af hvilka de diagonalt mot hvarandra befintliga hafva samma färg: öfre vänstra och nedre högra blå, öfre högra och nedre vänstra röd. Krigsflaggan har därjämte i korsets midt riksvapnet. Detta är en af ett silfverkors fyrdelt sköld, med fyra hvarandra korsande fanor, en uppslagen bibel och ett svart kors, det hela omgifvet nedtill af gröna kvistar, upptill af ett band med devisen: Dios, Patria, Libertad. Hufvudstad är Santo Domingo. Historia. Östra delen af spanska kolonien Haïti lösslet sig 1821 från moderlandet och förenade sig med den öfriga delen af ön till en själfständig republik (se Haïti). Men under kreolen Jimenes' ledning proklamerade en revolutionär junta 27 febr. 1844 republiken Santo Domingo, hvars förste president blef don Pedro Santana och hvars författning, efter Förenta staternas mönster, antogs af en konstituerande nationalförsamling 6 nov. s. å. (sedermera ofta ändrad och senast 12 juni 1896). Under franskt skydd häfdade den nya staten sitt oberoende, och Santanas seger, under Jimenes' presidentskap, öfver den haïtiske kejsaren Soulouques negerhorder vid Savana-Numero 22 april 1849 friade den en tid från repressalier från Haïtis sida. För att få sin själfständighet erkänd gick republiken 1854 in på att afträda Samanábukten åt Förenta staterna, men denna uppgörelse omintetgjordes genom Frankrikes och Englands protester. Under sitt andra presidentskap (1853—56) tillbakaslog Santana ett nytt anfall af Soulouque 1855. Hans efterträdare och fiende Bonaventura Baez, förut president 1849—53, tvangs genom ett uppror att abdikera, hvarpå Santana bemäktigade sig styrelsen 1858 och utöfvade den tyranniskt och godtyckligt. Detta i förening med den af Spanien för erkännande af republikens själfständighet betingade "immatrikulationsklausulen", som gaf de forne spanske undersåtarna rätt att genom inregistrering i af spanska staten utlagda rullor återfå sin kastilianska medborgarrätt, gjorde en stor del af folket benägen för en återförening med Spanien, hvilket verkställdes genom Santanas proklamation af 18 mars 1861 och Isabella II:s godkännande däraf s. å. Men ett uppror bröt ut mot spanjorerna, som i grund besegrades af general Cabral vid Canela (nära Neyba) 4 dec. 1864, hvarpå ett spanskt dekret af 5 maj 1865 erkände D:s själfständighet och Cabral provisoriskt intog makten. 14 nov. s. å. valdes Baez på nytt till president, men tvangs af en revolution under general Pimentel att lämna landet (juni 1866). Cabral, hans efterträdare, blef likaledes förjagad genom ett uppror (jan. 1868), och Baez återfick presidentskapet. Efter honom kom Gonzales (20 dec. 1873), som trots förnyade uppror innehade sin post i sex år. Men hans efterträdare, general