med kr. 459,251,263: 15, same att statsverkets skulder vid samma tid utgjorde kr. 383,945,168: 89. Statens skogar, hvilkas värde vid 1904 års slut uppskattades till 96,309,385 kr., förvaltas omedelbart för kronans räkning. Af domänerna i öfrigt äro åtskilliga anslagna till allmänna ändamål (t. ex. boställen samt hemman, anvisade till undervisningsanstalter och fromma stiftelser), en obetydlig del är med ständig besittningsrätt upplåten åt åbor, men det stora flertalet utarrenderas för kronans räkning och säges därför vara under dess "omedelbara disposition". Förvaltningen af domänerna är, med några oväsentliga undantag, uppdragen åt Domänstyrelsen (se d. o.), som utöfvar densamma med biträde af K. M:ts befallningshafvande, domänintendenter och skogsstatens tjänstemän. Statens skogar hafva under de senaste årtiondena betydligt ökats genom inköp af skogsproduktiv mark, hvaremot ett mycket stort antal af statens mindre jordbruksdomäner, mest indragna militieboställen, under samma tid försålts. 1906 beräknades statsverkets inkomster af skogsmedel och arrendemedel till resp. 7,500,000 kr. och 1,700.000 kr. Utom de egentliga domänerna eger svenska staten jämväl annan fast egendom, som visserligen icke gifver kronan någon direkt afkastning, men dock bereder det allmänna vissa förmåner, t. ex. de byggnader och egendomar, som äro upplåtna åt den kungliga familjen eller till ämbetslokaler och boställen. Enligt 77 § K. F. eger konungen icke att, utan riksdagens samtycke, genom försäljning, förpantning, gåfva eller på annat sätt afhända kronan dess fastigheter, och i samma lagrum stadgas, att dessa skola förvaltas efter af riksdagen fastställda grunder. Litt.: "Historik öfver förvaltningen af kronans utarrenderade egendomar intill år 1883" (af S. Lewenhaupt i Domänstyrelsens und. berättelse 1883—87. R. V. Intill 1808 uppstodo, tillökades och förminskades domänerna i Finland öfver hufvud på samma sätt som i Sverige. Tillämpningen af kronans regalrätt i detta glest bebyggda land bragte likväl en proportionsvis större areal under statens disposition än i Sverige. En del af de finska statsdomänerna växer fortfarande genom bildandet af nya kronoparker, hvarjämte den under kronans omedelbara disposition stående jorden vunnit en skenbar, men öfvergående tillökning genom inlösen af donations-(frälse-)godsen i Viborgs län (se Donationsgods). F. n. (1906) bestå de finska statsdomänerna af kronoskogar, kronofisken och jordagods med åkerbruk. Kronoskogarna och kronoparkerna, som 1903 utgjorde 13,067,750 har, förvaltas omedelbart för kronans räkning af Forststyrelsen. Fiskerierna äro utarrenderade och stå under tillsyn af en särskild fiskeriinspektör. Af jordagodsen äro de allmänna kronohemmanen (vid pass 1,425 mtl 1898) mot viss ränta upplåtna åt åboar under ständig besittningsrätt. Dessa hemmans antal minskas oupphörligt genom skatteköp. Kungsgårdarna, boställena — till allra största delen militieboställen — och kronans öfriga lägenheter (tillsammans 861 hemman om sammanlagdt 487 mtl eller 266,321 har areal, hvaraf 799 militiehemman om 423 mantal l. 247,432 har) äro utarrenderade för kronans räkning och förvaltas enligt särskilda förordningar af 26 april 1871, 16 okt. 1894 m. fl. För uppsikten öfver dessa lägenheter äro anställda (1905) 3 boställsforstmästare och 10 boställsinspektorer. Årliga totalinkomsten af de finska kronoskogarna har åren 1902 och 1903 uppgått till resp. 3,692,415 och 6,529,814 mark och utgifterna för skogsförvaltningen till resp. 741,959 och 1,173,772 mark. — Arrendena samt öfriga kronans inkomster från kungsgårdarna, kronoboställena och andra lägenheter samt kronofiskeverken utgjorde 1904 867,716 mark. A. G. F. I Danmark liksom i Sverige bestodo konungarnas inkomster fordom hufvudsakligen i afkastningen af jordegendomar, som antingen af ålder voro ställda till deras förfogande eller genom köp, konfiskation eller på annat sätt förvärfvats af dem. Vid reformationens genomförande blefvo äfven där många af de katolska kyrkogodsen indragna till kronan. 1660 egde staten något mer än hälften af hela landets jord, men sålde 1661—70 105,000 tnr hartkorn för att få medel till botande af det föregående krigets olyckor. Samtidigt vann den genom konfiskering 15,000 tnr och egde därmed kvar 110,000 tnr. 1763 egde staten ännu omkr. en sjättedel af landets bondegods, men sålde ånyo en betydande del däraf på grund af penningbrist. Slutligen blefvo 1851 de sista staten tillhöriga hemmanen sålda till "arvefæste" (d. v. s. egendomar, som tillhöra innehafvaren med full eganderätt, men för hvilka en viss afgift årligen erlägges till staten) och de flesta hufvudgårdarna fullständigt afyttrade. Numera eger staten endast ett par herrgårdar, några mindre jordlotter samt några sjöar och mossar. De afgifter, som "arvefästebönderna" erlägga, utgöra största delen af Danmarks domänintäkter och stego 1904—05 till 553,000 kr., af hvilka 460,000 voro jordeboksafgifter och 65,000 arrendeafgifter för ostronfisket i Limfjorden, hvilket är ett regale. Därtill komma inkomsterna af statens skogar (inalles 58,400 har, däraf 23,500 i norra Själland och 31,100 i Jylland), nämligen 340,000 kr. E. Ebg. I Norge voro förhållandena under medeltiden ungefär desamma som i Sverige. Kronan egde en rätt betydande jordegendom, som väl stundom undergick minskning, men dock alltid åter tillväxte — det senare företrädesvis genom omfattande reduktioner, af hvilka man känner flera från 14:e årh. Vid reformationen blef antalet af dessa gods betydligt ökadt därigenom, att många till kyrkorna och klostren hörande egendomar indrogos. Under den dansk-norska statens finansiella nöd i 17:e årh. pantsatte man (från 1628) norska kronogods, och efter 1660 blefvo sådana realiserade i stor skala. Omkr. 1720 förklarades äfven det egentliga kyrkogodset (icke mensalgodset) för statsegendom och såldes. F. n. eger norska staten endast få egendomar, som i strängare mening kunna kallas domäner. — Bygdö (Ladegårdsöen) vid Kristiania, som 1837 af staten såldes till Karl Johan och 1863 af Karl XV såldes till staten, är statsdomän, men eger föga betydelse. Den mest inbringande statsdomänen är Kongsbergs silfververk. På senare tider hafva årligen skogar inköpts för statens räkning. Administrationen af de flesta statsegendomarna tillhör dels finans-, dels landtbruksdepartementet. Se Storth:s Meddelelser n:r 10 1898, som omfattar statens egendomar vid slutet af 1896, n:r 10 1900—1901 (1:e tillæg, 1897—99) och n:r 10 1903—04 (2:et tillæg, 1900—1902). Senare uppgifter saknas. Y. N.