t. o. m. tvångsvis, tillvunnit sig området för att sedermera öfverlämna det åt staden. Med afseende å de villkor, under hvilka jorden af kronan upplåtits åt städerna, kunna särskiljas följande tre hufvudgrupper, nämligen: 1) donationer under fullständig allodialrätt, d. v. s. med befogenhet för staden att afhända sig jorden; 2) donationer till evärdlig ego, men utan angifven befogenhet att fritt förfoga öfver egendomen; och 3) donationer med allenast nyttjanderätt till den förlänta jorden. Till den första gruppen är att hänföra endast ett fåtal donationer; den andra är något talrikare, men de flesta donationerna (omkr. 80 proc.) falla under den tredje gruppen, d. v. s. medföra allenast nyttjanderätt till jorden. Det allmänna syftet med jorddonationerna har varit dels att förse städernas näringsidkare med nödigt utrymme till boningsplatser, dels att bereda städerna inkomst genom bruk af den till boningsplatser ej använda marken. De särskilda ändamål, för hvilka donationerna egt rum, finnas i många fall angifna i donationsurkunderna. Såsom exempel kan anföras, att områden skänkts för att utstakas till tomter, till inrättande af humlegårdar, till tegelbruk, till anläggning af vattenverk eller andra industriella inrättningar, till aflöning åt stadens ämbets- och tjänstemän, till tomter för stadens publika byggnader, till bestridande af kostnaden för uppförande och underhåll af dylika byggnader o. s. v. Att tillförlitligt uppgifva sammanlagda ytinnehållet af städernas donationsjord låter sig icke göra. Enligt en hos Kammarkollegium verkställd utredning får det antagas uppgå till åtminstone 61,000 har, motsvarande ungefär hälften af städernas samtliga jordområden. Storleken af de särskilda städernas donationsjord varierar högst betydligt. De största arealerna hafva följande städer med ungefärligen nedan angifna antal har: Sala 9,510, Piteå 4,935, Gäfle 4,030, Vimmerby 2,305, Sundsvall 2,070, Kristinehamn 1,965, Eksjö 1,940, Karlstad 1,760, Åmål 1,535, Mariefred 1,515, Vänersborg 1,420, Göteborg 1,385, Haparanda 1,350, Mariestad 1,265, Luleå 1,255 och Örebro 1,225 har. Fullständigt i afsaknad af donationsjord äro städerna Falkenberg, Falsterbo, Falun, Filipstad, Hedemora, Lund, Lysekil, Motala, Oskarshamn, Ronneby, Skanör, Skara, Skellefteå, Trelleborg, Uddevalla, Vaxholm, Visby och Örnsköldsvik. Ehuruväl städerna endast i några få undantagsfall erhållit rätt att afhända sig donationsjord, hafva, trots donationsurkundernas stränga förbud däremot, i många städer betydande delar af donationsjorden obehörigen kommit i enskild värjo och besittas af sina innehafvare med anspråk på eganderätt. Åtskilliga städer hafva vidtagit åtgärder för återvinning af dem frångångna dylika jordar. Härom hafva förts långvariga rättegångar, hvilka i allmänhet utfallit till städernas förmån. Enär det för befordrande i allmänhet af ett tjänligare tillgodogörande af städernas donationsjordar likasom för befrämjande af enskildas trygghet i besittningen af stadsjord, som kommit i deras värjo, syntes vara af vikt att åt städerna bereddes möjlighet ej allenast att kunna med full eganderätt åt enskilda upplåta donerad jord än äfven att, där sådan jord redan kommit i enskild besittning, kunna bekräfta den gjorda upplåtelsen, så att den blefve för framtiden fullt betryggande, anbefallde K. M:t år 1893 Kammarkollegium att inkomma med betänkande, huruvida befogenhet i nu angifna hänseenden kunde böra inrymmas åt städerna och i sådant fall, hvilka förbehåll därvid borde fästas. Efter det kollegiet i ärendet 30 dec. 1897 afgifvit ett innehållsrikt betänkande, som följts vid ofvanstående framställning, meddelade K. M:t 27 jan. 1899 sitt beslut. Häri förklarade K. M:t, att den donationsjord, som vore belägen inom stadsplanens gränser, vunne användning i enlighet med donationsändamålet, då densamma med full eganderätt öfverlätes på enskilda, och att följaktligen betänklighet icke mötte mot att, fortfarande som dittills, meddela bifall till städernas framställningar om tillstånd att till enskilda af donationsjorden aflåta tomter inom stadsplanen, jämväl i sammanhang med utvidgning af samma plan, eller mot meddelande af tillstånd för städerna att, då område inom stadsplanen tidigare uppfåtits till enskild person, men ovisst vore, huruvida upplåtelsen skett med egande- eller nyttjanderätt, medgifva, att egaren ange åtnjuta full eganderätt till fastigheten. Då det däremot icke annat än i undantagsfall kunde anses med donationsändamålet öfverensstämmande, att städerna till enskilda föryttrade utom stadsplanen belägen donationsjord, fann K. M:t hvad i ärendet förekommit icke föranleda till annan åtgärd, än att K. M:t förklarade sig vilja till pröfning i hvarje särskildt fall upptaga ansökningar från städerna vare sig angående tillstånd att till enskilda af donationsjord upplåta tomter eller tomtdelar inom stadsplanen eller om medgifvande att i sådana undantagsfall till enskilda föryttra donationsjord utom stadsplanen, då af särskilda skäl upplåtelsen kunde visas vara af det gagn för staden, att donationsändamålet kunde anses varda uppfylldt genom upplåtelsen. Enär jämlikt k. förordningen om tjuguårig häfd 22 april 1881 den, som i god tro åtkommit fast egendom och efter vunnen lagfart såsom egare besuttit den utan afbrott under tjugu år, icke kan frånhändas egendomen i följd af klander, som instämmes på grund af äldre rätt, lära numera, sedan mer än tjugu år förflutit från det berörda förordning trädt i kraft, några s. k. donationsjordsprocesser i allmänhet icke kunna af städerna anhängiggöras. Under tiden närmast efter meddelandet af K. M:ts ofvan anförda beslut hafva åtskilliga städer sökt och erhållit K. M:ts tillstånd att i enlighet med träffade överenskommelser reglera förhållandet med enskildas från början obehöriga innehaf af donationsjord därhän, att dessa på vissa villkor tillförsäkrats full eganderätt till sådan jord. Hushållningen med stads donationsjord — där den ännu är i behåll — står under offentlig kontroll. Magistraten eger vaka däröfver, att jorden varder behörigen använd till sina bestämda ändamål. För att vinna bindande kraft skola stadsfullmäktiges och allmän rådstugas beslut underställas K. M:ts pröfning och fastställelse, då besluten angå försäljning, pantförskrifning eller utbyte af sådan staden tillhörig fastighet, som för något dess gemensamma nytta afseende ändamål genom gåfva eller testamente tillfallit staden, äfvensom öfverenskommelse, som medför förändring i de rättigheter staden till sådan fastighet eger. K. M:ts befallningshafvandes godkännande erfordras för att gifva gällande